Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Showing: 31 - 40 of 139 Articles
Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Första dagen på 50% och att få hem Allers!

Då så var första dagen som jag arbetar 50% avklarad. Det gick riktigt bra, jag fick förfrågan om det känns jobbigt här i bloggen. Det är svårt att svara på, delvis så är det ju så att man faktiskt inte får vara sjuk hur länge som helst tack vare vår regering som i sin tur delegerat ut en mall till försäkringskassan. Försäkringskassan blir således en budbärare man man väljer att bli förbannad på, inte så konstigt egentligen. Men tillbaka till frågan, hur känns det då att arbeta 50%, det har gått en dag och hittills var det okej. Jag fick från stan i Borlänge till jobbet och sedan från jobbet mot Kupolen. Vilket inte är en jättelång promenad men det ändå blev en del, lyssnade på P3 dokumentär om Kumlafallet och kände ändå ingen stress för själva jobbandet.

Det kändes faktiskt riktigt bra att jobba idag, kanske för att jag höll min sysselsatt hela dagen. Något jag inte kunnat göra vid 25%, nu vid 50% har jag istället mer att göra något som får mig att må betydligt bättre. Men samtidigt tar jag det lugnt, jag stressar inte utan tar lugnet före något annat. Lugn och välmående, det viktigaste pusselbitarna för att bli frisk.

En kommentar skrev, skynda långsamt och det gör jag. Tar dag för dag för att bli frisk, vaknar dag för dag med små saker jag tänker mig göra. Blir det inte så är skillnaden idag mot för ett år sedan att jag bara tänker att ”det löser sig, det ordnar sig”. Jag vill inte längre prestera eller göra det lilla extra, det gör också att jag kanske kommit till en fas där jag för första gången känner att jag duger. Det är en härlig känsla, en fin känsla och ett uppvaknade i livet.

När jag kom hem från jobbet idag, hade jag fått tidningen Allers, det är mamma som gett mig en prenumeration på den. HUR bra som helst! Jag älskar att läsa Direkt ur livet och liknade artiklar, fast så avgudade jag Mitt livs novell och Frida Story som tonåring också. Mamma sa att du lär väl sluka fråga doktorn med, och så är det ju! Jag älskar sånt där, jag är en riktig tant när det kommer till veckotidningar, och sen KORSORD! Fatta att lösa korsord ifred! Det här är LIVET som man säger.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Dagen före ny arbetsvecka efter lovet.

Alltså hur snabbt gick inte detta sportlov? Det känns som det kom och försvann på ett par ynka minuter och ändå har det varit ledig i en hela vecka. William ska till skolan imorgon och jag börjar jobb 50% från mina tidigare 25%. Därmed börjar jag numera klockan 8:00 och jobbar tills klockan är 11:30 på dagarna. Förändringar men bevis på att man börjar må bättre i alla fall.

Det här med att det nu är slut på sportlovet är också en tankeställare för mig eftersom det visar på att det är vår och såldes så går man åter igen in i en slags fas av förnyelse. I alla fall för min del, jag försöker nämligen att tänka att våren precis som blommorna som vaknar till liv igen ger inspiration för att förändra och göra om. Jag vet att det är dags för förändringar i livet och det förstod jag nog i samband med att jag accepterade att jag var sjuk i höstas. Det ger ingen värt att stampa runt i gamla upptrampade fotspår, kroppen och själen vill röra sig i nya riktningar och mål. Då är det oerhört viktigt att lyssna på kroppen och själens rop efter sådant.

En sak utmattningssyndrom lärt mig är värdet av livet. Värdet av att prioritera sig själv och bortprioritera det som inte känns bra. Att fokusera på sig själv och sitt, att det inte är fel att våga skapa livsrum för sig själv. Att man själv har en betydande roll i livet. Aldrig mera ska jag inte lyssna på ropen från mitt inre. Mitt inre vet mig väg, ja det inre vet alls väg. Vi måste bara lära oss att lyssna på hjärtats röst.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Trappa ner antidepressiva för att sluta helt.

Jag hörde av mig till läkaren på vårdcentralen för några veckor sedan där jag lämnade ett meddelande om att få sluta med Fluoxetinet som jag gått på sedan den 22 augusti. Jag har nu använt detta i 6 månader och jag känner mig inte deprimerad längre, less på saker absolut men inte deprimerad. Jag får inte längre gråtattacker eller ligger och stirrar in i väggen. Jag mår bra rent själsligt, även om jag kroppsligt inte mår lika bra, men det kan ju inte antidepressiva direkt förbättra.

Så nu på morgonen ringde läkaren upp och jag ska börja med att trappa ner medicineringen. I 14 dagar ska jag ta medicinerna varannan dag, och efter 14 dagar var tredje dag i 14 dagar. Det blir alltså sammanlagt 28 dagar till med medicinering då. Det känns bra, det är tydligen vanligt med illamående och huvudvärk som symptom när man slutar med medicinen. Men det är väl okej kan jag tänka mig.

Det känns bra att sluta med medicinen. Det blir något jag slipper tänka på varje dag, och jag känner att jag kommer må bra även när jag slutat med medicinen. Promenader och solsken ger mycket för själen, precis som yoga och meditation här hemma.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Företagshälsovården och trötthet. 

Blev en tidig dag för mig, har varit på företagshälsovården och pratat om mitt mående med beteendevetaren. Mående är väl så där, jag är så himla trött hela tiden så imorgon skulle läkaren ringa för att jag kanske behöver ta lite tester på sköldkörteln och även järnvärdet. Är dock inte oroad att det är något sådant. Min trötthet beror helt och hållet på utmattningssyndromet jag har. Men det är ju alltid bra att kolla lite extra. 

Annars så ska jag idag fixa naglarna och kika på tapeter som jag vill ha i mitt sovrum. Kommer ju att bli hur bra som helst tror jag. 

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – En solig söndag, när man bara vill ligga kvar i sängen.

Att vakna upp och se att det är soligt är alltid härligt, jag ska alldeles strax bege mig ut på en liten promenad i det fina vädret. Det är ingen jättebra dag idag för mig, jag är trött och känner mig nere.

Det är ju så, jag vet det bakslag kommer att komma. På ett vis så blir jag glad av solen, på ett annat det där på insidan av mig så vill jag helst ingenting. Tycker det känns jobbigt att se ut på solen och att det är jobbigt att ens tänka tanken att gå ut. Samtidigt som jag så väl vet att lite luft, och fågelsång kommer göra mig gott och fylla mig med energi.

Den här veckan som kommer är veckan innan sportlov. Jag tycker alltid att man minns sportlovet som så kallt som barn, alltså det var en ren plåga att ha sportlov på fritids eftersom man förväntades vara ute i kylan. Jag har inte ens som barn tyckt om att vara ute och leka, det där med att alla ungar kan roa sig ute stämde aldrig in på mig. Att gå ut var som ett straff på vintern tyckte jag.

Nuförtiden tycker jag inte sportloven är lika kalla längre? Det känns som klimatet är helt förändrat på den punkten, numera upplever jag det mer som det känns som lite vår runt sportlovet. Såna där dagar när man kan sitta ute i snön och sola ungefär, fast jag solar aldrig och befinner mig inte i snön heller för den delen. Men ni kanske förstår poängen ändå?

Nä nu ska fröken bitter ta sig en promenad, det gör nog bra för själen tror jag. Suga in lite friskluft och solljus. I slutändan mår man bra av det även om man har en dag när man helst bara legat med täcket över sitt huvud och sovit hela dagen.

IBS & Magproblem Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – IBS som gör sig påmind.

Bilden tog jag på mig och William i söndags när han byggt en koja åt oss.

Men då till ämnet! Nu ska här skrivas om min IBS som stoppar mig i vardagen. Ballongmage, uppblåst, gasfylld och alltid i ett behov av toalett. 

Att planera varje dag efter att veta hur magen ska reagera. Det är inte kul alls, att gå ut och äta betyder oftast att jag lär gå och hålla mig. Magen kurrar och blir svullen, sen tarmarna som lever rövare i magen. Ibland när man sitter på toaletten trots att jag nu haft IBS i cirkus 13 år, tror jag att nu kommer jag att dö. Svetten som droppar från huvudet, magen och tarmarna som rör sig runt i magen och ett hemskt illmående som nästintill är omöjligt att förklara. 

Det som egenligen varar i några minuter känns som flera timmar, och det känns alltid konstigt i magen efteråt. När tarmarna flyttar sig och magen känns mjuk från sitt tidigare hårda utspända läge. 

Jag märkte en intressant sak som heltidssjukskriven att magen funkade något bättre då. Ska inte överdriva men det var ändå inte den där dödskänslan, är inte dum och inser ju att stressen påverkar min mage. 

Alla bäst mår också magen av vegetarisk eller vegansk mat. Jag försöker undvika laktos och gluten, men ibland slinker det ner ändå. Kött är rena döden för magen, så då blir det vegetariskt för det mår tarmarna bäst av. 

Har du IBS? Hur påverkar det dig? Vad kan du äta och inte äta? 

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Jag tänker på sommaren.

Det känns lite blandat när jag tänker på sommaren, eller våren eller rent av framtiden. En del av mig ser framemot allt det och längtar. Medan en annan del av mig tycker allt känns så övermäktigt, det kanske är därför jag vaknar mitt i nätterna och känner mig oroad?

Det är som att jag grubblar om tiden, som att tiden stressar mig mer än något annat. Det är skitjobbigt. Inte för att jag egentligen tycker tiden i sig är ett problem utan för att jag det handlar om kontroll som jag inte har. Jag saknar känslan av att ta promenader i det fria nu. Det börjar bli finare väder och enklare att röra på sig igen, men flera veckor nu har det varit så kallt. Det har dragit ner den där längtan och känslan att bege mig ut för mina promenader.

Jag har också fuskat med hälsan för jag är så trött, svårt att förklara för andra hur man kan fuska med sådant. Men jag hade ju min lista, min MÅ-BRA-LISTA som blev något jag inte orkade med när jag blev så trött igen. Alltså denna nedrans jobbiga trötthet, jag vet att har man utmattningssyndrom är man trött och har man dessutom svår form av astma och allergi på det är livet som en evig sömnbubbla.

Det låter gnälligt, samtidigt är det bara känslor. Känslor som jag lär mig måste få lämna den där platsen inombords där den så lätt växer sig större. Jag känner att jag så lätt blir besviken på människor på ett annat plan än tidigare och är inte alls längre lika tålmodig, en chans och sen ryker man. På ett vis är det ju bra, på ett annat jobbigt.

Ibland låter jag telefonen ringa, fastän jag ser att folk vill prata. Inte för att vara otrevlig utan för att jag prioriterar att få sova, vila eller slippa tänka. Ibland går det dagar innan jag orkar svara på ett sms, det är bättre men fortfarande inte bra.

Jag ser mig i spegeln och ibland känns det som någon annan tittar tillbaka på mig. Någon tröttare jag? Någon som börjat skratta och le igen, men som ändå inte är samma människa. Det är som en identitetskris, ni vet som när man precis var tonåring och just fått bröst? När ens kropp gick från barn till något halvting mellan barn och vuxen? Jag ser mig i spegeln och möts av ögonen på någon annan. Inte samma glada själ utan någon mer trött och fundersam, det gör ont när jag tänker på det. Att man kan lämna sin identitet för att man helt enkelt kämpat för ”Laget Sverige” alldeles för länge.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Det känns som jag spyr ur mig känslor.

Idag var jag till beteendevetaren, jag jobbade cirkus en timme för att bege mig ditåt sen. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Sa väl till beteendevetaren att jag just nu börjar känna att jag inte längre känner mig deprimerad utan att det är annat som gör mig trött och less på saker. Jag förklarade väl att jag just nu står och känner mig frustrerad, jag vill inte vara placerad i ett fack där man förväntas vara en kvadratisk mall. Jag kan förstå att det är så att normen ser ut på ett vis, men det finns ju alltid avvikelser inom normen.

Jag avviker och känner mig inte helt tillfreds just nu. Jag biter ihop men som jag sa till beteendevetaren ”Vissa dagar undrar jag varför alla andra får vinterkräksjukan utom jag, det känns som jag hellre haft det än går till jobbet”. Jag förstår att någon reagerar på detta, vad menar jag egentligen? Men saken är den att det jag menar är att det jag gör på jobbet inte fyller någon mening för mig, det känns meningslöst och det får mig att känna mig lika meningslös också.

Glöm inte att du är värdefull, det där uttrycket ni vet? Känns mer som Björn Rosenströms ”Glöm inte bort att du är värdelös”, det är så jag känner mig på jobbet. Kanske inte värdelös direkt men liksom inte värdefull heller. Jag känner mig meningslös, jag har inget att göra direkt och att plocka skor och kläder i korridorerna tar några sekunder.

Jag förstår att majoriteten med utmattningssyndrom gärna bara vill sitta av tiden, sådan är inte jag. Beteendevetaren var egentligen den första som sa det jag ville höra idag, ”DU vet ju bäst vad du mår bra av, alla med utmattningssyndrom är inte lika”. Det kändes bra, om än hopplöst. Jag står väl ut nu då, kämpar på. Jag känner mig inte deprimerad som förut när jag inte ville kliva ur sängen, men jag känner mig maktlös och uttömd på energi. Det kanske är lika illa egentligen.

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Ibland är det en förbannelse att vara empatisk.

Jag är en sån där empatisk människa. Som barn förstod jag nog inte riktigt varför jag alltid brydde mig så mycket om andra, och vad andra tyckte och tänkte. Jag förstod nog inte heller som tonåring varför det gjorde så ont i mig att se andra människor ledsna och varför jag egentligen aldrig gillade skitsnack även om det under mycket av tiden som ung var sånt som var vanligt. Jag avskydde när människor såg sårade eller ledsna ut, och än mer när någon blev utskrattad eller retad.

Innan jag förstod att jag dessutom har karaktärsdraget HSP har livet varit väldigt jobbigt för mig. Jag har verkligen avskytt att känna så förbannat mycket, känna andras smärta, kännas andras stress eller sorg. Att varje gång man befunnit sig i ett rum känt sig som en del av alla människors sorg, glädje eller smärta. Att man velat gråta när andra gråter, och lätt börjat skratta när andra skrattar. Blivit nervös av andras nervositet, att se saker som andra inte tycks se. Att vara annorlunda på det viset att jag aldrig lyckats släppa när någon sett ledsen ut. Utan att den saken förföljt mig, att jag ibland känt mig som en förbannad dum människa som inte sagt ifrån oftare, när jag egentligen vetat hur illa berörd någon annan blivit.

Jag trodde aldrig jag var typen som blev utmattad. Jag är ju en högpresterande människa, men höga mål och ambitioner, jag ser människor och älskar lika hårt som jag hatar. I mitt känslovall finns sällan någon mittzon utan jag är allt eller inget.

Det känns som en förbannelse att vara empatisk, i alla fall just nu när jag inte är frisk som förut. Att jag gett så mycket av mig själv att jag till slut inte ens såg mig själv. Att våga älska sig själv, som ett barn som inget annat vet. Det känns hemskt att jag slutade älska mig under livets gång, men hur många av oss gör inte det? Slutar älska den vi är? Jag tror jag tappade tron på allt, att se alla dessa människor som sårar andra varje dag, eller att tampas med elaka kommentarer i vardagen av stressade människor. Att till sist ge upp hoppet som den kärlek som finns där utanför dörrarna. Jag kände så till slut, jag älskade inte mig själv men så många andra. Men upplevde det som världen inte älskade någon, jag orkade inte mer och drunknade av känslor.

Att vara empatiskt är verkligen en förbannelse ibland…

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – När man ångrar sin kopp med kaffe.

Igår föll jag för frestelsen att ta mig en kopp kaffe. Det skulle jag aldrig gjort, har sovit så DÅLIGT inatt. Haft hjärtklappning, och varit uppstressad. Sovit bokstavligt talat över hela sängen, jag skämtar inte. Jag vaknade med huvudet på sidan av sängen och fötterna på andra sidan. Jag har alltså rört mig som ett barn hela natten, vaknat flera gånger. Det går verkligen inte att dricka kaffe för mig längre, det blir en mardrömsnatt som blir smällen för sånt.

Nu är jag ingen stor kaffedrickare egentligen, men ibland tycker jag att det kan vara gott med en kopp. Men eftersom jag numera får sömnproblem och blir stressad så ska jag väl helt enkelt undvika koffein, tråkigt men sant.

Annars har jag egentligen massor jag borde häva ur mig. Så många känslor och berg och dalbanor. Denna dag blir nog väldigt mycket just gällande utmattningssyndrom tror jag. Många inlägg, jag kanske borde skriva och sedan lägga ut dessa på hela veckan? Ska fundera på saken, djupa saker som måste ut. Känslor alltså, det är inte alls så enkelt som man tror med känslor.