Jag kör en bloggutmaning i april. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Skulle jag längta framåt i tiden. Att vara barn var inte roligt med krav från skolan, och att tampas med livet som bestod av en pappa som dog i en bilolycka när jag var nio. En lärare som avskydde mig, maktlösheten i att ha en biologisk pappa som drack alkohol och blev aggressiv (inte skrivit ut tidigare, men vill våga prata om saken).
Att vara tonåring med depressioner och ätstöring (det enda positiva var att bli gravid och att avsluta mina tonår som det), dödsfall när min älskade morfar fick cancer och dog, tragedier som sexuella övergrepp (har aldrig skrivit det öppet någon gång tidigare. Men vill våga prata om saken), att uppleva att min mamma höll på att förblöda då moderkakan lossnade när hon väntade min lillasyster när jag var tretton år.
Att vara i tjugoårsålder var okej för att jag blev mamma då, mina år med studier och friheten att vara med William hur ofta jag ville. Men var också mycket i mina tjugo som hände och gjorde mig stressad. Mina trettio har bestått av: dödsfall när min älskade mormor fick lungcancer och dog, se min hund bli överkörd, pandemi, utmattningssyndrom, ätstörningsbehandlingar, dålig arbetsmiljö, utbildning, depression och ångest. Skulle definitivt inte vilja befinna mig där igen. Nej föredrar framtiden helt klart! Den man inte upplevt ännu!
Madeleine Stenberg 
