Igår åkte jag och Lizzla ut till Kniva för att hänga med Björns ena brorsdotter Ester, hennes pappa Erik och självklart Björn. Vi åkte med cabben och tittade på fåren och Lizzla tyckte det var intressant. Tror fåren var ännu mer intresserade av henne till och med, sedan åkte till Björn mammas gård och dit kom Björn pappa. Där fick Lizzla leka en stund. Björn lämnade oss för att gå ner och laga lunch, och Lizzla stod bredvid mig för att sedan springa mot skogen och samma håll som Björn gått på. Jag fick bokstavligen panik och ropade efter henne då jag först inte såg henne, hann se henne råka ut för samma hemska olycka som Skilla i huvudet men Lizzla kom snabbt tillbaka mot mig. Hon kan ju inkallning men ändå, jag kommer aldrig klara av att ha henne lös. Rädslan att förlora henne är så oerhört stark. Hon kan stanna, sitt, kom hit och lyssnar på allt men rädslan är enorm från mitt håll.

Allt gick bra och trots det har jag känt mig orolig i ett helt dygn. Alla känslor från Skillas död som spelas upp inom mig. Skilla var ju tvärtom, hon bara sprang inget oavsett hur mycket man ropade fick henne att stanna när hon väl kommit lös. Hon fick inte gå lös för mig heller, men där till skillnad från Lizzla så fanns inget stopp. Lizzla hon kommer, hon vill vara med mig. Jag kommer nog ändå alltid lida av rädsla för sånt här. Ett av mina trauman.

I alla fall så fortsatte dagen, och Lizzla var trött när vi kom hem. Idag har Dobbe varit här, kom hit tidigt och när han blev hämtad tog jag och Lizzla en långpromenad tillsammans. Jag har lagat middag och nu tittar jag på dokumentären om A-Teens på SVT Play, ska fortsätta att städa efter det.

9 kommentarer

  1. Mysigt att få hälsa på fåren. Vad duktig hon är som lyder kommandon. Ja, det blev ett trauma med Skilla så förstår att du inte vill att Lizzla går lös.

  2. Trevligt att åka ut på landet. Förstår paniken när Lizzla springer iväg. Tur att hon kom tillbaka till dig när du ropa på henne. Du kommer lära dig leva med ditt trumma ❤️.
    Då hade du en lugn Lizzla hemma sen.

    Ta hand om dig och va rädd om dig❣️????

  3. Det där kommer aldrig gå över ???? Sen kanske det bleknar och man lär sig hantera det, men kommer alltid finnas alltid där bak. Jag får panik då någon ringt och sen får jag ett SMS Ring mig. Har sagt till de i min närhet att ni aldrig får göra så då jag får fullkomligt panik.

  4. Vad mysigt att hänga med dem i två soliga dagar. Samt förstår att du vart rädd då det hänt som hänt innan. Jag hade också haft svårt att haft henne lös. Skönt att hon kom åter efter inkallning. Det är ju din förtjänst som tränat henne så hon kommer åter.

  5. Här har det också varit soliga dagar. Förstår att rädslan sitter i efter vad som hände med Skilla. ???? Härligt med en långpromenad i det underbara vädret. Jag har inte sett dokumentären om A-teens.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa