Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Hur ser ditt ideala hem ut?
Jag skulle gärna vilja bo i hus på landet. Det skulle vara en dröm utifrån att Lizzla skulle kunna springa ut på gården obehindrat då. Eller att på morgonen sätta sig på balkongen och se ut över vacker natur.
Vad får dig att fälla en glädjetår?
Jag har gråtit av glädje vid få tillfällen. När William föddes, när jag hämtade Lizzla och på Williams student. Jag är ingen som har lätt till tårar, varken vid sorg eller glädje tyvärr. Jag är sådan som bär sånt inom mig. När jag väl gråter finns det inget stopp dock, då gråter jag i dagar och månader.
Jag kör en bloggutmaning i september. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Händer tillsammans det är något fint med det. Alla gånger jag höll Williams lilla hand på promenader som liten, eller som ovan när jag rörde min systerdotter Ronjas lilla hand. När jag hållit elevers händer, eller Björns brorsbarn i händerna. Hand i hand, det är något fint med den saken. Även tass i hand som både Lizzla och Skilla haft i min.
Varför bloggar du?
Jag började skriva något som kallades dagbok på sidan Skunk som fjorton eller femtonåring. Året var 1999, och alla jag kände hängde då på Skunk. Det blev naturligt att helt enkelt skriva något därifrån. Vad jag skrev om vet jag egentligen inte, hittade ett inlägg en gång när jag var nybliven mamma. Där ett av inläggen i dagboken handlade om min dåvarande pojkvän.
Efter Skunk gick jag över på Lunarstorm och var lite samma där. Tyvärr raderade jag allt från det runt femton eller sexton år till dagen innan ultraljudet med William. Helt enkelt för jag gjorde min dagbok anonym. Hade ändå varit kul att haft det kvar nu, en tonårstid. Men det mesta från min tonårstid var: alkohol, killar och att åka i bilar. Men samtidigt slängde jag även mina dagböcker från den tiden så ja, det fanns nog en anledning ändå.
Lunarstormsdagbok blev denna blogg, många av de första årens inlägg här från 2004 till runt 2010 är inlägg från Lunarstom, som idag år start åren av denna blogg. Jag skrev om graviditet, småbarnsåren, gick sedan över mer mot studier, sedan lite jobb och nu? Ja vardagsliv med hund. Jag gillar att dokumentera mitt liv helt enkelt.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Solen skiner och det känns som sensommar. Fint ändå!
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
När hyrde du senast en film?
Det var 2009 ungefär. William fick fortfarande i förskolan.
När ringde du senast för att beställa något?
I våras, beställde pizza har jag för mig. Gör beställningar av mat oftast via Foodora, men ringa har hänt.
När skrev du senast ett handskrivet brev?
Det var vykortet på semestern 2017 till min mormor.
Vem känner du som fortfarande har hemtelefon?
Hmm jag vet faktiskt inte? Tror inte att någon jag känner har det?
När faxade du senast ett dokument?
Har aldrig använt fax.
Intervjua någon — en vän, en annan bloggare, din mamma, brevbäraren — och skriv ett inlägg baserat på deras svar.
Tyvärr har jag ingen att intervjua. Därför får ni 5 frågor och svar från mig istället.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Mig alla gånger, har otroligt svårt för språk som ändras. Nej för mig stavas det mig.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Är väl lite så jag lever, jag går all in för saker för att sedan lika väl kunna skita i allt.
En dag kommer vi alla att behöva mötas av att någon nära till oss dör. Det är en del i livet, en del nog många med mig fruktar och känner obehag inför. Det finns ingen av oss som vill behöva tänka på den saken, även om det en dag blir så. Begravningsbyråer har vi överallt i hela ladet, det finns en begravningsbyrå Göteborg, och det finns flera där jag bor. Det är ju så alla kommer ju en dag att lämna jorden, och den dagen behöver du ha kontakt med en begravningsbyrå oavsett om du vill det eller ej.
Du kan i regel välja precis hur som helst hur du vill bli begravd idag. Min mormor var tydlig med sin sak 2018, hon skulle brännas och sedan grävas ner. Det skulle inte vara någon kista hon skulle rakt ner i jorden. Det blev så också även om personen som skötte begravningsbyrån blev förbannad för: ”ALLA vill ha en kista”. Nej inte min mormor, för hon ville inte ha någon begravning.
Det där sista stämmer med mig med. Det ska INTE vara någon som ska behöva sörja mig i grupp, jag slutade gå på begravning 2004. Det var den absolut sista jag var på, någonsin. Jag insåg där och då att detta ska jag inte ens utsätta mig för. Alla människor är olika men jag bryter fullkomligt ihop, det var så när min morfar dog 1997 och när farmor dog 2003 så skulle vi gå dit på begravningen. Jag ångrade mig i flera år efteråt eftersom jag fullkomligt bröt sönder och samman. Det där är inte min grej, det gör alldeles för ont och sådant måste man respektera att människor känner.
Därför är det viktigt att som begravningsbyrå vara lyhörd inför vad de som som köper tjänsten vill ha. Alla önskar inte massa tillägg, utan vill bara ha det enklaste enkla och det är okej. Det är en nära man ska lämna ifrån sig. Någon som ska lämna jorden för att bli aska.
Det får mig också att tänka på när Skilla blev överkörd och dog. När vi åkte till Anicura och hon blev till aska. Hur förbannat ovärdigt det kändes med henne på britsen och massa frågor om hur vi ville med kroppen. På en timme hade jag gått från en levande kär vän, till en död älskad vän framför mig och skulle bestämma hur jag ville ha det med urna och liknande. De borde kunnat låtit mig fundera, speciellt då jag fått höra efteråt att de låter djuren ligga kvar några dagar innan kremering. Så varför var det så bråttom? Detsamma gäller när du är på begravningsbyrå, se till att personen är lyhörd och byt om det inte känns rätt.
