7:45
Detta handlar om mitt liv. MIN framtid och allt de jag behöver.
I två veckor har jag och Björn hållit sams varje dag. Något innom mig har då börjat få tankar som förmodligen alltid funnits där mer eller mindre men är nu mer tydliga.
Jag har funderat på min/våran framtid. Hur länge ska vi (jag och Björn) ha de som vi har de. William blir en dag äldre för varje dag som går och jag känner verkligen att de här kommer inte sluta bra. De kommer komma en dag när William börjar ställa frågor. varför bor du och pappa inte ihop? varför är vi som en familj om vi inte är de, kan jag få ett syskon osv låter långt bort för vissa men den dagen kommer närmare för varje dag som går. Så änge Björn och jag har de så här kommer han bli ännu mer olcklig dagen någon av oss träffar någon annan. DEN dagen kommer han känna sig olycklig och bortbytt. Björn kommer aldrig bli tillsammans med mig. Jag önskar de kunde vara så. ALLT vill ha de så. Igår tog jag som sagt upp allt de här. Björn sa de finns inget bättre allternativ. Sen så sa han att jag inte skulle gråta över spilld mjölk innan jag spillt ur den. Då sa jag NÄ men dagen den är ur spilld då? HUR länge ska vi fortstätta så här. Han sa, ja till William är arton år kanske. Då svarade jag, då kommer jag aldrig mer få fler barn. Och de vill jag! Då sa han vi får väl skaffa en till då. Ingenting kan han ta seriöst allt är så förbannat roligt för honom. DE är inte KUL och DE är inte roligt. Mitt/vårat barns liv ska inte behöva lekas bort bara för att Björn inte kan ta nått seriöst.
Jag åkte hem, pratade med Johannah. De är lättast att prata med henne hon har själv barn i samma ålder som William. Vi pratade i massor. Björn ringde under tiden och var på hemköp. Ännu en sak som fick mig att känna varför kan du inte bara berätta saker för mig. HAN sa innan att nu åker jag hem. Så jävla brottom hem har han aldrig haft. Björn fattar inte att jag vet. De han smusslar med varje gång. Jag vet jag ser även om jag önskar jag slapp se har jag ändå sett de redan. Min mediala sida slår alltid in där. Varför vet jag inte. Varför jag ALLTID ska veta saker se saker och bara veta saker. Vissa tror inte på sånt, om ni visste hur jobbigt de är att vara medial,synsk. De är inte alls kul de är inte kul att SE och KÄNNA att veta innan man fått svaret. I alla fall även detta fick mig till sist att tänka, varför kan han inte vara öppen mot mig, varför ska DE alltid vara ett jävla smusslande med de?Varför ska jag lägga mitt liv på sidan för att han vill ha de så. FÖR att han ska kunna äta kakan och ha den kvar? Hur länge ska jag behöva känna att jag ska åldras ensam? NÄR ska jag få rätten att bli älskad av någon som älskar mig tillbaka. Visst jag hade kunnat stanna kvar i alla som de är. Leva på Björns intressen, följa med björn på hans liv leva mitt liv efter hans villkor tills dagen då han träffar någon och jag står själv med en lite William med massa frågor och mig själv kanske 21 kanske 38 och inga fler barn. ÄR de rätt att låta mig själv vara olycklig bara för att låta allt detta fungerar när de ändå inte kommer bli ett lyckligt slut på allt?
Jag skrev ett långt msn meddelande till Björn igår kanske han då förstår mer än när jag pratar till honom. Allt de jag vill ha sagt kommer aldrig fram i alla fall.
Så nu kanske han förstår. Han kanske inser nu att jag menar allvar. Varannan helg och inget mer umgås. Vill inte utsätta mitt hjärta för krossade tårar.
MAN lever bara en gång och den gången är nu. De finns bara en som vet hur DU ska leva och de ÄR du…
12:54
Tankar, tankar, TANKAR.
Hur vet man vad man vill??? Vad är rätt, vad är fel…
13:O2
OJ vad många som missuppfattat allt. Björn har inte varit dum eller nått sånt. SNARARE tvärt om dom senaste två veckorna. De är kanske de som är felet mycket också. Jag blir rädd för snälla killar. Kalla mig knäpp men sån är jag. De skrämmer mig när allt är bra. Då sticker jag, alltid gjort så rädd för att om de bli bra kommer jag BLI sårad värre än om de var skit redan innan.
– Puss –
