Ett stort bloggjobb.

Du som följer min blogg regelbundet vet att hela sidan kraschade här i december. Jag fick göra en backup och det var allmänt kaos. Hur som helst så kunde jag logga in, till slut med hjälp av Elisa som lyckades hitta en kod så jag kom in. Problemet var att alla mina kategorier var borta, med ett innehåll på 11526 inlägg så förstår du nog att det är ett himlans jobb att lägga tillbaka inlägg i kategorier igen. Så jag har tagit det jag använder oftast och skapat kategorier där. Men det här lär dröja innan allt har sin struktur så som jag vill ha det.

Du vet har man inte nog med jobb kan man alltid skaffa sig ett, och jag har egentligen mer än nog med jobb… Men grejen är att jag gillar ordning och reda, så jag tycker detta är ganska roligt också.

Fika i ett regnrusk till Falun.

Det är verkligen den märkligaste vintern jag varit med om i mitt liv. Det känns som november och idag var det verkligen regnrusk och blåst. Så himla tråkigt verkligen, det blir sån där Stockholmskyla som vi kallar det här. När jag gick ner mot stan idag tänkte jag på att det förmodligen är som neråt i landet, alltså vädret? Jag såg videkissar idag något som inte alls normalt finns i Falun så här års det känns konstigt.

Hur som helst träffade jag Lisa och barnen. Vi fikade och gick en liten sväng tillsammans. Det var jättetrevligt, efteråt gick jag mot Maxi och sedan hemåt. Nu sitter jag här vid datorn och tar det lugnt. Hoppas du haft en fin lördag?

Ett besök till Orsa.

Jag har haft en migrän och huvudvärksdag. Jag åkte till PMU för att kolla in där, kände när jag var där hur den där förkänslan av migrän började komma. Åkte hem och vid Svärdsjögatan kände jag hur hela kroppen ville kräkas. Jag höll mig kvar på vägen, kom hem slängde mig bokstavligen ur bilen och kräktes på parkeringen. Skyndade mig hem, tog värktabletter och värmekudden. Somnade i några timmar, tog sedan och gav nacken lite Ormsalva med chili och då började skiten lätta eftersom det kommer från en punkt i nacken.

Jag och drar William upp till Orsa vid 11:00 för att hälsa på mamma och hennes man, samt deras hundar. De har inte längre en hund utan skaffade nyligen en liten valp också. Så jag kommer hundgosa i flera timmar.

Det är 33 obesvarade och väntande kommentar här på min blogg just nu. Jag ska självklart svara er samt komma tillbaka till era bloggar och läsa. Men jag har inte hunnit med ännu. Det kommer jag snart att göra!

Hoppas du får en jättefin fredag!

Att njuta av dagen.

Fredag idag då, den här veckan har gått riktigt fort. Varit ledig prick en vecka och njuter så klart. Ligger fortfarande i sängen, men ska alldeles strax gå upp.

Igår var vi ut till Björn. Bossen katten ovan hoppar numera alltid upp i mitt knä, lägger sig på rygg och vill bli klappad. Det är helt galet gosigt, där sitter jag sedan och klappar på honom. Tänk vad djur är fantastiska ändå.

Nej om man ska kliva upp ur sängen. Vad ska du göra idag? Några spännande planer?

Lättkränkthetsrapport!

Den här är bara så underbart att jag är tvungen att dela den. Är inte denna ämnad för nätet så säg?

På nätet så råder det mentaliteten att “Skyll allt på alla andra“, “Ta aldrig ditt eget ansvar“, “Det är alla andras fel om jag missköter mig“, “Mitt liv är viktigare än ditt“, “Jag snor frikostigt andras idéer och säger att de är mina” skulle det vara så att någon kommer på att detta sker och säger ifrån, då känner sig personen som blivit påkommen uthängd eller ännu värre kränkt. Jag tänker att blanketten ovan kan vara ett bra redskap då! Så slipper man gråta ut sina tårar i onödan!

Flyttstädning & flytthjälp.

Från strax efter nio igår fram till sexton trettio hjälpte jag Björn med att fixa med sin flytt. Vi var till tippen, sedan bar vi kartonger ner från lägenheten och ut i bilen. Efter det åkte vi till Kniva och hans nya hus och hem där vi bar in allt.

Åkte tillbaka till Falun för att äta hemma hos mig, och sedan till hans lägenhet för att städa ur. Det var jag, Björn, William, Björns syster, mamma och pappa som städade där och blev ändå inte helt klara så vi ska fortsätta idag från klockan tio.

Jag stupade i säng vid 20:00 och vaknade nyss här på natten, kommer garanterat att somna om. Glöm inte anmäla dig till min Bloggutmaning i april i inlägget under!

Trevlig söndag på dig!

Tankar kring kollektivtrafik och A-traktorer i Dalarna.

Jag är född och uppväxt i lilla Orsa. Som nittonåring flyttade jag därifrån, men kunskapen kring att bo på landsbygden med dålig kollektivtrafik lever kvar. När jag var tonåring gick sista bussen hem från Mora 18:00. Det betydde att missades den bussen blev du fast i Mora. Det gick visserligen att börja gå hemåt, men det skulle ta flera timmar. Därmed passade man bussen och många gånger missade man allt roligt som funnits att göra eftersom det i Orsa var dött som in i graven på kvällstid som tonåring.

På den tiden gick bussarna, idag runt tjugo år senare måste du istället beställa bussar på flera platser i Dalarna. Det kallas fint för flextrafik, och som jag förstått det funkar inte flextrafiken speciellt bra alla gånger. Så unga blir strandsatta på platser utan att ha möjligheten att röra på sig och hitta på trevliga saker. Unga människor som har tråkigt är aldrig speciellt bra, vissa blir deprimerade och andra börjar göra skit som klottrar, förstör gatubelysning eller slår sönder busshållplatser. Det sista där kan man ju fundera över varför det ens ska finnas om det enda inte går någon buss? Men det ser väl fint ut för orten och kommunen kanske?

Det finns ett färdmedel som behövs så här utanför storstadsregionen, det är bilen. Uppåt i landet blir sträckorna länge och kollektionstrafiken glesare. Det blir dyrare att åka bil men människor fortsätter köra sina bilar för det finns inget annat alternativ. Häst och vagn är sedan länge en ovanlig syn i landet Sverige, även om jag ibland tror att politikerna i Stockholm tror att det är så vi tar oss fram här utanför storstadsregionen.

Många unga här i Dalarna åker A-traktor, det som många kallar för EPA-traktor trots att det inte riktigt stämmer med betäckningen av fordonet. De unga ska nu besikta sina bilar enligt en ny lag som träder i kraft i maj. Besiktning tycker jag är jättebra, men vad jag vänder mig mot är det hat många skriver om dessa unga människor som tar sig fram på vägarna med sina A-traktorer. Personligen anser jag att det är betydligt bättre att tonåringar åker A-traktor på kvällarna, än att de sysslar med skadegörelse. Jag tycker det är betydligt trevligare med ungdomar som åker runt på kvällarna och umgås med sina vänner, än som att de slår ner någon på gatan i oprovocerat våld.

När människor klagar på våra ungdomar blir jag upprörd. Enda sedan Sokrates har det varit samma visa. Är det inte lite tragiskt? Unga människor är vår framtid, låt dem leka och ha roligt som barn- och unga så får vi trevliga människor som kollegor i framtiden. Det är ändå dessa som ska ta hand om oss i framtiden.

Avslutar med Sokrates citat kring ungdomar, läs det och tänk på som sägs om ungdomar idag? Ser ni någon likhet? Som ni förstår, ungdomar idag är precis som de alltid har varit. Bara det att många tycks glömt att de var precis lika en gång i tiden.

Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum.

Har du bara ett barn? Ett inlägg om samhällets syn på enbarnsföräldrar.

Jag fick ett önskemål här på bloggen om att skriva ett inlägg kring ämnet att vara enbarnsförälder. Om saker jag fått höra och människor som frågar om syskon, jag ska skriva om detta utifrån mina erfarenheter och känslor. Jag sitter inte inne på svaren men så här upplever jag det.

För det första så stör jag mig oerhört mycket på hur människor uttrycker sig runt personer som har ett barn. Det är som att man ingår i en grupp mindre vetande för att man råkar ha ett barn. Jag är av en åsikten att det inte spelar någon roll om du lever utan barn eller har femton barn. Jag anser att varje barn är unikt och därmed kan du omöjligt sitta inne på svaret hur enkelt eller svårt det är för en specifik person att ha barn runt sig.

Dessutom är ett barn aldrig “bara” någon. Jag är väldigt glad över att ens fått barn. Många tycks glömma att det inte är så lätt att bli gravid eller få barn. Vissa blir absolut gravida snabbt, men många är det även som kämpar. År ut och år in, får upprepade missfall eller aldrig blir gravida. Några testat IVF, äggdonation och spermiedonationer, men det blir ändå inga barn. Ett barn kan alltså aldrig vara “BARA“, det är ett mirakel utan enkla medel.

När jag nu skrivit ovanstående kan jag gå vidare på samhällets och dess syn på enbarnsfamiljer. Att endast ha ett barn sticker i ögonen hos många, oavsett om det är ett aktivt beslut eller något som bara är. Att ha ett barn betyder att folk väntar på att du ska bli gravid igen. Folk förväntar sig att du ska skaffa en till, och att det ska gå lätt. Folk har dessutom mage att lägga sig i ditt sexliv och ställa frågor. Det kommer även funderingar kring om man kanske tyckte det var så jobbigt första gången att man inte vill ha fler?

Oavsett varför man sitter i enbarnskarusellen så har du ingen rätt att ställa frågan. Om personen pratar med dig och berättar så lyssnar du. Men du säger inget alls, för du vet inte vad personen har för historia bakom sig. Du kan omöjligt veta vilka känslor personen bär på där inombords. Du vet inte om personen gråter varje kväll av längtan efter fler barn. Eller om hen går och känner sig glad över att fått ett barn efter flera missfall. Trampa inte på personer som har ett barn, för vi har känslor precis som ni.

Det finns härliga saker med att ha ett barn. Jag har kunnat göra så himla mycket saker med William och gett honom 100% uppmärksamhet, det har aldrig varit någon som behövt matas eller prioriteras före honom. Istället har jag kunnat leka, eller följa med på olika saker. Jag har aldrig behövt välja bort ett barn, för att följa med ett annat på olika aktiviteter. Jag har alltid kunnat göra allt för honom, det är fint och det har gjort att vi har en nära relation idag. Jag har ju alltid kunnat fokusera på honom.

Nu kommer många tänka att han blivit bortskämd på grund av den saken. Då tänker jag skriva att inget barn kan bli bortskämd av kärlek, uppmuntran och uppskattning. Så har vi den saken ur världen. Eller menar du att när du väljer tid för ett av dina barn att just denna blir bortskämd just då? Nej trodde inte det, barn blir inte bortskämda av att få tid med sina föräldrar. De blir glada för all tid de kan få tillsammans med dig som förälder och största förebild.

Jag får ofta frågor kring om jag inte vill ha fler barn. Har även fått uppkört i ansiktet att jag förmodligen inte kommer få fler barn. Jag har även fått höra att nu är William så stor så nu är det ingen ide att skaffa fler barn, för han skulle inte ha någon glädje av sitt syskon. Jag har ofta tänkt på det där, kanske för att min yngsta syster är en sladdis och föddes 13 år efter mig som är äldst i en syskonskara på fyra.

Nog för att jag blev irriterad på min yngsta syster när hon förstört något på mitt rum, men jag älskade henne samtidigt från första stund. Att gå med henne i vagnen, eller vandra runt på Orsa med henne i bärsele en hel kväll. Jag älskade att vara storasyster åt en bebis när jag var tretton år gammal. Jag lekte med henne, och var så tacksam över att ha en sådan liten syster. Dessutom blev hon moster endast 7 år gammal vilket resulterat i att William kunnat leka lekar med sin moster.

Jag vet att människor spekulerar i om jag kommer få fler barn. Jag vet att vissa säkert sitter och tänker ett och annat. Jag kan precis som ni omöjligt styra mitt öde. Jag kan drömma om olika saker, men jag kan inte styra mina drömmar. Mycket kan vi bestämma över men inte livet. Hur livets väg bär oss får vi endast veta efteråt, men en sak vet jag och det är att ingen har rätten att ifrågasätta mitt livsval. Oavsett om någon är frivilligt barnfri, ofrivilligt barnlös, enbarnsförälder eller flerbarnsförälder. Låt oss alla enas om att sluta fråga människor privata saker. Låt oss istället lyssna respektfullt på andras berättelser.  För att göra detta måste vi ge varandra redskapen att våga berätta. Det sker först när vi  vet att vi inte kommer att bli dömda.

Ett inlägg i liknade tema jag skrivit förut:
Graviditet är inte ett skämt.

Fredag och helgen är här.

Sitter och väntar på att tvättmaskinen ska gå klart. Så fort den är klar har jag planer på att skriva en inköpslista. Jag väntar även på posten och hoppas den kommer snart, jag tror det kan komma ett paket idag. Om ett paket kommer är risken stor att den tas tillbaka med brevbäraren och då får jag lov att hämta paketet på ICA på måndag. Kan låta som små bekymmer men undviker att springa runt i onödan.

Är i alla fall väl värt med helg. Känner att helgen är så väl värd i livet, och om en vecka så åker jag på Mama Mia the party i Stockholm. Det ska bli skönt lite energi inför veckan efter det som kommer bestå av nationella prov. Sedan är det veckan efter det som jag ska tillbaka till Västerås på, och veckan efter det är sista innan sportlovet. Kan inte låta bli att räkna neråt.

Vad gör ni idag? Har ni några speciella planer för helgen?

En januarilördag i Falun.

Jag har inte haft möjligheten att blogga tidigare. Detta till trots att jag gick upp tidigt idag. William är hos Björn i helgen, vilket säkert är roligt för dem båda eftersom Björn var i England förra veckan.

Klockan 11:00 idag hade jag tid för att fixa mina naglar, något som jag tyckte var alldeles utmärkt projekt för min lördag. Jag har ju nämligen inget annat planerat. Jag fick en kopp te där medan jag väntade på att det skulle bli min tur. Det var nämligen så att hon som gör mina naglar behövde lite lunch. Helt okej för mig, då kunde jag sitta där en stund och filosofera innan naglarna skulle bli fixade.

Gällande naglarna blev jag nöjd. En fin lite ljusare färg som kommer bli perfekt både nästa vecka i Västerås och veckan efteråt när jag befinner mig i Stockholm på Mama Mia the party. Båda sakerna ska bli trevliga, studierna för att få starta om med något nytt och Mama Mia the party för att jag älskar musiken och att få tid tillsammans med syskon, mamma och hennes man samt hans syster.

Jag gick genom Stadsparken idag på vägen hemåt. Det var ljust och inte så kyligt som tidigare i veckan. Jag kände någonstans att det blir bra nu, klockan 16:00 idag var det inte ens mörkt ännu och ni förstår ju själva vad det betyder?! Vi går mot ljusare tider, nu tickar timmarna bara på mer med solljus och det ska jag ta vara på. Dagsljuset är så viktigt för att må bra, vi får passa på nu när det äntligen är på väg tillbaka.

Tog även en bild på min söta vante, det är ju inte som att händerna mår speciellt bra av kylan. Det blir ju kallt, men med vantarna på blir de ju genast lite gladare. Jag måste dock bli bättre på att använda vantar för händerna blir ganska ledsna när det är kallt. Jag blir nämligen väldigt torr så här på vintern. Är det lika för er? Hoppas ni har en fin lördag alla fina människor, jag måste bli bättre på att blogga nu efter julledigheten känner jag. Det är bara det att jag inte har något flow, jag behöver lite skrivflow känner jag. Det kommer, jag tror bara kroppen behöver vakna lite först.