I söndags hade jag enormt svårt att andas fick ingen luft hur jag än gjorde. Så vid kl 13.00 ringde jag förlossningen för jag blev oroad. När jag kom in (Björn skjussade in mig och åkte sen eftersom de bara gällde mig och inte bebis) så sa jag från börjar att jag tog fragmin-sprutor för att förhindra en blod-propp och snart fick jag träffa doktorn på förlossningen (gammal bekant doktor) . Hon tog och lyssnade på mina lungor och jag märkte att hon blev lite oroad. Så hon ville känna på benet jag haft en propp i för ett år sen. Frågade om jag varit svullen i benet osv. De hade jag iofs för i fredags när Lena var här fick jag lov att ta en salva jag har och smörja benen med för dom kändes enorma.
Hon sa att jag fick lov att göra en lungrönken för att kolla så att de inte var en eventuell propp i lungan. Viste att då måste de vara nått som inte stämmer eftersom dom undviker rönten när man är gravid.

Fick åka upp och de blev en lungrönken.
Efter 1½timme (kl 16.00) kom min doktor in och talade om att rönken läkarna hade sett en lungtrobylsit dvs en propp i lungan. Fick bli nerlagd på BB och hade övervakning där fick stark medicin + massa blodprover som togs kollade blodtrycket var 3:dje timme och fick även kolla syre sättningen i blodet. Kunde ju inte deräkt sova första natten där (mellan söndag – måndag) var alldeles för oroad kändes rent ut sagt förjävligt att ligga där och vara livrädd tankar som tänk om de satt sig i hjärtat eller gått in i bebisen eller vad so hellst. Blev att vara uppe hela jävla natten och prata med en tjej som skulle få tvillingar med planerat snitt på morgonen mellan 7-12 jätte trevlig tjej ska de tilläggas.

Dagen efter hade jag jätte mycket sammandragningar och kände mig allmänt ut pumpand. Pratade med överläkaren för gravida + bebisar (gammal bekant) och sa att jag undrade om dom kunde sätta igång mig för jag var så oroad men dom fick lov att få provsvaren först villket skulle bli på fredag och dom ville ha mig där tills dess.

Igår dvs tisdag så fick mådde jag skit redan när jag vaknade satte igång att kräkas och hade hjärtklappning + svårt att andas (antaligen oro). Då gick en läkare upp på rönken och ville prata med dom och NU ska ni få höra nått!!! JO så här var de, de var en expert där uppe som talar om att de inte alls var nån propp. HUR i hela helvete kan dom jävla inkompitenta idioterna på rönken komma och skrämma upp någon och säga att de är en sak när de inte är de. Överläkaren hade varit dit och skällt ut dom efter noter igår och frågad vad dom sysslade med fick jag veta av en läkare i natt. Jag stannade nämligen en extra natt eftersom jag mådde psykist jävla dåligt. Inte så konstigt kanske bli uppskrämd till max. I alla fall har de varit massor av sammandragningar dom senaste dagarna så jag har fått göra ctg kurva flera grr. Stress sammandragningar de oxå antar jag.

Nu borde jag förstås känna mig super glad att de inte var nån propp men jag känner bokstavligt talat inte ett skit. Jag har varit vaken ytterligare en natt och mår skit pga att jag tycker de har varit för mycket. Sa de till barnmorskan idag oxå förklarade att jag inte orkar mer nu. Kändes rent ut sagt som varför åka hem får väl lov att åka in för avhuggen fot eller nått. Doktorn + barnmorskorna sa att jag är så stark som orkat med alla sjukdommar och de näst sista med lillens hjärtljud under den här graviditeten stark?! Känner mig helt ut-tömd på krafter orkar inte mer. Ska på MVC imorgon känns värdelöst vad spelar de för roll liksom känns som att även om allt är normalt där då så händer de väl nått mer snart. Bara 19dagar kvar till bf men kan ju lika gärna få vänta ca en månad till. Vill bli igångsatt orkar inte vara gravid mer känns som WHY orkar inte med nått mer krångel nu. Vill inte bli igångsatt pga att jag inte orkar vara gravid magen får mer en gärna vara kvar, vill bli igångsatt för jag känner ingen lust att kämpa mig igenom ytterligare nått sjukhus besök villket de förmodlingen kommer bli. Läkare + Barnmorskorna på BB , förlossning och allt känner igen mig nu så kommer ju kunna kännas som vad roligt att träffa er igen efter typ 100000000000gången jag är ju en gammal bekant. Sa de till läkaren so jobbade natt och han sa att jag haft otur men att de var bra att jag lyssnade till min kropp hela tiden.

Ja nu vet ni ingen bebis bara en mamma totalt utömd på energi.

Just ja bara så alla vet vill jag inte diskutera detta alls. Orkar nämligen inte. Vet inte ens om jag orkar sitta på lunar nått mer heller för den delen allt känns nämligen bara SKIT.

Kram och Puss
Madde & Liten