Lyxglass, vaccinationer och gullvivor som blommar.

Idag efter jobbet så åkte jag till Falu vårdcentral och Kaserngården för att vaccinera mig mot TBE. Detta gjorde jag tillsammans med Björn och William, första dosen och en cirka en månad ska nästa tas. Känns helt rätt, fick panik förra veckan när den där äckliga fästingen kröp på mig.

När jag kommit hem från vaccinationen så slängde jag mig på soffan för att titta på senaste avsnittet av Game of thrones. Insåg efteråt att det är två läger, de som är nöjda och de som är missnöjda. Jag tillhör de nöjda, älskade verkligen hur en av favoriterna fick glänsa! Efter Game of thrones ringde min granne Jennie. Hon behövde lite stöd så vi gick till Maxi och handlade en varsin lyxglass helt galet god!

Såg årets första Gullviva också. Min totala vår och favoritblomma. Blir alltid så glad av gullvivor. Så detta var absolut ett riktigt vårtecken för mig.

Medarbetarforum, låg temperatur & frukost.

Jag tog tempen igår innan läggdags. Jag är låg i temperaturen och ligger på 35,9 men igår var den alltså nere i 35,6. Jag hade inte varit ute men kände att nu är det läge att kolla upp saken. Imorgon ska jag lämna prover, är de prover jag tagit förr och de är alltid bra men kan väl göra en hälsocheck igen. Det är så jobbigt också för jag lider liksom av att vara så här kall, jag fryser liksom konstant och hela tiden.

Eftersom vi hade studiedag idag, och jag således kunde promenera till Medarbetarforum så åt jag min frukost tillsammans med Unionens medlemstidning Kollega. Jag gick nämligen med i Unionen i höstas. Jag är lärare och med i Lärarförbundet, men så slog det mig att som bloggare och egenanställd kan jag med fördel även vara medlem i Unionen också. De har dessutom studentmedlemskap så betalar 100 kronor under hela studietiden, perfekt för mig som får lite inblick i två världar.

Jag gick ner till medarbetarforum i snöfall mer eller mindre. Det kommer mer snö dessutom, men plusgrader står på väderleken nästa vecka och jag hoppas det stämmer. För nu längtar jag efter våren, värmen och framförallt hår som inte blir blött av snön. Medarbetarforum var olika föreläsningar om diverse olika saker gällande att hålla ihop, jag fick även sittande massage vilket jag gillade speciellt mycket. Bra koncept så här på en studiedag.

Bröstsmärtor & kroppen.

Vi hade studiedag igår, efteråt gick jag för att fixa naglarna. Allt kändes bra tills jag började gå hemåt, det högg till i bröstet och strålade ut mot höger. Fortsatte min promenad och det gjorde bara ondare och ondare. Kom hem och William fick mig att ringa, de beslutade att jag borde få ambulans. Själv sa jag att det går nog att ta mig dit själv.

Fick åka ambulans ändå, på akuten togs prover och EKG. Allt såg bra ut men stress har gett min bröstkorg en rejäl smocka och spänningar.

Mitt liv är helt enkelt fullt med stress, jag vet det där fina “var rädd om dig” jag är det men man kan inte styra allt i livet. Vissa saker absolut medan andra inte alls, i detta fallet kan jag inte styra min stress, den är helt i andras kontroll. Så jag får bara flyta med på vågen och hålla mig kvar. Det är inte som att jag inte försöker att dra ner på stressen i mitt liv.

Nu ska jag börja gå upp för att duscha och fixa iordning mig själv. Hoppas du får en fin tisdag.

Att besöka Dala-ABC och få bekräftelse på min ätstörning.

Observera att inlägget inte har något med min sorg jag skrivit om tidigare i veckan. Sorgen jag går med är helt oberoende av detta inlägg.

Jag har tänkt på det enda sedan i våras, det där orden min psykolog sa till mig att jag borde besöka Dala-ABC för mina ätstörningar. Jag kände väl inte att jag passade in där. Även om jag haft ätstörningar sedan jag var ett barn, det började med att kräkas upp skollunchen, övergick till att hårdträna och svälta mig själv. Jag har kanske någonstans försökt att intala mig själv att jag inte är sjuk, även om jag har ett sjukligt beteende där jag aldrig äter om jag är ensam. Där jag slutat känna att jag är törstig, eller hungrig.

Under hela mitt liv har jag hoppat av saker jag så gärna velat göra först, för att jag känt mig tjock. Jag har slutat umgås med vänner, inte gått på fester, undvikt folksamlingar och det enda jag tänkt på i mötet med nya människor är hur de uppfattar mig och min kropp. Jag startar min dag med att planera mina matintag, ställer mig på vågen äter så lite jag kan till frukost, så lite jag kan till lunch. Äter aldrig mellanmål och middagar äter jag endast om dessa ska intas med någon mera.

Den bästa kvällen i mitt liv är den kvällen när jag lägger mig hungrig. Jag har alltid skamkänslor när jag äter mat, och fullkomligt avskyr att äta tillsammans med andra. Jag hetsäter i perioder, svälter mig i andra, några gånger gör jag det där extra förbjudna och kräks upp maten. Men aldrig att jag velat erkänna att detta är jag idag, utan jag har kunnat talat om mig själv och detta i dåtidsformat för att slippa skammen i att vara vuxen och ätstörd.

Så skriver jag om det nu, min största skam i livet. Jag gick till Dala-ABC idag, för att jag fått nog. Det var som att sorgen som vält över mig och fått mig att inte äta under flera dagar då jag tappat matlusten, även triggade igång vetskapen om att jag måste få hjälp. Som att sorgen och chocken jag nu går igenom samtidigt som den gör mig så svag, också gett mig styrkan att söka för ett problem som inte är relaterat till den sorg och chock jag befinner mig i. För mina ätstörningar har inget med min sorg att göra alls, sorgen som jag upplever har en helt annan vinkling. Men den gav mig insikten i att livet är för kort för att användas för att banta.

Jag kom till Dala-ABC och rummet var då med fler människor. Receptionisten bad mig gå hem för risken var stor att jag kanske inte skulle hinna få tid ändå. Men jag valde att stanna, för jag visste att går jag hem nu, kommer jag aldrig mera gå tillbaka. I huvudet tittade jag på de andra och tänkte hur fet och fel jag är. Här hör jag inte hemma, och så blev jag uppkallad för möte.

Jag skämdes när jag började berätta. Tänkte att nu tycker hon nog “vad gör hon här“, till personen säger, DU är så pass långt nere i dina ätstörningar att du behöver hjälp omgående. Vi ska sätta upp tid för dig på behandling här omgående.

Jag sitter här i natten, en måndag som övergått till en tisdag i slutet av oktober och börjar inse att jag är sjuk på riktigt. Jag har ätstörningar, jag har vetat det innan men aldrig förstått att det varit på riktigt. Jag ska få hjälp och bli frisk, kunna leva ett liv utan vågen, och begränsningar. Kanske får man äntligen ett friskt liv? Tankarna spinner runt i mitt huvudet om och om igen, i det nattsvarta Falun som finns utanför mitt fönster.

Akuten, röntgen och att vabba ett barn över 12.

William ramlade på parkouren i söndags. Igår hade han jätteont i handen så jag tänkte att jag får väl ringa vårdcentralen då. De ringde upp vid nio och hänvisade oss till akuten. Jag stod där på jobbet och funderade hur sjutton gör man nu? Det var bara att försöka få tag på William, springa runt på jobbet för att förklara att man behövde dra och sedan åka raka vägen och hämta upp William.

Vi kom fram till akuten, fick vänta och träffa trevliga läkare. Handen kontrollerades och sedan blev vi skickade till röntgen och ja ni vet själva hur det brukar vara på akuten. Det visade sig att handen inte var bruten men båtbenet är lite lurigt så slutar det inte göra ont ska vi dit igen.

Jag hade som tur var hört om att man kan vabba barn över 12 år om man får intyg så detta passade jag på att ta denna gång. Tycker inte riktigt att det är schysst att låta sin tonåring på fjorton år sitta ensam på akuten. Så idag vabbade jag alltså, ska skicka in pappret till försäkringskassan men ska först ha lite nya inkomstuppgifter eftersom det gamla var kopplade till mitt förra jobb.

Det blev min tisdag det, varje dag är ett nytt äventyr verkligen.

Jag säger godmorgon till dig.

Äntligen känns jag tillbaka från sviterna av magsjukan. Det var längesedan jag sov så mycket som igår. Av dygnets sov jag hela mer eller mindre, detsamma gällde sonen. Det var en rejäl magsjuka och jag önskar ingen av er denna, fy sjutton!

Men idag mår jag bra, tanken är att äta något lättare för magens skull. Jag tror på det där med att vara försiktig med vad man äter efter magsjuka. Vet att det råder lite delade meningar om den saken, men jag tänker att om tarmarna blivit retade borde de knappast vilja ha rejäla måltider efteråt?

Det här var kanske inte det mest givande blogginlägget, fast mitt liv består ju ofta av diverse magproblem så det blir lite naturligt för mig att skriva om saken. Speciellt då jag aldrig till hundra procent vet om det är IBS eller annat som ställer till det för mig. Fast igår visste jag, då kunde jag urskilja symptomen direkt. Vid IBS så blir jag aldrig så där, även om de liknar varandra så får jag inte feber efteråt.

Vad gör du idag? Om du jobbar slutar du tidigare? Eller har du annat roligt för dig? Har du helg från och med idag? Berätta.

När magsjukan kommer till hemmet.

Inlägget jag skrev tidigare idag var tidsinställt. Jag trodde mig nämligen vara på jobbet idag, så blev inte fallet. Jag sa godnatt till William som vanligt igår kväll runt 22:00 på kvällen. Gick och la mig, ungefär 30 minuter senare fick jag jätteont i magen. Eftersom jag har IBS så tänkte jag om det var något sådant. Men så slog ett illamående till, fort upp för att kräkas och sedan magen på det. Jag satt på toaletten så gott som hela natten, men tro inte att det stannade där utan sonen har också blivit sjuk. Så här har vi legat hela dagen, William sover fortfarande. Mitt kommer numera i intervaller så just nu kan jag sitta upp, kan säga att jag legat tills för en timme sedan.

Jag är inte det minsta hungrig, känner mig rejält illamående. Vad jag och sonen smittas av vet jag inte, men får se om vi är ensamma eller om fler sjuknar in i detta. Alltså usch magsjuka!

En olycka kommer sällan ensam, först det som jag mår dåligt över och nu detta. Varför kan man inte bara få ha det lugnt och skönt?

Två böcker med nostalgi.

Brorsan jobbar på Ta till vara här i stan. Han vet att jag har en kärlek till gamla böcker och gamla ting. Så ibland hittar han saker han vet passar mig, i helgen fick jag boken; The Muppet show av honom, och en Elsa Beskow med sångtexter i.

Björn tror att det är hans säng som orsakat mitt ryggskott. Jag låg ochtittad på tv i hans säng, William spelade nämligen tv-spel i Björns vardagsrum. Direkt när jag gick ur Björns säng fick jag rejält ont i ryggen! Han ska köpa ny säng då den han har spelat ut sin roll, så förmodligen har man svaret där! Ungefär 30 minuter och min rygg sa ifrån totalt.

Något glädjande idag är i alla fall att ryggen börjar må bättre. Hade inte lika ont idag som igår! Hurra känner jag! Nu hoppas jag på att slippa detta igen!

Att göra om på sin blogg.

Jag blev hackad i somras. Efter det tröttnade jag helt på att fixa med något tema. Men idag så tog jag ner ett nytt, jag tror detta kan bli bra. Det ser fint ut, tror att detta kan bli bra.

Med ryggen är det lika jobbigt som innan, börjar verkligen tröttna på denna smärta nu. Det här är helt vidrigt hemskt, ser framemot mitt besök hos sjukgymnasten nästa vecka. Funkar inte det tar jag och går till ett tips jag fått av en fin kollega. Jag har verkligen ingen glädje i att ha så här ont, och tänk flera gånger att man nog skulle kunna göra saker. Men rör mig som en anka, så att jobba går ju inte. Kan inte stå eller gå utan att det hugger som sjutton.

Får väl helt enkelt stå ut, jag hoppas så att detta vänder snart.

Ryggont och Outlander.

Alltså min stackars rygg! Har så himla ont, så det enda jag haft för mig i två dagar är att ligga och titta på tv. Tycker rätt synd om mig själv måste jag medge också, det är inte det minsta kul att ha ont direkt.

För två helger sedan började jag titta på Outlanders, har blivit tipsad i säkert två år av Lisa att se den, men haft så mycket annat att se som Greys Anatomy. Men ja det blev denna serie jag plöjde igenom. Riktigt bra faktiskt, och det var absolut min typ av serie. Får se vad nästa projekt av serier blir, det är sånt där jag tycker är skönt att titta på när jag är sjuk eller behöver koppla ur hjärnan en stund.

Nu ska jag vänta in William, hoppas min värkande rygg blir bättre snart också.