Fy fan vaknade runt 6.00 av att William ville gå upp igen så tidigt vi låg kvar. Nånstanns tror jag att han ska somna om men de gör han inte. I stället sitter han bredvid mig och kvittrar, sjunger säger älskar dig mamma och kramas, nyper mig i nästan ligger och petar fötterna i sidan på mig så man blir kittlig. Ja livet är som de ska vara och jag älskar de trots att det känns helt sjukt att gå upp klockan 6.00 på morgonen.

I alla fall när jag kom upp såg jag den där vita snön falla från himlen. Ledsamt jag som trodde våren var på väg. Älskar våren & sommaren den ger hopp om något nytt medans hösten och vintern bara visar tecken på en lång ensam färd in i något nytt och trist.
Ja jag vet inte vad det är med mig som inte skriver så himla rolig blogg längre. Förut visste jag alltid vad jag skulle skriva om nu känns det mest som bloggen blir kort och opersonlig. Å andra sidan har mitt liv så himla mycket just nu. Jag har sista delen av studerna kvar, sen körkortet som jag läser på. Stress över vad som händer efter hösten. Och önskningar som inte går i uppfyllelse.

(senare)

Blev en lite tripp till Kupan idag. Fast jag handlade inget. Björn därimot gick till jula och köpte verktyg. Jag höll på att svimma inne på kupan idag. När vi gick upp för ena trappen svartnade de framför ögonen och jag mådde skit illa. Sen har de bränt och hållit på i magen i flera dagar. HATAR när de blir så där är drygt som fan.
Hämtade William i kniva sen. Han har haft en rosa/brun randig tröja idag från me and i han passade jätte bra i rosa. William somnade i bilen hem och sover sen dess djupt i sängen.
Åt sallad till middag.

– Puss –