Tankar en tisdag i ett kyligt Dalarna.
Madeleine Stenberg 
Det är februari, årets kallaste månad och vädret är därefter. Solen skiner som det ska göra kyliga dagar och trots minus värmer solen mot ansiktet. Det är tidigt ännu men det är precis så det blir när jag åker hem från jobbet idag strax innan klockan två. Jag vet det redan, också underbart att mörkret blir mindre och mindre. Att få åka till jobbet i gryningen med solen, och inte i mörker och att det fortfarande är solljus när man åker hem. Det är lyx, om lite mer än en månad ställer vi om klockorna igen och då får vi härliga ljusa kvällar! Jag älskar den saken, jag vill ha ljuset efter jobbet då är det roligare att gå med Lizzla.
Jag tänkte i morse när jag såg månen och sedan solen som var på väg upp hur vackert det ändå är att vi får leva med det här. Att ha en jord där vi ser månen ifrån, att få uppleva naturen och livet här. Jag älskar ändå att få finnas här. Livet är så kort, vi har en begränsad tid och borde uppskatta det mera. Leva här och nu, se det fina i att se solen gå upp på morgonen. Höra fåglarna kvittra, se rådjur passera eller njuta av som i mitt fall min hund. Älska sin familj, tycka om sitt jobb. Det är det jag ska fokusera mera på, det är där jag mår bra.
