Idag är de ett år sen jag gick in till läkaren på BB och sa att jag ville bli igångsatt eller få ett kejsarsnitt. Men blev nekad. Dom ville inte sätta igång en första föderska osv. Jag hade så jävla ont och blev så arg att jag ringde Björn och frågade om han ville skjussa mig någonstanns. Eftersom jag hade permis osv så åkte vi en sväng jag började grina och sa att jag vill åka och länge äpplen eller stenar. Så Björn tyckte vi kunde åka till Kniva i stället. Vi tog en promenad och jag började må bättre med mig bautastora mage och sorg. Så hade jag kul tills kvällen när Björn skjussade tillbaka mig till BB. Då var jag jätte ledsen minns att han frågade om jag inte skulle sova hos honom men de ville jag inte. Gick till min ”cell” på BB oförlösta.
Imorgon är de dagen William skulle föds på om han kommit enligt BF 26:e september. Känns så konstigt känns som de var nyss William låg i min mage och jag gick där på övertid och längtade efter William. Så blev jag igångsatt sen och så föddes han tredje oktober tvåtusenfyra. Bästa dagen i mitt liv. Från ultraljudet i v18 när dom sa att William hade en eventuell cysta vid hjärnan tills han var 2 veckor hade jag på mig mitt tro,hopp och kärlek halsband. Min morfar köpte de åt mig och så fick jag hänget till. I guld. Älskar de smycket. Endast använt de vid få tillfällen. Dagen jag fick de, Morfars begravning, en period när jag kämpade för att orka leva och sen under graviditen, får jag ett till barn någon gång så ska jag bära de då också.
v älskar dig William v
