Akutbesök och astma, Lizzla & Wemby.
Madeleine Stenberg 
Jag är fortfarande sjuk, känner mig verkligen inte pigg alls. Imorgon är det en vecka sedan första symptom och detta bara eskalerar. Eftersom jag var så dålig igår fick hundarna leka en stund på en ödefård som tidigare var en förskola. Den är uppköpt men ingen använder den ännu, tänkte att det kunde vara okej en stund så jag skulle få vila.
Då kommer en Karen som ungdomarna kallar dem, på cykel. Hon glodde så ögonen höll på att ramla ur, och sedan en bit bort hör man Fru Brydebritta: ”Ursäkta, det står att man inte får rasta hunden här”, jag: ”Gården används ju inte längre, det är ju ett ödehus” Fru Brydebritta höll på att skita ner sig när hon fick motargument och sa men och hoppade upp på cykeln och trampade som hon fått en pinne uppkörd i röven.
Det roliga var att hon cyklade på trottoaren och dessutom på fel sida, men bry sig i vad andra gör det var viktigt. Jag har inga problem om de som äger stället skulle säga något, men då huset står helt öde och ingen nyttjar den så varför ska det störa folk som inte ens har med platsen att göra.
Kände återigen att jag är trött på att bo inne i stan, skulle vilja hyra ett hus på landet så man kan vara ifred utan folk. Speciellt cyklister för de är onekligen ett folk för sig… De ska ha samma regler som både bilister och gångtrafikanter, ska bry sig i vad andra gör man visar aldrig hänsyn till andra. Utifrån allt jag upplevt med cyklister skiter jag fullkomligt i om hon hade rätt eller inte, jag stör mig ändå på att de får betee sig hur som helst.
Men nu släpper jag det där, och går vidare till hur jag mådde, kom hem och fortsatte hosta. Hade ringt vårdcentralen, men då hela regionen bytt journalsystem är det tydligen nästintill omöjligt att få tid. De ringde upp 16:00 och sjuksköterskan blev jätteorolig av hur jag lät och därmed fick jag en akuttid hos dem efter arbetstid.
Så packa iväg två hundar mot bilen, och sedan försöka ta sig ut på Svärdsjögatan, klockan 16:00 i Falun när kön går hela vägen ner, panik verkligen. Men kom ut på vägen, är vägbyggen och stopp men lyckades ändå ta mig genom stan till Kvarnportensvårdcentral på 15 minuter. Slängde över nyckeln till Björn och in på vårdcentralen där det togs tester. 37,9 i temp, mycket högt för mig som normalt har 35,9. Ingen förhöjd sänka, men förhöjd puls och rejäl astma.
Blev att sitta och inhalera. Känslan av luft! Jag fick för mig att jag var pigg. De tyckte inte riktigt det var så, men efter att ha känt mig som morsan i Gilbert Grape, så var jag ändå glad.
Idag är det ungefär samma igen. Får se hur länge jag ska behöva ha det så här. Hoppas på att slippa inhalera i alla fall. Men mår verkligen inte bra.
Ofta med astma tror också folk att man hittar på, eller överdriver. Andra tror dessutom att man bara har saken på sommaren. Astma kan för många bli värre denna tid på året är hemskt för mig, och i kombination med förkylning är det rena döden.
På bilden ovan ser ni maskinen jag fick andas in ur, och bredvid den fina bagen med saker som Wemby fick med sig från vår uppfödare Laila Hellman – Kennel first Axelle.