★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★

Nya naglar från Daily life spa.

Fixade naglarna idag, skulle egentligen göra det om en vecka men insåg att jag ju då är i Västerås på studier. Smart att man har koll på tiden, och bra att Katrin hade tid så jag kunde fixa dem idag. Provade orange med glitter. Blev imponerad för just orange har jag nog inte haft tidigare tror jag?

Så otroligt fint med kontrasterna till orkidén. Ser du snön utanför mitt fönster? Helt galna mängder, det blir dessutom bara mer och mer. Våren känns så avlägsen, och när man ser att det ska snöa i mängder på söndag känns det lite tungt. Men glädjande nog kommer det plusgrader nästa vecka, så jag tror gumman tö börjar höra våra rop på våren nu.

Avslutar med en sista bild på mina naglar. Så himla fina och jag är så nöjd! Känns så härligt och fräscht med nya naglar, det är mitten av mars och innan vi vet ordet av kommer vi vandra in i april, det är två veckor och två dagar kvar av mars. När den tanken slår en finner man lite av glädjen!

Fem en fredag v.11: Nutid

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad är något du ogillade som yngre men älskar idag?
  2. Vad tvivlade du senast på men visade sig bli helt ok?
  3. Vad känner du om året hittills såhär i mars?
  4. Vem i din närhet gjorde sist något bra för dig?
  5. På vilket sätt är den här veckan bättre än förra veckan?

Vad är något du ogillade som yngre men älskar idag?
Intressant fråga, och jag lär verkligen fundera. Det är säkert kläder som skulle kunna komma in här. Jag minns att absolut inte förstod vidden av att använda leggings som yngre men nu bästa plagget.

Vad tvivlade du senast på men visade sig bli helt ok?
Helt klart Medarbetarforum, när jag kom dit betvivlade jag skarp att jag skulle fixa att gå in genom dörren. Det var smockat med folk och jag och folksamlingar är aldrig en bra kombination. Men jag fixade det!

Vad känner du om året hittills såhär i mars?
Längtansfull inför semestern, just våren är helt underbar med ljuset. Men med ljuset kommer också pressen i allt som bör vara klart till sommarlovet för eleverna. Det gör att jag ofta blickat mot semestern när pressen liksom försvinner något.

Vem i din närhet gjorde senast något bra för dig?
Det är William och Björn. William fixar ofta såna där små saker som att komma hem med munkar till oss, eller som Björn som köpte huvudvärkstabletter år mig när jag låg med smärta. Små saker och gör en så glad!

På vilket sätt är den här veckan bättre än förra veckan?
Kanske att den märkligt nog kändes ganska kort, jag har fått energi skumt nog denna vecka. Vet inte riktigt hur det gick till men så är det.

När jag kände mig helt lost…

Lost för mig är alltså borttappad eller känner mig lite fel i tillfället. Jag är expert på att virra bort mig, och jag hittar inte på kartor. Det här är ett stort problem när jag ska resa till ställen och därmed så tar jag samma väg varje gång, det där med att förvirra sig är nämligen inget jag föredrar att göra.

Jag minns i fyran när vi hade orientering för första gången på schemat. Jag och en klasskompis som skulle gå tillsammans gick helt fel, vi hamnade på en helt annan plats och fick gå en lång väg tillbaka. Det där är liksom en av orsakerna till att jag försöker undvika att känna mig helt lost.

Något märkligt är dock att jag tycks få världens lokalsinne så fort jag är full. Nu dricker jag väldigt sällan, men med alkohol i blodet får jag dels bättre syn och även bättre lokalsinne. Det är helst sjukt, för normala människor blir ju detta tvärtom för. Men jag brukar tänka att normalitet inte är något att sträva efter.

Då blev jag riktigt rädd…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag är tyvärr en människa som ofta rädslas och ängslas över saker. Jag har en rejäl dödsångest vilket gör att jag ofta blir jätterädd för saker. Jag minns dock när jag blev riktigt rädd för omvärlden första gången och det var den 11 september 2001. Det var som att det då för första gången gick upp för mig hur nära människans ondska ligger oss.

Det här medför att jag aldrig ser filmer som handlar om jordens undergång, eller vill tänka på saker som bidrar till sånt här. Jag är aktivt miljömedveten och försöker att undvika saker i livet som är skadliga. Jag har till exempel aldrig rökt, och dricker minimala mängder med alkohol för att jag blir så rädd för vad som kan hända.

Det här gäller William med, även om jag stålsätter mig för att han ska få göra saker trots att jag är livrädd inombords. Jag vill att han ska våga saker, så jag döljer min ångest när han ska bort på saker. För ångest hänger ihop med mina rädslor, och när det kommer till grymhet av diverse olika slag? Ja då är jag riktigt rädd.

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.

Medarbetarforum, låg temperatur & frukost.

Jag tog tempen igår innan läggdags. Jag är låg i temperaturen och ligger på 35,9 men igår var den alltså nere i 35,6. Jag hade inte varit ute men kände att nu är det läge att kolla upp saken. Imorgon ska jag lämna prover, är de prover jag tagit förr och de är alltid bra men kan väl göra en hälsocheck igen. Det är så jobbigt också för jag lider liksom av att vara så här kall, jag fryser liksom konstant och hela tiden.

Eftersom vi hade studiedag idag, och jag således kunde promenera till Medarbetarforum så åt jag min frukost tillsammans med Unionens medlemstidning Kollega. Jag gick nämligen med i Unionen i höstas. Jag är lärare och med i Lärarförbundet, men så slog det mig att som bloggare och egenanställd kan jag med fördel även vara medlem i Unionen också. De har dessutom studentmedlemskap så betalar 100 kronor under hela studietiden, perfekt för mig som får lite inblick i två världar.

Jag gick ner till medarbetarforum i snöfall mer eller mindre. Det kommer mer snö dessutom, men plusgrader står på väderleken nästa vecka och jag hoppas det stämmer. För nu längtar jag efter våren, värmen och framförallt hår som inte blir blött av snön. Medarbetarforum var olika föreläsningar om diverse olika saker gällande att hålla ihop, jag fick även sittande massage vilket jag gillade speciellt mycket. Bra koncept så här på en studiedag.

Mjällschampo.

Inlägget är i samarbete med Mjällbusters.

Låt oss tala om mjäll, en vanlig åkomma som kan drabba alla. Det är nästintill lite pinsamt att tala om mjäll? Ändå är det så vanligt och kan bero på att hårbotten är irriterad eller torr, eller att den fått svamp. Det kliar och flagnar och där sitter vi sedan och vågar inte tala om saken? Varför? Det går ju dessutom att ordna med bra mjällschampo.

Så varför är det då lite tabu att tala om? Jag tror det överlag inte ses som okej att vara torr, det som kliar ses lite som fult? Kanske hänger det kvar från tider när klåda var förenat med löss eller smittor? För någonstans är det ju ändå inte fel att saker kliar eller bli irriterat? Vår hårbotten utsätts dagligen för diverse olika saker, vi använder uttorkande schampo, stylingprodukter och mössor som gör att huden blir torr och i sin tur irriterad. Varför ska man skämmas över sådant?

Det är här det nya mjällschampot från Mjällbusters kommer in. Från och med juli i år kommer du att kunna beställa det, och i september kommer det lanseras. Av vad jag kan läsa låter det som ett helt fantastiskt schampo och jag vet att om jag behöver mjällschampo mot hösten är detta något jag absolut vill prova. Vi behöver bra produkter som gör håret glatt, eller håret jag menar egentligen hårbotten. För nog är det ändå så att vi alla vill ha en glad kropp som varken är irritera eller kliar?

På hemsidan står att att man ska börja med att använda det i fem dagar i rad för att sedan trappa neråt, sådant tror jag på. Behandla men sedan låta behandlingen också få övergå till läkande.

Hur ser du på mjäll? Har du haft mjäll? Upplever du att det är lite tabu att diskutera saken? Varför tror du att det kan vara så?

Jag mötte Lassie…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Den här ska bli riktigt rolig att se hur andra tolkar, för jag försökte komma på en riktigt finurlig rubrik här som kan tolkas precis som man vill. Jag mötte Lassie är en sångtext som gick om och om igen det året jag gick på lekis eller förskoleklass som det heter idag. Men det är också något jag tänker på handlar om kändisar, så här tänkte jag låta mitt inlägg gå kring kändisar man haft någon koppling till på ett eller annat sätt.

Jag är sådan som blir grymt obekväm när det är någon kändis i närheten. När William var runt två år var vi på en pizzeria här i stan när Magnus Uggla kom in och skulle äta, han satt bakom oss och jag led mig igenom pizzan den gången. Det där med att veta att det är en kändis får mig att finna obehag av någon anledning, jag är absolut inte den där som går fram och ska prata utan tycker helst de kunde gå någon annanstans.

Men hur som haver, när jag gick i trean så sjöng jag i Orsas barn och ungdomskör. Det var något som hette Orsa barnfestival och där skulle Carola uppträda. Jag var väl inget jättefan av Carola även om man så klart visste vem hon var. Jag tog en autograf och sedan skulle jag och min barndomsbästis ställa oss på scenen tillsammans med alla andra och sjunga. Där står vi inför en fullsatt public och sjunger bakom Carola. Det var stort för en tioårig tjej i lilla Orsa. Så vänder hon sig om och stryker mig och min bästa kompis på kinden. Bara oss två, det där var vi så stolta över att självaste Carola tagit på oss på scenen samtidigt som vi sjöng med henne.

Så det var mitt lilla Jag mötte Lassie. Vad är ditt?

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.

Jag blir arg när…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Människor utsätter andra för fara i trafiken. Varför kör du rakt ut på landsvägen eller motorvägen när det kommer en bil som måste bromsa in?!

När människor dricker alkohol och sedan tar bilen, återigen tänk på vad du utsätter andra för? Alkohol och trafiken hör aldrig ihop.

När människor begår terrorbrott, mördar och våldtar. Att vanliga människor ska behöva vara rädda för att gå ut, resa eller göra saker de tycker är roliga för att det finns idioter som tycker sig ha rätten att döda och skada andra!

När folk håller sammanträde på mataffären och blockerar hela gången, så man inte kommer fram? Om ni har något att snacka om, gör det gärna med blockera inte hela affären för vet du? Vi andra skiter i hur gärna ni vill sällskapas!

Folk utsätter djur och barn för våld av olika slag, ingen skadar någon som inte kan försvara sig!

När föreläsaren sägerhar ni några frågor” och någon väljer att ställa en fråga. Snälla, ta frågan själv med föreläsaren, alla andra vill bara lämna salen.

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.


Medaljer & pokaler.

Inlägget är i samarbete med Prishuset.

Pokaler och medaljer, jag minns när året när jag var på uppvisning och sedan danstävling och fick min bronsmedalj i just dans. Det var så häftigt där och då, det är väl egentligen den enda medalj jag lyckas få, och när jag tänker på det undrar jag lite vart den tog vägen?

Det är något spännande med just medaljer och pokaler speciellt för barn. William har fått graverade medaljer genom åren då han varit på på lite små tävlingar här och var. Det är ändå något speciellt det där även om det bara är det lilla att få med sig något hem och känna sig stolt över att man lyckats. Jag minns känslan, och är glad över att jag fått se samma glädje i Williams ögon genom åren.

Företaget Prishuset erbjuder pokaler till idrottslag, jag har varit in på sidan och spanat runt och det finns verkligen jättemånga olika medaljer och pokaler där. Jag som jobbat i skolans värld ett tag nu har sett många olika pokaler blivit vunna genom skolors egen idrottslag och den glädjen som eleverna kommer tillbaka med är helt fantastiskt. Den stoltheten att få bära med sig en pokal tillbaka till skolan och känna sig som bäst, ja det är ändå en känsla alla barn borde få uppleva då och då. För det är ju så att vi alla är bäst på något, antingen i idrottslaget på fritiden eller i skolans lag? Eller varför inte i klassrummet även om det där inte delas ut några pokaler? Det är ändå någonstans det där med att uppskattas synligt, det är så viktigt. Hur har det varit för dig? Har du vunnit många pokaler eller fått medaljer?

Har du sparat dina pokaler och medaljer upp i vuxen ålder, eller blir det för dig som mig att du just nu börjar undra vart din tog vägen? Berätta gärna.

Jag skrattar när…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Precis lika lätt som jag har för att gråta har jag för att skratta. Jag skulle våga påstå att jag nog skrattar minst en gång varje dag. Jag skrattar åt skämt, när det händer något jag inte räknat med. Jag skrattat med William, och jag kan skratta hur mycket som helst när jag pratat med Lisa i telefonen. Jag skrattar åt vad människor skriver på sina sociala medier, eller människor i kommentarsfält. Jag kan skratta åt roliga rubriker i tidningar, eller när journalister skriver en artikel och hittar på ett namn som Dragkroksmannen. Jag har fortfarande kiss och bajshumor, och skrattar så jag tjuter åt skämt som innehåller något som har men rumpan att göra. Jag är nog överlag ganska rolig att umgås med därför, jag vet att jag fått höra genom hela mitt liv att jag är så glad jämt. Fast det där stämmer inte, jag är ofta ledsen också. Bara det att skrattet kan vara ett bra verktyg för att släppa ut smärtan ibland och försöka att må bättre.

Deltagare i utmaningen är:

Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre
Kamillas Kamera
Ariella
Sabina
Elavie
Lchftrollet
BP-computerart
Caroline
Corky Style
A room of my own

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig.