Det är måndag i Falun.

Så var det måndag igen, jag har nu arbetat 1/6 arbetsdagar innan semestern. Helt sjukt alltså, snart går jag på semester. På torsdag kommer William sluta åttan och på fredag slutar mina elever ettan. Åren, ibland blir man helt förvirrad av åren.

Jag har fått stor allergiska utslag på fötterna, dryga mygg! Så här smörjs det med hydrokortison i en önskan om att bettens klåda ska avta. Jag är förövrigt jättetrött och ska strax gå och sova. Imorgon är det sista tillfället på mina veckor av dagvård på DALA ABC. Eller vi har en individuell träff och en gruppträff kvar men dessa ligger framåt i tiden.

Hoppas du haft en fin måndag?

Dala ABC, tankar om tillfrisknade i min ätstörning.

Idag är det tisdag, jag har haft en dag på Dala ABC. Det var bra och givande, näst sista tillfället i endagarsvården och nästa gång är sista efter dessa sju veckor som egentligen skulle varit åtta. Vi ska dock träffas ett tillfälle till i gruppen och sedan ha en ensamträff, samt uppföljning till hösten så vi släpps inte helt för vinden. Skriver vi eftersom det är en grupp. Jag funderar en hel del på friskheten, jag känner att rutinerna börjar komma. Men fortfarande är vissa saker så jobbiga, som att äta vissa mat eller att få i mig mellanmålen varje dag. Det är fortfarande läskigt att äta mellanmål inför andra, det är fortfarande svårt för mig att se normala portioner då jag tycker normalt ser gigantiskt ut.

Men samtidigt ser jag förändringar hos mig själv, positiva sådana. Jag ser hur jag börjar ifrågasätta varför mat är så viktigt samtalsämne. Jag märker hur jag stör mig på att folk ska granska andras matintag och jag blir galet trött på att lyssna på hur “duktig” någon är för att hen håller igen för att kunna kompensera inför helgens storätande. Jag märker hur sötsug är nästintill obefintligt och att jag hellre dricker mjölk eller juice för en Coca-Cola light. Jag upptäcker att godisskålen som förr slukades i ett nafs kan stå i flera dagar för suget inte finns, och jag märker hur jag någonstans ändå ser bakslag som något jag lär mig av.

Jag tillfrisknar och börjar se saker med andra ögon. Det är en skön känsla, jag börjar se friskheten närma sig med små steg och det är befriande kanske rent av livet som knackar på dörren. Det är inte helt utan ångest, inte helt utan att jag saknar vågen men det ger mig en inre frid jag inte upplevt förut jag går mot att må bra och bli frisk, det känns bra inombords det känns som vägen jag valt är rätt. Jag gjorde rätt!

Röstning, mors dag, tentor och ångestdagar.

Jag har inte mått bra under flera dagar, enda sedan jag kom fram till hotellet i torsdags har jag haft en känsla av olust. Jag hat funderat en del på om det är året som nu kommer ifatt mig. Det har varit ett förbannat tufft år och nu tycks hjärnan leta efter saker att oroa sig över, min ångesthjärna som letar efter katastrofer i minsta lilla hörn. Utöver det så går jag på min behandling mot ätstörningar vilket även det så klart påverkar veckoformen. Jag tror även det faktum att jag haft träningsförbud påverkat att jag mår så här, promenader brukar nämligen vara det som får min hjärna att fokusera på annat. Så i veckan ska jag gå promenader för välmåendet, jag behöver det.

Mors dag idag och William bakade hembakat bröd åt mig som vi åt i köket med en himmel i Falun som öppnade sig för regnet. Brödet var jättegott och jag blir så imponerad av William så ofta.

Jag har varit till Lugnetkyrkan med William idag då han har gått en Alfakurs och var klar. Jag missade deras middag i torsdag, men fick i alla fall vara med när han och resten fick visa upp sig idag. William tycker sånt är kul, och jag har någon känsla av att jag inte riktigt vet min tro eller otro. Efteråt gick jag och röstade, skönt att man slipper det på ett tag nu. Detta var tredje röstningen sedan september.

Annars är jag nästan klar med min tenta, jag ska bara finputsa på den lite med ordval och lägga till några fler källor. Men det är på måndag om en vecka den senast ska vara inskickad så jag försöker sitta lugn i båten ännu. Den ska nog bli rodd i hamn.

Ätstörningen: När vågen lämnat mig.

Jag skrev förra veckan att ett av de sakerna jag skulle göra i veckan var att ta med min våg till Dala ABC. Det gick inte, på morgonen fick jag panik så den fick stanna kvar hemma. Så på Dala ABC så fick jag istället SMS:a William som var hemma med sjukdom att han skulle gömma den för mig. Han beslutade sig dock för att lämna den dagen efter till Dala ABC istället så nu är den där på deras våghotell.

Nu skulle man kunna tänka sig att det är en befrielse. Jag är nu av med något som påverkat så gott som varje dag i mitt liv. Den där vågen som gjort att jag efter fyra dagar på semester börjat känna irritation för vågen inte är med på resan eller som varit den första jag slängt mig på efter en resa. Men jag känner ganska mycket ångest, och otroligt mycket känslor för att kompensera. Jag vill ut och motionera för att kompensera det jag ätit, något som jag inte får. Det är träningsförbud i den bemärkelsen att utfärda något som kompenserar matintaget. Så här sitter jag i en blandad känsla av skräck, för jag kan inte väga mig och jag måste äta större portioner än jag någonsin gjort.

Dock så här tre veckor med matschema och behandling så ser jag en förändring hos mig själv. Jag äter saktare, jag äter regelbundet och är inte sugen på socker alls. I onsdags önskade William lite mys med mig så köpte två Marabou chokladkakor som vi skulle äta tillsammans. Jag tog en rad av vardera alltså 8 bitar och var sedan nöjd. Efter det har jag inte rört den där chokladen.

Det är alltså något som hänt, hetsätningen jag hållit på med tidigare tycks inte finnas där. Kroppen säger stopp, allt för att jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Kroppen önskar sig inget mera, och vet du det är så skönt. Jag känner mig aldrig hungrig längre, aldrig så där övermätt eller sugen på socker. Jag är helt nöjd och glad, pigg och helt enkelt på väg mot något jag tidigare aldrig upplevt i min kropp. En befrielse mitt i en otrolig känsla av oro eftersom detta är fyllt med ångest. Men snart är jag fri, snart är jag inte längre den som går runt med ett oordning i ätandet.

En kopp kaffe i Rörstrand Sundborn, och fika med en vän.

Idag tog jag en kopp kaffe i min Rörstrand Sundbornkopp. Jag har kommit på att Arlas Mjölk- & Havre är så galet god till kaffet. Kan verkligen rekommendera att köpa den om du likt mig är en mjölk i kaffet människa.

Jag satte mig och kikade på tv och sedan ringde Lisa som frågade om vi skulle ses. Hon hade med sig Calle och vi fikade på Maxi ett tag och tog oss sedan en promenad. Det var skönt, både att umgås men även att vara ute på den korta lilla promenaden tillsammans.

Var med Björn och William en sväng till Borlänge efteråt, och nu sitter jag här och sammanställer en vecka som varit ganska upp och ner. Dels allt detta med min ätstörningsbehandling som ger mig ångest, men även en påminnelse om jag haft det riktigt tufft detta året. Jag tänker på att man står ännu, inte är det egentligen konstigt att jag en söndag som denna vaknade av att bara vilja ligga på soffan och glo på serier. Är glad över att Lisa ringde så att jag fick lite glädjekänsla i kroppen också.

Nu flyttar vågen, och magvecka.

Min mage har slagit lite bakut sedan jag började min behandling på Dala ABC. Den liksom tömmer sig efter varje måltid, inte jättekul direkt. Jag har IBS och kosten i form av att börja ett nytt liv påverkar så klart. Så denna vecka var jag tvungen att stanna hemma från jobbet så magen skulle få lugn, inte hela veckan men var borta en sjukdag. Pratade med VCT som hänvisade mig till dietisten som idag pratade med mig. Det är tydligen stressen som fått magen så här, eftersom jag nu måste tänka på maten.

Min sjuka hjärna slår ju dock till, eftersom jag får springa på toaletten efter varje måltid så bidrar detta till att min hjärna ser det som en belöning. Magsjuka för mig brukar betyda viktnedgång, något min idiotiska hjärna ser som WOW du kommer bli smal. Så på tisdag kommer min våg flytta till våghotellet på Dala ABC. Det är ett stor steg jag kommer ta, jag har vägt mig flera gånger varje dag, dagligen i flera år. Men nu ska vågen bort, och jag kommer må skit men förmodligen må bra sen.

I ett riktigt skitinlägg bokstavligt talat, kan man undra varför jag lägger in sweets eller hur? Jag får förklara det med att jag åt en fika med Lisa och barnen igår. På kvällen kom Björn hem till Falun efter tre dagar i USA. Han hade med sig godis hem som vi provade en godis av tre av sorterna. För mig är det imponerade eftersom jag normalt med godis smäller i mig allt. Men nu sedan jag startade min behandling och äter regelbundet funkar det att ta någon godisbit och så är jag inte intresserad mer. Helt galet, på lite mer än en vecka har jag gått från sådan som smäller i mig en hel godispåse till att inte känna mer sug efter någon bit!

William fick mer en godis av Björn också. Han fick även lite kläder som hans pappa köpt i USA. Björn befann sig i Charlotte på en affärsresa, han reser en del i sitt jobb.

Jag tror absolut det hänger ihop med normala portioner mat, utspridda på flera tillfällen under dagen och att jag äter så sakta som jag sa. Det finns inget sug efter något, man äter bara det man behöver.

Dala ABC dagvård, första tillfället.

Har funderat och tänkt, vilja och ovilja. Rädsla och tankarna, allt på en och samma gång. Att blotta sin för människor i ett forum där man träffas ansikte mot ansikte. Det gick bra men tankarna flög genom mitt huvud hela tiden. Jag har tagit steget till att erkänna, men att äta tillsammans för förbannat hårt och svårt. Jag som ätit min mat på några minuter skall äta den under en halvtimme, inte längre än så men helt precis en halvtimme.

Ett led i att bli frisk är att föra matdagbok och äta på fasta tider, med frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Jag som ätit två gånger per dag tidigare. Tre om jag verkligen varit i behov av det, den omställningen är svår. Ännu svårare är det att se att man ska ta mer mat än jag någonsin gjort tidigare. Mina portioner är för små så mer ska på! Två dl yoghurt och 1 dl müsli till frukost och utöver det en macka! Jag som ätit en halv dl yoghurt och typ en sked med müsli.

Redan efter tillfälle ett förstår jag mycket av varför det är så svårt med mat för mig. Jag äter snabbt, äter för små portioner och självklart blir man då mer sugen på saker i följd. Men jag ska bli frisk, det är sex tillfällen kvar en gång i veckan. En resa mot att att bryta mitt oordning i matsystemet, min väg att bli frisk och fri. Jag kommer skriva om detta en gång i veckan, självklart kommer jag inte berätta om någon som är där eller vad vi pratar om, men det tror jag nog du redan förstår. Det här är min resa och den inkluderar mig.

Vad är Mediyoga, Medicinsk yoga.

Fått frågan flera gånger nu så tänkte berätta för er vad mediyoga är. Det är som rubriken säger medicinsk yoga. Jag går via min vårdcentral som är en privat vårdcentral här i Falun. Min psykolog tyckte att det kunde passa mig och jag kände att visst kan jag prova.

Flera kommenterar om vighet, man behöver inte vara det minsta vig för mediyoga. Istället utförs den på matta, stol eller kudde. Du behöver inte ta i och det mesta handlar om avslappning. Jag har fått lära mig eldandning samt att andas djupt. Vi lägger ner oss mot mattan, många somnar och man hör folk snarka. Det knakar i leder och vissa kan börja gråta, mediyoga går ut på att må bra, jag skulle tippa på att många av oss som är där går hos psykolog eller har kronisk värk i kroppen.

Jag går för att lära mig andas, slappna av och varva ner. Jag går även för att slippa min kroniska spänningshuvudvärk och migrän.

Så till er sista fråga, kan vem som helst börja på medicinsk yoga? Ja det tycker jag. Jag har provat “vanlig” yoga tidigare men det där med hund och barnets position var aldrig min grej. Men detta? Det tycker jag om, det funkar för mig.

En handduk insamlad med poäng.

Igår låg det ett paket innanför dörren när jag öppnade. Det visade sig vara en kökshandduk jag samlat in via LAMBI. Tyvärr så lägger den sidan ner nu, så något mer lär jag inte hinna samla på mig men jag har i alla fall fått några saker genom åren. Detta är alltså en jättefin kökshandduk.

Jag funderade en stund om det skulle gå och fotografera den på lämplig plats och det fick helt enkelt bli i mitt sovrum mot min stege som står därinne.

Idag bjöd William på middag som han lagat själv, de har fått en läxa att samla poäng på olika hemmasysslor. Det kommer via hemkunskapen och det här känns hur bra som helst för mig som nu får lite extra hjälp här hemma av en tävlingsinriktad son. Han lagade köttbullar med potatismos samt sås till. Jag har som du nog förstått börjat äta kött igen, det blir lättast så när jag går den här behandlingen. Dock består större delen av min kost av vegetarisk mat och jag tar endast vegetariskt på jobbet eftersom jag inte ser några fördelar med att äta animaliskt mer än nödvändigt.

För mig har den vegetariska kosthållningen varit för att slippa IBS helt och hållet, men den har inte helt försvunnit och om det är så att jag genom behandlingen kommer slippa dessa magproblem är det värt att äta kött igen, men i små och begränsade mängder.

Jag har en fruktansvärd huvudvärk som kommer i omlopp, idag tog jag mig två Alvedon utan att de hjälpte speciellt. Har sovit i flera timmar också, det är för mycket helt enkelt. Imorgon börjar helgen för mig då ska jag andas, och ta promenader. Jag känner väldigt många varningstecken just nu och dessa lär jag vara försiktig med.

Att lära sig äta, mitt kostschema.

När jag skrev om att jag fått ett kostschema i tisdags efter mitt besök hos dietisten på Dala-ABC trodde de flesta av er att jag fått något kostschema med nyttig mat för viktnedgång eller viktuppgång. Det är säkert så när någon söker sig till vården för hjälp med vikten, att man då får specifika rätter utskrivna och precis antal mängd i mat du ska äta. Men det här är inte samma sak, så jag tänkte förklara det för just dig.

Jag har aldrig haft ett positivt förhållande till mat, så länge jag kan minnas har jag alltid tänk på mat. Räknat kalorier, köpt light produkter, testar LCHF, inte ätit efter klockan 17:00 på dagen. Skippat frukost, skippat lunch, aldrig ätit mellanmål. Ätit kokta ägg till lunch och middag, druckit vatten. Varit livrädd för juice, läsk och allt annat. Sedan har det slagit åt nästa håll, jag har hetsätit, hävt i mig en påse godis, frossat en påse chips. Dragit ut på en långpromenad direkt efteråt och ibland framkallat kräkningar även om detta inte hört till vanligheterna.

Jag har aldrig tränat för att det skulle vara hälsosamt, utan träning oavsett var den varit har enbart varit för att gå ner i vikt. Medan andra lagt en hand på min axel och berömt mig för att jag promenerar så mycket eller gymmat sju dagar i veckan, har jag inombords bara haft en sak i huvudet viktnedgång. Om detta inte gått tillräckligt fort har jag slutat och hoppat över på svältfasen igen. Alltså inte äta något alls, druckit smoothies och levt på dryckyoghurt eller liknade dieter. Aldrig för att det skulle vara bra för hälsan, utan för att jag helt enkelt bara tänkt på vikten.

Som jag jojobantat genom åren. Utvecklat min IBS, haft svart ryggrad på grund av undervikt eller haft så lågt blodtryck att jag inte kunnat ta mig ur sängen. Så blev jag utmattad och gick upp i vikt, något som upptagit ännu mera av min tid. Om jag innan fantastiskt vägde mig en till två gånger per dag, väger jag mig nu flera gånger per dag och någon bukt på mat har jag inte, eftersom mat för mig är det vidrigaste och tråkigaste som finns.

Så mitt kostschema handlar inte om viktuppgång eller viktnedgång, mitt matschema går ut på att jag ska lära mig att äta mat. Vad då tänker du nu? Har du inte fått speciella rätter du ska äta? Nej det har jag inte, det här går ut på att jag ska kunna äta utan ångest, kunna lägga mig utan att känna tillfredsställelsen i att somna hungrig, eller äcklas av att vara mätt.

Så varje dag för första gången i mitt liv ska jag äta mat på fasta tider. Min morgon börjar med yoghurt, juice, kaffe med mjölk och en knäckebrödsmacka med ost. Där ingår alla näringsämnen jag behöver för att starta dagen. Min normala frukost brukar bestå av en knäckemacka på morgonen med kaffe och ost.

Sedan skulle man haft ett mellanmål, men eftersom vi äter 10:40 med eleverna blir det istället lunch för mig. Här ska jag se till att få i mig mat från hela kostcirkeln. Klockan 14:00 ska jag ta ett mellanmål, det ska bestå av en drickyoghurt eller vanlig yoghurt, samt Wasa sandwich eller frukt.

Till middag lagar jag mat med William, äter en portion och ska få i mig mjölk här. Om William inte är hemma, vilket betyder att jag normalt inte äter ska jag antingen gjort rester till den här dagen eller äta samma som jag åt till frukost.

Klockan 19:30 varje kväll ska jag äta kvällsmål. Smörgås med mjölk och pålägg, och på helgen får jag gärna äta chips och godis som kvällsmål också. Jag har nu gjort detta i tre dagar, för mig är det jättemärkligt att äta så här ofta. Visst jag äter inga mängder, men från att ha ätit två mål om dagen och miniportioner till frukost och lunch är detta ett stort steg för mig.

Jag vill avsluta med att skriva att om du läser detta och träffar mig då och då ber jag dig gärna prata om andra saker än vikten med mig. Jag ber dig att fundera på ett trevligare samtalsämne än olika dieter och hur man ska träna för viktnedgång. Jag ber dig fundera på om du och jag inte har något roligare att prata om än vikten? Eller du, prata inte om vikten någonsin för vem blir glad av att diskutera ett ämne som skapar ångest? Som talar om att det är vikten som är värt något? Hur viktig är vikten?