juli 20, 2004

”Sleeples in falun”

Madeleine Stenberg 20 juli, 2004 Inga kommentarer

Mormor är här och hjälper mig packa. Imorgon ska dom syna min lägenhet. Hoppas allt är grönt. Har packat idag så jag blivit alldeles slut. Har svårt att somna ändå. Som vanligt tyvärr. De är så mycket jag har att tänka på. Flytten. Bebisens start i livet. Hur jag ska kunna lite på Björn igen om jag någonsin kommer lita på honom igen, och de största problemet av dom alla ekonomin. SUCK! Alltid känns de hemskt när ekonomin krusar. Nästan alltid lever jag på de sista slantarna hatar socialen gör jag oxå! Dom är snåla jävla puckon. Gruvar mig redan för nästa månad när jag kommer visa att jag bor i en trea. Ursch de är för mycket för mig just nu. Ska från och med september (söker i slutat av augusti) be om en ny handlegare som är specialiserad på familj, känns bättre de faktiskt. Till våren ska jag plugga hoppas jag. I alla fall känns de skönt att mormor är här och hjälper mig. Nu ska jag göra en liten dikt eller skriva en inbjudan till baby shower den 3 september.

Puss o Kram

Madeleine

• natt men ingen sömn •

Madeleine Stenberg 20 juli, 2004 Inga kommentarer

Nä i natt vaknade jag vid 4.oo och kunde inte somna om.
Låg och var arg så förbannad och irriterad. Började skriva min dagbok
Och orden bara rasade av mig massa tankar bara kom ner på pappret
tankar jag inte trodde att jag hade. Ilska i massor ju mer jag skrev ju mer
inser jag att jag aldrig kommer kunna förlåta Björn.
Han kommer nu och har den lätta biten (av graviditeten) kvar. Han kommer
nu och vill ställa upp men var fan fanns han när jag verkligen behövt honom?
När jag verkligen skulle haft någon när jag behövt stöd. Var har han varit när jag
fick åka till förlossningen för jag hade så jävla ont av mina sammandragningar och
jag trodde att nu är de dax och var livrädd!

Var var han när jag kände mig oroad över den eventuella cystan som dom sett på ultraljudet. Han var inte där och kramade mig och sa att de är nog ingen fara när jag bara grinade konstant i 4 dagar, 4 dagar som kändes som dom värsta i mitt liv
4 dagar då jag inte viste om hn mådde bra. Tack och lov var hn frisk och hade ingen cysta. Men han var inte där de var min syster 2 dagar + min mamma 2 dagar som fick ställa upp. Han har inte varit med nånting. Han praktiskt taget försökte tvinga mig göra en abort och nu ska jag vara se glad ut och låssas som han är den
gulliga hjälpsamma pappan! Han är inte ens halvägs att bli pappa än. Teoretiskt kanske han är pappa men inte annars. Vet att jag flera gånger känt att jag nästan
önskat pappan till barnet varit någon en gångs grej. Inte en person som jag lär känna
och blivit vän med. Konstigt för andra att förstå hur man känner sig folk tycker att
nu borde jag bra vara glad han ställer ju upp. Vist han ställer upp men han har ändå
inte gett mig nått stöd.

Känner mig bara så förbannad!

• eftermiddag –

Ilskan har börjat släppa. Fick prata av mig med min underbara vän Marie som sa att hon förstod att jag kände som jag kände. Inte nått fel med de. Kände att jag hade tårar i ögonen några grr i samtalet men de gick över känner mig glad nu.
Mormor kommer hit snart och ska stanna tills på torsdag hon ska hjälpa mig packa
till flytten. Ska bli skönt att få de gjort.
Ja nu vet ni om jag inte kommer skriva så mycket dom här tre dagarna.

Take Care!

Kram & Puss
Madde o Liten

Dagbok

Madeleine Stenberg 20 juli, 2004 Inga kommentarer

Kan inte sova. Kan iofs aldrig sova riktigt numera min lilla liten sparkar alltid på nätterna. Björn var med mig på mvc igår. Kändes inte bra. De känns inte bra att ha med honom att göra alls. Kan inte njuta av graviditeten pga honom. Han gör mig stressad, förvirrad och arg. Hela hans existens i min närhet gör mig galen Jag hatar honom. Ger upp mitt sken mot omvärlden där jag säger att jag tycker de är bra att han ställer upp de är en stor FET lögn. Vill inte ha honom med. Jag vill leva själv med mitt barn de är inte alls lika mycket hans barn som mitt, han ville inte ens ha h*n i magen lika mycket som jag. han har aldrig känt en spark aldrig sett barnet röra sig, aldrig själv ställt en fråga om barnet. Han ser till det praktiska han kommer nu när de bara är några veckor kvar. Han har aldrig funnits där när jag behövt en kram eller lite uppmuntran. Han har inte funnits här när jag ringt till min mamma och gråtigt och kännt mig ensam och inte vetat vad jag ska göra. Han fanns inte här när jag var livrädd att den lillx hade en cysta vid hjärnan. Han satt inte och höll om mig och sa att de är nog ingen fara. De fick Cilla göra min sexton åriga syster. Han fanns inte här natten när jag fick kraftiga sammandraningar oc var orolig och rädd. Han kommer nu! Nu när graviditeten snart är slut. och vill vara pappa till barnet. Han psykade mig nästan till abort. Fast jag gjorde absolut rätta och behåll Mitt barn. De är inte hans barn än! Han har inte visat mig att han verkligen är pappa till barnet. Han kan göra vad han vill för att kompenstera de han missat men massor av tid och förtroende är borta. Han kan aldrig ta tillbaka graviditeten ens om han ville, även om han kommer försöka bevisa för mig att han är en bra pappa kommer jag aldrig se honom som de. Ju mer jag skriver ju mer kommer jag på varför jag är arg Jag är arg för att han förväntar sig att allt är bra. Trott i flera dagar de har varit av svartsjuka till nån av hans bimbo-brudar. De är de ju inte. Ser nu att de är för att han inte ställt upp för mig och barnet. Även här finns anledingen till att jag inte vill träffa en kille igen. Orkar inte sitta med ytterligare känslor av att pappan till ett barn jag väntar inte bryr sig om oss.

KRAM o Puss
Madeleine Stenberg