Jag tycker mig börja märka av en form av trend på nätet, folk verkar liksom stanna upp och sluta utvecklas när dom sitter på nätet. Kan det vara så? Jag fick en fråga igår för min IT kurs hur dataspel kunde påverka ens sociala kompetens. Jag började grubbla över det då och insåg att det påverkar nog jävligt mycket. Jag vet extremt många som lever sitt sociala liv på nätet, alltså dom kanske träffar sin familj men gör inte något utanför familjen någonsin (familjen är här egen tolkningsfråga kan vara barnfamilj men även föräldrar & släkt). Personerna isolerar sig själva och tycks på något vis stanna i den åldern som var i när dom klev in i den här världen. Medans dom som är utanför växer upp och tröttnar på personerna så tycks dessa inte begripa någonting utan blir fortfarande sura för samma saker dom blev sura över som yngre tonåringar, dom kommer inte ur den där fasen där dom inser att livet faktiskt inte utspelar sig i en cyber värld. Dessa människor vågar sen inte gå ut för dom är rädda för världen utanför nätet, hur ska man kunna vandra i en affär när man inte kan dölja sitt ansikte bakom en pressbild eller liknade? Vem är jag när jag inte kan bete mig lika i verkliga livet som när jag är stöddig och säger min åsikt på nätet?

Jag höll på att bli som ovan själv, jag studerade ju på distans när sonen var liten, umgicks sällan eller aldrig med folk och sen kom jag in på campus studier och insåg vilken VÄRLD jag missat i 5 års tid, världen är inte alls som på nätet. Världen utanför nätet är förbannat mycket roligare än nätet. Visst finns det mycket på nätet att göra men det sociala livet kan ändå inte ens mätas med vidden av att träffa människor för när man väl börjar träffa folk så kan man göra saker. Visst man kan berätta om sin kaffe kopp på nätet och få en gilla på sin facebook status men den där kaffen blir ändå aldrig detsamma som om du dricker den ihop med en kompis och diskuterar saker i verkliga livet med den människan. Du kan handla kläder och visa upp på din blogg genom internet men det är ändå inte samma sak som att känna på plaggen i affären eller skoja med dina vänner eller prova helt galna klädkombinationer och dö av skratt. Du kan diskutera ditt barn och skryta på nätet om allt den gjort, men det blir ändå aldrig samma sak som när barnet faktiskt leker med ett annat barn utanför nätet och du kan prata med föräldrarna om saker man kan göra ihop. MEN det mest intressanta och bästa skillnaden mellan nätet och verkliga livet är faktiskt att i verkliga livet kan du säga vad fan du vill utan att någon känner sig påhoppad eller tar illa vid sig för folk ser hur du tänker då du kan använda ditt kroppsspråk, på nätet där kan du bara läsa dig till din UPPFATTNING om vad folk menar och den kan vidras och vändas på till din fördel och där kan du själv bestämma om det var menat som ett hån eller seriöst och sedan ge den andra personen onödigt mycket skit bara för hur du tolkade vad som stod. Jag föredrar verkliga livet, där fattar folk mer än på nätet. På nätet förvandlas folk till omogna och själviska och griniga invånare, såna man hatar att ha som grannar, och värst av allt. Man kanske stör sig på sina verkliga grannar men sina internet grannar är fan dom värsta man kan ha om dom tillhör den där griniga ofrivilliga sorten.

Sen finns det jätte många trevliga människor jag träffat på nätet också, men samtliga av dessa tror jag är rätt jordnära också, och dom har ett liv när dom stänger av datorn.