Vilken mat skulle du säga är din specialitet?

Tråkigt men jag har ingen, få saker är så tråkigt enligt mig som att laga mat.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Vilken mat skulle du säga är din specialitet?

Tråkigt men jag har ingen, få saker är så tråkigt enligt mig som att laga mat.

Jag antar att du som läser detta skrattar till. Nej vem sjutton skulle godkänna 6,84 kronor dagen i lön under två års tid. I alla fall i Sverige. Nog kan du tänka att det finns någon i ett annat land med sämre ekonomi som sliter för den summan varje dag, men inte här i Sverige. Så är det ju, samtidigt är det vad jag får höra när företag kontaktar mig. Jag tar sedan några år tillbaka 5000 kronor för ett inlägg beställt av företag, där jag gör reklam för deras produkter här i min blogg. Dessa 5000 kronor är innan skatt och tjänsten jag använder för att kunna skatta då jag inte har eget företag och därmed inte fakturerar själv. I slutändan brukar summan jag får i handen landa på runt 2556 kronor. Det har jag ändå ansett mig värd, det är ungefär vad jag betalar för min blogg varje år. Jag livnär mig dessutom inte på bloggen, det är en hobby där företag får kontakta mig om de vill samarbete och inte tvärtom.
Det som nu är väldigt spännande med detta är att företag som skriver till mig, berättar att efter min prissättning är jag alldeles för dyr. De kan tänka sig att erbjuda mig 2000 kronor som max men absolut inte mer än så. De vill med andra ord att jag ska ta 2,73 kronor dagen för mina inlägg istället, att jag efter samma avgifter ska få 1022 kronor i handen. När jag tackar nej, skriver företagen saker som: ”Lycka till! Du kommer aldrig få så mycket pengar!” Som att jag då ska komma springande till dem, och slänga mig vid deras fötter och låta dem dra mig vidare för att de ska ge mig möjligheten att få arbeta med dem.
Det kommer så klart aldrig hända, absolut att lite extra pengar alltid är roligt. Men jag har redan en inkomst som jag kan livnära mig på, och jag kommer absolut inte gå ner i min prissättning bara för att någon anser att 5000 kronor är för dyrt.
Jag brukar binda upp mig för två år på mina inlägg, det betyder att den som köper mina inlägg får ha sin artikel på sidan i två år (oftast ännu längre, eftersom jag inte raderar inläggen.) Alltså köper företag publikation på min sida i två år men finns sedan kvar efter avslutad tjänst. Jag är noga med att binda mig på två år, eftersom jag tidigare gjorde misstaget att ta summor från företag som visade sig vara oseriösa. Där jag skulle binda upp mig för livet för 200 kronor, och där företag ville skriva inlägg om tjänster jag idag inte alls står bakom. Jag var ung, visste inte bättre och tänkte att det bara var pengar.
Idag godkänner jag inte samarbeten med saker som jag inte står för. Jag skulle aldrig godkänna 200 kr, och när samma oseriösa företag skrev till mig för något år sedan igen, utan att vi haft kontakt under många år så rev jag ifrån. Jag kommer aldrig luras till sånt där igen.
Jag tänker på de som lever på sina sociala medier. Hur sjukt det är när företag vill ge struntsummor för att andra lägger ner sin tid på att formulera och inspirera. Sedan få höra att du är för dyr? 5000 kronor är ingenting utspritt under två år. Har ett företag inte råd att betala, så ställ då inte frågan. Vill du som företagare nå ut, var då beredd på att få betala för reklamen. Det är inte jag som bad om pengar från dig, det var du som bad om en tjänst från mig.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.

Olika platser i världen brukar jag se från jorden när jag tittar upp mot himlen. Idag kan man få svar via appar, själv är jag nöjd med fötterna på marken.
Vilka stora historiska händelser minns du?

Historiska händelser som jag minns. Jag minns att jag satt i soffan med mormor och mamma och kollade på bombplan någonstans i världen. Jag var runt 6 år, men kan inte säga vilket krig det var.
Minns Estonias förlisning, och 11/9 både flygplanen och även Anna Lindh som blev attackerad och sedan mördad. Minns Tsunamin, covid19 och fågelinfluensan. Terrorattackerna i Stockholm, men även fler från Europa. Utöya i Norge. Minns även kriget i forna Jugoslavien. Kanske fler händelser som jag inte kommer på just nu.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.

Brukar jag heller inte göra det. Att inte orka med att umgås med människor är helt okej. Har ett yrke där jag träffar människor hela dagarna. Man har rätt att slippa sådant då.
Vilken är den största risken du skulle vilja ta — men inte har kunnat?

Jag vill inte ta risker. Ser inget som helst intresse i något sådant. Jag lever gärna riskfritt om jag kan.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.

Är omdebatterade och väcker känslor hos människor. Antingen verkar man vara för eller emot. Jag är varken eller, är dock sugen på att ta jägarexamen för att lära mig mer kring just jakt och få ihop argument. Min uppfattning kring saker är att kunskap från två håll, alltid är bättre än från ett.
Vad är du mest stolt över i ditt liv?

Jag är stolt över att klarat av att studera med som mamma. Det är absolut inte lätt att balansera studier med barn. Att jag fixade saken under flera år, och samtidigt jobbat och ändå försökt ha William så lite som möjligt på förskola och fritids. Jag ville vara hemma så mycket jag kunde som förälder, och den saken har jag lyckats med. Trots studier, jobb och familjeliv.
Jag kör en bloggutmaning i oktober. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.

Jag kan inte så mycket alls faktiskt. Jag vet att de används inom: jordbruk, dressyr, trav och hoppning i olika former. De är flockdjur och verkar ha en lugnade inverkan på människor. Väldigt fina djur om jag får säga det själv, även om jag inte rider själv.
Vad har du jobbat med?

Vad räknas som jobb? Jag tänker alla inkomster som skattats på. Det första var att sälja julkort. Det var ett företag som hörde av sig till oss via telefonen när jag var liten. Jag sålde massor och gick ihop lite pengar. Det andra var sedan till våren, fröer. Året efter tror jag det var Pandaförsäljning och det höll jag på med några år.
Sedan var det första riktiga jobbet, vilket var att vara vikarie åt mamma när hon hade sin semester. Det var sommaren mellan nian och gymnasiet. Året efter hade jag först två veckors ungdomsjobb via kommunen, och sedan jobbade jag och städade åt Orsa Grönklitt. Där jobbade jag sedan även på vintern, och något mer tillfälle till sommaren åter efter. Jobbade någon dag då, för att sedan jobba på ett boende för äldre. Första avdelning var jättefin. Men när jag fick byta blev jag utfryst och mobbad av personalen. Det var helt vidrigt och slutade med att jag sjukskrev mig, på ett sommarjobb! Mamma gick in till den som var ansvarig eftersom de satt i samma lokaler och det blev en rullning i saken. Eftersom den chefen själv uppmärksammat hur de varit mot mig.
Jag var arton år, och de var helt fruktansvärda. Det har satt sina spår. De visade tydligt från dag ett att de inte gillade mig. Sa saker om min pappa som då varit död i 9 år, påstod när jag skulle ge en av brukarna medicin att: ”Du tar den säkert själv”. Det var det där sista som fick mig att sjukskriva mig. Tog aldrig lön för de dagarna jag aldrig kom tillbaka på. Men idag har jag tänkt att jag borde gjort det, samt att jag för första gången berättar om saken. Det där borde kommit ut i ljuset kring vilka vidriga människor det finns. Hoppas de skäms! Man ska vara rädd om unga människor som har sommarjobb!
Nästa jobbet var inom gruppboende med individer inom LSS. Där trivdes jag mycket bra. Sedan var det hemtjänsten en sväng, och så under flera år som student jobbade jag extra inom förskolan. Sedan har jag jobbat som lärare i 8 år, och som specialpedagog i fyra år och speciallärare sedan i augusti. Men är både specialpedagog och speciallärare sedan augusti kan tilläggas.
Bloggen har jag jobbat med sedan 2004, och den tjänar jag också pengar på ibland.
| Cookie name | Active |
|---|