Skriv ett brev till ditt 100-åriga jag.
100 år gammal och du ska läsa var jag, Madeleine 40 år har att säga dig. 60 år har passerat sedan detta brev skrevs, och din erfarenhet säger dig nog att mycket sker i en livstid. Just i detta nu vet du om att kyrkan blivit viktig för mig, du vet hur jag sörjer Skilla som dog framför mina ögon, samtidigt som jag gläds över hennes lillasyster Lizzla. Du vet om de sorger och tankar som far i mitt huvud, och du vet också om vad som kommer ske framöver.
I detta nu velar jag kring mina studier som känns aningen meningslösa, jag vet ändå inte om det är detta jag ska jobba med framöver eftersom jag går mot uppsägning. På torsdag och fredag ska jag till Västerås för andra inneträffen denna termin, tredje inneträffen blir i maj. Tentorna som väntas känns lika meningslösa dem. Ändå kanske jag bara ska kämpa på, för att bli klar? Bara du vet hur valet blir.
Livet har prövat oss hårt tills hit, bara du vet om livet ska fortsätta ge prövningar? Alla år av klappar på axlarna kring att: Nu kan det bara bli bättre. Vet du sedan länge inte stämmer, så länge man lever ditt liv kan det alltid bli värre.
Du vet där 100 år gammal hur allt blev, du sitter inne på svaret.
Det lät lite sorgligt ???? Hoppas att det dock är sant som det sägs… ”Att allt det bästa har inte hänt än” ❤ Ibland kan det kännas som att man ska bestiga Mount Everest, men man får helt enkelt ta ett steg i taget och lita på att det blir bra i slutändan ???? Kram!