Igår började han nian.

Igår började William årskurs nio. Jag tycker det var nyss han tog sina första steg in på Friskolan Mosaik och förskoleklass. Nu går han alltså sitt sista år. De började 16:00 igår och gick till 18:00.

Jag och William åkte till Maxi efteråt och köpte oss kladdkaka med mjukglass, och paj med mjukglass. Satt och pratade tillsammans och firade in det nya skolåret.

Jag tittar på William och känner sådan stolthet. Han är så klok, snäll och rolig att umgås med. Tänk att jag nu varit hans mamma i snart exakt femton år. Eller om man räknar från mage så här jag varit hans mamma i över femton år. Han har varit älskad sedan första stund, jag är så stolt över att få vara denna underbara människas mamma.

Fem populära åsikter jag har…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

  1. Att jag ger pengar till välgörenhet. Dels är jag marin och elefantfadder i WWF, samt Planfadder.
  2. Jag är av åsikten att man ska blinka ut från rondellen. Det sitter en blinkers vid ratten av en anledning.
  3. Jag är av åsikten att ekologiskt och hållbart är bäst för planeten.
  4. Jag är av åsikten att man bara ska handla saker man kommer använda och behöver.
  5. Jag anser att man ska hjälpa människor genom att hålla upp dörren, erbjuda sin plats på bussen eller att bära kassar upp för trapporna åt en granne. Sådana åsikter och när man gör det är väl rätt populärt har jag förstått.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv

Fem opopulära åsikter jag har…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

  1. Jag tycker Avicci var eller är en överskattad artist. Det handlar inte om honom, men jag har helt enkelt inte fallit för den musikgenren och kände väl lite som att när han dog så förväntades alla älska den. Det gör jag inte.
  2. Överlag så anser jag att det är skönare att slippa människor än att vara med människor. De flesta människor jag mött eller möter visar sig vara falska, inställsamma och fjäskiga. Jag har oerhört svårt för sånt där, det är opopulärt. Jag märker ju folks dubbelmoral hela tiden och tycker det är superfjantigt av folk att säga eller skriva med för den delen saker som: “du gör ett fantastiskt jobb” för att minuten senare skriva eller säga samma sak till någon annan. Sånt där går mig på nerverna eftersom jag är brutalt ärlig själv, och därmed avskyr när folk LJUGER och inte är helt ärliga. Falskhet kommer man väldigt kort med i min närhet, och därmed väljer jag hellre ensamheten framför socialisering. Stör mig också på folk som inte kan komma på egna idéer utan stjäl rakt av från andra.
  3. Jag stör mig på när andra inte plockar upp sina gråtande barn. När folk låter sina barn gråta i barnvagnar, på restauranger, affärer och liknade. Lyft upp barnet och krama om eller gör något, ingen vill gråta inte ens en förbannad tvååring.
  4. Jag tycker sport är dödstråkigt, och dumförklarar människor i huvudet som hatar andra lag än sina egna favoriter. I alla fall när de säger att de hatar vissa lag. Jag har otroligt svårt för att förstå hur man kan hata ett lag som utövar en sport? Att hata en pedofil förstår jag, men att hata ett lag bara för att det inte är samma som sin egen favorit? Det är komplett obegripligt för mig.
  5. Jag skulle aldrig gå på cirkus och delfinshow. Efter att ha sett på The cove och Blackfish och vet hur man masslaktar delfiner för att ta de “finaste” till våra nöjesparker och olika resemål så är det helt sjukt för mig att någon vill gå och sponsra sådant djurplågeri. Delfinerna som lever i klor har dessutom problem med lungor och ögon. De har onormala beteenden och mår dåligt oavsett vad djurskötarna säger. Så nej, sådant gillar jag inte alls.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv

Nu ska du få höra om min första dag i skolan.

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag misstänker att jag gick i ettan eller tvåan på det här fotot. Jag minns inte riktigt när vi köpte Pepsi som nymfparakiten hette som vi köpte som kompis till min nymfparakit Paula. Hur som helst min första dag i skolan ska ni få höra om.

Jag gick dit med min pappa, ett rum med massor av klasskompisar som jag gått på lekis med, såg min fröken och minns att hon kändes sträng. Samtidigt ska man tycka om sin fröken som barn. Hon visade sig vara en häxa som skulle förstöra mina skolår totalt, ta ifrån mig min självkänsla och all lycka kring att lära sig läsa, skriva och räkna. Hon bidrog till åren som fick mig att på högstadiet börja skolka och hoppa av gymnasiet. En idiotisk kärring som aldrig skulle jobbat med barn från första början.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv

Jag är fri, fri från känslan av att sitta fast! Jag följer strömmen dit den bär.

Det känns som en sten fallit från mina axlar. Om jag bara låtit stenen falla tidigare. Det är som när man står vid en bro och tittar ner på det mörka vattnet som strömmar nedanför. Jag brukar stanna vid broar och titta ner, när William var riktigt liten och vi bodde på Galgberget lekte vi Puh-pinnar och slängde ner pinnar på ena sidan bron, för att springa över på andra sidan och se hur det strömmande vattnet tagit våra pinnar till andra sidan. Vem vann? Hade någon av pinnarna försvunnit, att leka denna lek med en 1,5 till 2-åring var rena rama drömleken där ett tag.

Precis så känner jag just nu, som att jag lekt en drömlek. Lika som när jag slängde Puh-pinnar ner för det strömmande vattnet, där man aldrig vet om pinnen försvinner eller ej, lika har jag känt mig nu i över ett halvår. Som att jag inte vetat vart strömmen ska bära mig och mitt liv. Jag har tagit tag i det nu och det lättade, jag fick min kropp att följa strömmen och bara låta vattnet bära mig med. Det är befriande, så lättsamt äntligen föll den tunga börda från mitt bröst jag känner mig fri, fri från känslan som förföljt mig så länge. Jag ser ljuset där, under den mörka bron kommer dagsljuset och greppar tag i mig och ger mig liv.

Godtrogen är något som jag…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag inte är, det är en fin egenskap men jag känner in människor innan det där med att lita på faller på plats. Det finns inget jag anser gör så himla ont som att bli sårad, så därmed undviker jag situationer där risken finns för sådant. Jag släpper in få i mitt liv, inte för att jag är elak utan för att jag helt enkelt undviker att känna mig besviken på någon.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan
MinResaTumörMittLiv

Känslor på insidan, jag är inte stark.

Jag har haft bloggandet på is i några dagar, har behövt fundera kring vad som är viktigt för mig och hittat små saker i livet som ledtrådar till något som inte känts bra. Jag fick frågan för några veckor sedan varför jag inte känner mig utvilad trots en lång semester. Så jag ska försöka sätta ord på vad som sker där på det som kallas insidan. Utöver det har jag i skrivande stund, förmodligen för att jag nu äntligen pusslat ihop allt fått min första förkylning och feber på över ett år.

Sedan ett år tillbaka har jag haft ett rent helvete skulle man kunna säga. Mormor fick cancerbesked och dog efter ungefär tre månader. Det gick så fort att jag knappt förstod vad som hände, dels så försökte jag någonstans greppa att hon var sjuk och sedan förstå att hon dött. Jag har inte hunnit sörja klart helt och fullt, för livet har verkligen gett mig käftsmäll efter käftsmäll sedan dess. Att jag står upp är egentligen ett mirakel, utöver det så har min ätstörningsbehandling att ta mig igenom. Att acceptera att jag är sjuk och måste finna någon form av rutin i maten som jag aldrig haft. Sedan är det också det faktum att jag känner mig stilla, jag kommer inte vidare. Fick höra i veckan att jag är en ambitiös tjej. Jag lyssnade in det där, kanske var det första gången i hela mitt liv jag insåg att jag är AMBITIÖS. Jag ser mig aldrig så, jag ser mig alltid som sämst och dålig som människa. Ingen är så står kritiker mot mig som jag själv.

Så den här veckan har jag helt enkelt varit rejält nedstämd, behövt hitta något kring varför. Inser att inom vissa bitar har jag gjort för mycket det här året. Jag tror att min största last är att andra blir förblindade av att jag är just ambitiös och därmed tror att jag fixar allt. Det gör jag inte, som jag framfört många gånger här i bloggen är jag en svag människa. Bara för att jag överlevt finns ingen styrka inom mig. Bara för att jag reser mig efter varje motgång jag får och fått så har det inget med styrka att göra utan överlevnad. Jag provoceras av att alla skriver om hur stark människor är som gått igenom trauman eller tragedier. Man har inte direkt valt att gå igenom saken, att ta sig igenom utmaningar man själv valt är nog styrka, men inte är det styrka att behöva kämpa sig igenom något för sin överlevnad som man aldrig önskat sig från första början. Man har inget annat val än att överleva! Så jag överlever, kämpar på och försöker att bara finna det där lugnet andra talar om. Accepterar att det är så här för mig, helt för min överlevnads skull.

Jag tror detta om andra människor…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag tror att få människor tvättar händerna efter sina toalettbesök.
Jag tror att andra människor har riktigt dålig koll på högerregeln eller trafikregler överlag.
Jag tror att alla människor är fördomsfulla, och att de flesta vägrar erkänna för sig själva att de faktiskt är det.
Jag tror att människor gärna förskönar sanningen då och då.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan

Fem en fredag v.33: Vanesaker.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vilket snacks har du svårt att äta i lagom mängd?
  2. Vilken verbal (o)vana vill du bli av med?
  3. Vad finns längre inte i ditt liv efter lite ansträngning?
  4. Vilket ställe går du till för att du alltid har gjort det?
  5. Vad är något du hoppas fortsätter för alltid?

Vilket snacks har du svårt att äta i lagom mängd?
Numera fixar jag sådant väldigt bra. Det beror på min behandling för ätstörningar, jag känner när jag är mätt.

Vilken verbal (o)vana vill du bli av med?
Att jag svär ibland, inte ofta men det händer tycker inte om det.

Vad finns, efter lite ansträngning, inte längre i ditt liv?
Vet inte, kanske möjligen känslan av att inte våga säga ifrån.

Vilket ställe går du till för att du alltid har gjort det?
Hmm vet inte? Jag går nog inte till något alltid ställe.

Vad är något du hoppas fortsätter för alltid?
Livet med familjen som jag har, älskar verkligen relationen till sonen och allt.

När jag besöker offentliga toaletter så…

Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

För mig är offentliga toaletter ett stort projekt. Det börjar med oviljan att ta i handtaget så jag använder oftast tröjan eller armbågen för detta. Sedan när jag väl är på toaletten tar jag vatten på papper samt tvål och städar runt kanten, sedan torkar jag av och kan sedan sätta mig. Sedan kommer paniken över att först dra av en del av första pappret på rullen och sedan undersöka hur pappret ser ut. Helt enkelt av rädsla att där finns kroppsvätskor. Efter detta så torkar jag mig, då börjar nästa moment när jag ska ta i handtaget vilket jag använder pappret till sedan tvätta händerna med tvål och vatten återigen papper på tvålpumpen. Sedan papper för att låsa upp och lämna toaletten.

Deltagare i augustiutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Amndiz
Kraka
it_is/Anette
Sweetwords
BP-Computerart
Madelena
Exotichummingbird
ditten_datten
Karolina
Jenzel
Hannafialotta
StenhagenBettan
Minas Värld
Mösstanten
Klimakteriehäxan
Marie i Skrifvarstugan