Jag ska våga mig ut i kylan.

Det är -23 grader där jag befinner mig, en del av Falun som alltså säkert ändå är varmare än ”min” del av falun. Själv bor jag precis ovanför gropen skulle man kunna säga. Eftersom Falun stad ligger mitt i en grop så är det ALLTID svinkallt i Falun och på sommaren är det KOKHETT, jag älskar dock när det är kokhett, är det varmt kan man bara hoppa i badet eller klä av sig lite, men när det är KALLT, då får man sätta på sig plagg efter plagg men det blir ändå inte varmare för en frysis som mig. Jag känner mig som jag ska frysa ihjäl bokstavligt talat när jag beger mig ut i sån här kyla. Hur som helst jag ska vandra kanske ½ km till Willys. JAG är inte sån som klagar på avstånd att gå på, jag går faktiskt väldigt gärna till ställen. Har inga problem att gå ner och hem från stan om det är fint väder och jag kan gå från ena sidan stan till den andra. Dock ställer vädret till det mer för mig då jag är en frysis och känner mig död fast jag bara har några meter att gå på för kylan skrämmer mig. Nu är klockan snart fyra och solen håller på att sänka sig över Falun. Jag misstänker att om jag vill gå i ljust bör jag vandra nu. Ska köpa färskpasta till maten, VI ska äta lasange, världens bästa sons pappa ska nämligen laga mat om jag går och handlar, han ska alltså laga den maten jag vill äta. Han är rätt snäll sonens pappa måste jag säga, jag uppskattar dock honom lite för lite ibland.

TACK för du lagar så god mat åt mig varje dag! Tyvärr så är jag dålig på tala om det, och nu! Shit han bjuder på fika också. Tur man är kompis med sitt barns pappa. Tänk vad jag gått miste om i fall vi varit ovänner.