Är att William fortsätter vara den han är. Åh vad jag älskar honom.
Idag är de ett år sen mina värkar gjorde sin sista spurt.
Precis sånt väder som de är idag var de för ett år sen.
Mulet. Åkte hem för mamma,mormor,Mattias och Melissa (mina syskon) var i Falun i min lägenhet och väntade på Williams ankommst.
Var hemma hade värkar men de gick att leva med. Min mormor tyckte jag inte var fullt frisk som åker hem mitt i allt. Hihi, var ganska stark. Vet att jag gick in i vardagsrummet och sov. Vaknade runt 15.30 och blev SÅ sugen på daim-strut. VILLE ha daim-strut. Min lille-Bror Mattias sprang i väg till preem och köpte glass åt oss.
Sen runt 17.00 kom björn hem till oss hämtade mig då jag innan tjatat om friterade räckor, vi åt de och jag hade börjat få ONT. Värkarna kom med först 18min efter (20 min) var dom 15 och så blev de mindre och mindre.
Vi åkte till förlossningen runt tio men gjordes en koll och läget var oförändrat inget mer öppet en gårdagen. Åkte ner på BB. Hade ont men var ju inget. Så på natten var värkarna mellan ½ minut mellan varje värk. Jag var hysterisk… Sen på morgonen den 3/10 ringde jag mamma. Hon och Björn kom till BB och fick upp mig på förlossningen och där gick de fort. Klockan 8:30 gjordes kollen öppen 4 och klockan 12:55 föddes William. 4340 gram tung och 53 CM lång, ljust långt hår och med ett skrik som kunde hörts till kina. *Ler*.
Idag ska vi åka till Kniva en sväng och äta Lunch. Sen kommer eventuellt Johannah och Michaela hem till oss. Så ska köpa nått gott att bjuda på.
Nu ska jag sminka mig och fixa håret.
– Puss –
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
