Olycksfall med skadad fot, akuten och IKEA.

Igår höll jag i godan ro på att bygga ihop en IKEA-möbel. En Hemnes dagbädd och det gick rätt bra tills den rasade rakt ner på min fot. Jag skrek och började gråta helt hysteriskt. Jag fick ingen luft och helt ärligt var det den värsta smärta jag upplevt någonsin.

Jag fick skjuts av mina underbara grannar Jennie och Calle till akuten och där satt jag sedan hela eftermiddagen och kvällen. Röntgades och allt såg bra ut, även om foten är mörbultad. Blev ordinerad att vila foten och inte jobba denna veckan. Så idag har jag mest legat hemma, haft svinont och lidigt.

Alltså livet just nu? Först städfirman som blåst mig, och sedan förkylningar och nu detta en skadad fot.

Värst är att jag inte har någon riktig känsel i foten. Han läkaren trodde det är på grund av svullnaden. Jag hoppas det, skräcken skulle vara en nervskada.

Ettårsvaccination för Skilla, och pricktest för mig.

Idag började jag och Skilla dagen med att gå mot Arkens Zoo och Vettris. Det var nämligen dags för Skillas ettårsvaccination. Skilla tyckte det var jättekul precis innan, att gå på Arkens Zoo är helt klart Skillas grej. Men att vara hos veterinären var däremot INTE Skillas grej. Hon fick panik när kvinnan kom med scannern för att kolla hennes chip och sedan ännu mer panik när jag fick hålla fast Skilla för sprutan. Hon var dock rejält glad efteråt sen när vi gick hem och lekte i höstlöven tillsammans.

Jag fick bege mig till vårdcentralen efteråt. Jag har ett födelsemärke som vuxit på ryggen så ville kolla upp den. Läkaren var väldigt imponerad när hon såg att jag knappt har några födelsemärken alls. Hon utbrast: DU tar verkligen hand om din HY! Jag var glad över det, så min prick då? Den var jättefin och normal så den får jag ha kvar. Det kändes bra, nu vet jag ju att det inte är något galet med den. Ett födelsemärke på ryggen lär man ju kunna leva med tänker jag.

Sjukdom, nyinflyttade och trötthet.

Det kunde inte kommit mer olägligt men förkylning som slog till i måndags natt. Denna har mitt i flytten gjort att jag legat utslagen och sovit. Var ändå glad att lägenheten var tömd och att jag har så underbara människor som hjälpt mig.

Nya lägenheten är kaos i stora proportioner, jag längtar tills allt är i ordning. Då ska ni få se hur jag bor, tills dess lyser nog min blogg en del med frånvaro just nu.

Ingen covid19 men PMSD från helvetet.

Fick provsvaren idag och har tack och lov ingen covid19. Dock har det dragit ner mitt humör ännu mer.

Har suttit och försökt förstå varför jag är så nedstämd, trött, ledsen, hetsäter, hatar mig själv och bara vill gråta. Tar åt mig av minsta lilla och känner mig värdelös. Så slog det mig, jag ska ha mens vilken dag som helst och har glömt ta mina tabletter mot PMSD. Jag hamnade helt ur fas när jag började nya jobbet, och nu sitter jag här med ont i nacken och världens PMSD.

Ser inte framemot att få mens denna månad. Det här kommer betyda extrema smärtor och att jag sitter och mår pest och pina. Hur kunde jag glömma att ta mina tabletter?!

För er oinsatta så tar jag alltså antidepressiva mot min PMSD, observera att jag inte har PMS utan PMSD vilket är mitt personliga helvete varje månad om jag som nu glömmer mina tabletter från ägglossningen fram tills mensen.

Så jag kommer vara deppad i runt en vecka nu, det lär märkas på mina inlägg. Jag vill ingenting, orkar ingenting och är ledsen för precis allting.

Testat mig för covid19 och skrämmande känslor för resultatet.

Idag gick jag ner till coronatälten för att att testa mig på den provtagningstid jag fått. Skilla fick vara ensam hemma ett tag eftersom jag var tvungen att gå. Den saken gick jättebra så det känns skönt. Hur som helst tillbaka till testningen, en person var för mig och i och med det hörde jag hur allt gick till. Därmed så gick jag in och kände mig ganska trygg först. Det blev dock otryggt ganska snabbt. Först fick jag förfrågan om jag har haft cancer, nej sa jag. Då kom frågan om andra sjukdomar upp och jag sa som vanligt att jag haft blodpropp. Då blev det genast förändring därinne i tältet. Helt plötsligt får jag veta att en läkare kommer ringa mig för att diskutera förebyggande behandling, och mitt prov hamnar på högsekretess vad nu det betyder? Sedan så togs testet vilket inte var så jobbigt som jag föreställt mig. Det gick ganska smidigt, in i näsan och sedan i svalget på båda halsmandlarna.

Efteråt säger hon att: DU räknas som smittad tills läkaren hört av sig till dig och svar får du antingen på måndag eller tisdag och ska därmed INTE jobba. Personen innan mig hade de sagt att hen skulle få svaret förmodligen samma dag. Insåg där och då att jag förmodligen tillhör riskgrupp för att jag haft blodpropp och har googlat. Det verkar inte direkt som fina utsikter om jag har eller får covid19 om man ska utgå från den saken. Jag hoppas på det sättet att de sätter in mig på någon form av förebyggande behandling, kanske Waran igen. Inte för att Waran (blodförtunnande) är speciellt roligt att gå på men heller de än att riskera att dö. Känt mig oroad enda sedan det där testet, försöker dock lugna mig själv även om tankarna är överallt.

Det var min dag det! Hoppas din varit bättre!

Bokad provtagning för covid19, och halsont.

Det började med huvudvärk i måndags. Nu pickas det i halsen, idag bokade jag in provtagning. Det kändes liksom mest rimligt, för om det är så att jag är än med milda symptom vill jag absolut vara på säkra sidan att jag ingen smittar. Jag har respekt för covid19, det här är inget att leka med. Det kan vara en vanligt “back to schoolförkylning” men vad vet man i dessa tider?

Tre hela dagar har jag varit hemma, och provtagningstiden är på fredag så blir hemma imorgon med. Känns inte jättebra på nytt jobb och allting, men det är andra tider och annat mot vad som varit förr, man får helt enkelt gå på det som är.

Jag har sovit en hel del i alla fall, så även om jag är feberfri så känns det som något är i kroppen. Vad kan jag dock inte säga förrän efter provtagning. På ett vis skulle det vara skönt om det är covid19. Då vet jag att jag klarat mig med milda symptom och förmodligen är jag då en av dem som redan haft det. Jag är nämligen ganska säker på att det var det som vi låg däckade med hela familjen under julen. Hosta, hög feber, frossa och rejäl förkylning. Vi var dessutom väldigt trötta bra länge efteråt och jag hade besvär hela våren med andningen.

Men vad vet man som sagt, tiden får utvisa vad som gäller. Med tiden menar jag efter provtagningstiden.

En hjälp i försäkringsdjungeln.

Inlägget är i reklam för Försäkrio.

Alla kommer vi en dag behöva välja försäkring. Jag sitter inte här och hittar på den saken, utan jag är ganska säker på att du direkt när jag skrev detta gav en viss form av pust och genast poppade det upp en i ditt huvud. Kanske var det villaförsäkringen du skulle behöva gå igenom, eller vad det inte så att ni funderade på om ni skulle byta hemförsäkring? Hur ser det egentligen ut med person och olycksfallsförsäkringen?

Vi kan nog alla skriva under att listan för försäkringar får många av oss att klia sig i håret eller rent av kanske börja slita av sitt hår. Dessutom finns det få saker som är så jobbiga som påträngande telefonförsäljare som försöker få dig att handla något du egentligen inte alls är sugen på att köpa. Visst är det ändå så att vi någonstans alla varit med om den saken? Man sitter där och hummar, jo då det låter bra men kanske samtidigt känner en känsla av nej det här var inte vad jag tänkt mig. Hur som helst det är då företag som Försäkrio är jättebra, för den sidan jämför olika försäkringar och det är du och endast du som i din takt kan välja vad som passar just dig. Visst låter det riktigt bra? Precis så där som man vill ha det, en försäkring där man lätt kan hitta det man vill.

Jag älskar jämförelsesidor och när det finns för försäkringar kanske allra mest. Enda sedan jag flyttade hemifrån har det varit naturligt att ha försäkring. Det är inte så konstigt egentligen, jag har också lyckats få ut en del pengar genom åren för att jag är försäkrad. Dels för min astma något som var otroligt värdefullt, men även när William blev sjuk i skelettinfektion och låg inlagd. Då fick vi också ut pengar, det är lätt att tänka att hemförsäkring och bilförsäkring är det enda viktiga. Men faktiskt så ska vi även se till att försäkra oss själva, våra älskade barn och våra fina djur. Det är då man kan få det allra bästa skyddet och dessutom välförtjänta slantar om det skulle visa sig att olyckan, en sjukdom eller annat kommer och kastar omkull livet för oss.

Nu tänker du säkert? Men är det verkligen så bra med försäkringar? Om man aldrig blir sjuk, om man aldrig råkat ut för en olycka eller något då har man betalat in pengar i onödan. Det är förvisso sant, men jag brukar personligen försöka att förminska det där “om:et“. Någonstans är vetskapen om att man förhindrat något viktigt för mig. Att ligga steget före, och att faktiskt slippa stå där med skägget i brevlådan om något skulle hända. Som ni ser ovan har jag ändå fått ut en del pengar från just försäkringar så jag vet någonstans att det är väldigt bra, så för egen de tror jag absolut på att jämföra och försöka hitta en försäkring just för dig. Man ångrar inte den försäkringen man vågade skaffa, utan bara den man aldrig hade.

Ett astmanfall, coronatält och livet.

Jag väljer ut en glad bild till inlägget på fina Skilla från i helgen, när hon stod i min fåtölj och blickade ut över gården. Därifrån vaktade hon mig och huset mot ogärningsmän och annat löst folk som tog sig fräckheten att vandra utanför mitt fönster en regnig dag i maj. Behövdes påbörjas glatt i det här inlägget, för det är en smula tufft att skriva ner.

Igår så kom jag till jobbet, på måndagen hade jag reagerat på att jag blev trött och hes samt fick hostanfall i mitt rum. Något jag börjat uppmärksamma ganska mycket sedan jag började spendera mer tid där i rummet på grund av Covid19. Hur som helst det var okej, jag åkte hem i min heshet efter jobbet hostan och den avtog och jag var återigen frisk som en nötkärna. Men så kom då tisdagen och sedermera gårdagen.

Jag är morgonpigg, detta medför att jag är på jobbet 7:15 varje morgon. Jag satte mig glatt i mitt rum, började jobba och känner hur jag börjar småhosta igen. Småhostan övergick till extremhosta, och snart var jag hes som att jag antingen befunnit mig i ett rum full med brandrök eller var extremt förkyld. Jag beslutade mig för att nu måste jag åka hem, så det gjorde jag. Åkte hem, väl här hemma så hade jag ingen luft bokstavligen, jag var så trött kroppen ville bara sova. Ringde vårdcentralen, men där fick jag en tid efter cirka 40 minuter. Jag går in och möts av William som ännu inte gått till skolan, tar min astmamedicin och han övertalar mig om att jag MÅSTE till akuten nu. Vi går och jag får hålla honom genom stadsparken mot lasarettet. Jag vill sova men han håller mig vaken, vi kommer fram och på grund av att jag har luftvägssymptom och andningsbesvär ska jag gå via coronatältet….

Perfekt för mig som är extremt rädd för just covid19 och ABSOLUT inte ville till akuten av rädslan för sjukdomen. William går till skolan och jag går in, där möts jag av människor i skyddskläder och visir över ansiktet. Får berätta om allt och de skriver in mig som “misstänkt” Covid19 patient trots att de båda samtidigt säger att “det här är inte covid19”. Får gå till ett avlägset rum på akuten, dit kommer en jättetrevlig manlig sjuksköterska in som också har visir först tills jag berättar min historia då plockar han av det och säger: “DU har inte covid19, det här är solklart astma”. Vi pratade och jag fick ett jättebra bemötande. Togs prover och sedan gick han iväg.

En läkare kommer in, och frågar om det är okej att han har med en student som ska bedömas. Självklart är det okej. Studenten var hur bra som helst och efteråt fick jag bedöma honom som patient, märkligt att sätta betyg på en AT-läkare men han fick en 5:a av mig på en skala mellan 1-5 så han var JÄTTEBRA. Tog kolla på hjärta, lungor och lite annat.

At-läkaren återkommer och berättar att mina prover är perfekta rent av. Man kunde inte ha bättre resultat och mitt prov som visar om man har en infektion eller virus i kroppen var på noll så han sa att så där bra kan man inte ha, någon covid19 varken har eller har du haft. Skönt för mig, men jag visste ju att det var astman.

Fick veta att rummet jag sitter i på dagarna orsakar att jag får astma, och det fick jag byta redan igår. Dock är jag hemma både idag och igår eftersom jag är RIKTIGT trött. Men imorgon ska jag till jobbet, nu tänker jag att det bara kan bli bättre. Astma hörrni, finns nog få saker som är så galet jobbigt.

Måndagstankar i maj.

Jag får dåligt samvete att ni underbara läsare knappt fått någon uppdatering från mig på senaste veckan. Det som känns ännu jobbigare med saken är alla fina kommentarer ni skrivit och att jag inte svarat på dessa ännu. Jag är på gång dock, ny vecka och jag är visserligen trött i lungorna fortfarande men jag har förhoppningar om att det ändå ska vända lite snart så att jag kan andas något bättre i alla fall.

Det är stressat och inte speciellt chill i livet just nu. Inte nog med att lungorna är påverkade av vad jag tror är luft och ventilation så har jag både sluttampen på mitt jobb med att fixa så att det bara är att överlämna eleverna. Jag har examensarbetet som självklart stöts och blöts med diverse olika ändringar så som det bör så här på slutet. Sedan har jag era underbara kommentarer som nu i skrivande stund är uppe i 124 stycken som jag ska svara på. Det kommer så klart!

Min plan för veckan är att jag ska försöka ta det mer chill så som fina Bossen här ovanför när han låg i mitt knä hemma hos Björn. Jag ska hitta andrum, ta promenader och blogga för det ger mig glädje. Skriva examensarbete och försöka att inte stressa upp mig i onödan. Det är tjugofem dagar kvar för mig att arbeta innan semestern. Det är inte så många, det kommer att gå snabbt. Sedan kan jag verkligen ladda om batterierna.

Varför jag varit frånvarande.

Jag har fått en jättefin kommentar om vart jag hållit hus. Det har inte hänt något allvarligt men jag fick verkligen jätteont i huvudet i måndagsnatt. Låg och led så pass mycket att jag blev hemma från jobbet.

Eftersom jag har haft problem med andningen sedan i höstas så insåg jag att det här är inte bra. Jag sover mer än jag är vaken. På tisdagen ringde jag vårdcentralen och har fått en tid nästa onsdag. Eftersom jag är så galet trött har jag varit hemma från jobbet, måndag-onsdag. Idag så har jag tagit ut lite komptid så var “ledig” men jobbade en timme hemifrån.

Jag fick även hit mammas lilla valp Skilla som sällskap så i natt sov hon på min arm och på min mage. Att hon skulle hit bestämdes redan förra helgen och vi har verkligen det mysigt tillsammans här. Så himla mysigt med valp och jag njuter så klart.

Fördelen med att ha hunden är hemma är att jag känner att det blir lite lättare att komma ut, även om jag har problem med mina lungor och andningen så funkar det ändå att röra på sig. Jag känner alltså ingen allergi mot hunden men det är något som inte står rätt till i lungorna. Igår frågade William på skoj när jag börjat röka för jag har sån där rökhosta.

Hur som helst nu vet ni varför jag varit lite frånvarande. Jag ska börja se till att försöka uppdatera mera, men just nu är det helt enkelt så att min kropp säger ifrån på ett obehagligt sett. Det värmer in i hjärtat att ni bryr er! Vilka fantastiska läsare och bloggvänner ni är!