9 - 2011 - Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Idag 20 över sex kom tre av min kompis fem barn hit. Hennes ena dotter skulle rida nu på morgonen och hon hade därav ingen barnvakt åt sina snart 7åringar och sin tvååring. Så jag ställde upp, var speciellt. Mitt hem är ju inte direkt småbarnsanpassat om man säger så, och såna saker inser man alltid som mest när man har småbarn här. Så här är det ju, jag har en son som snart fyller sjuår, därav har jag ljus, glas och annat i hela lägenheten. Jag ställer saker i höjd mot marken och när det kommer hit småbarn får jag alltid en påminnelse om att mitt hem absolut inte är anpassat för småbarn. Jag minns också VARFÖR jag själv föredrog att vara hemma när William var liten och inte åka hem till andra.

Jag vet att många har lätt att klaga på sina väninnor för att det inte verkar förstå att småbarn river i saker även fast dom haft barn själva. Jag tror det är så här; när ens egna barn är små anpassar man vardagen efter det lilla barnet, i takt med att barnet växer så börjar man också anpassa livet efter den situationen, del vill säga det är lättare att ha dukar, kanske vita mattor och allt annat. När man har en halvåring eller en treåring ser ju inte livet riktigt ut så, småbarn river i saker naturligt och stora barn har slutat med det och därav så glömmer man bort den där småbarnstiden.

William gillar inte att ha småbarn här, han blir väldigt irriterad på sånt och tycker att de endast förstör hans saker och han uttryckte sig idag att.
”Jag gillar inte barn mamma, I alla fall inte småbarn. BARA stora barn.” NU tänker 99.9 procent av er att det beror på att han inte har syskon, men nu ska ni få veta något. När han sa detta färdades jag bakåt i tiden till den åldern han befinner sig i nu, och när mamma tog hem kompisar till oss. Jag verkligen avskydde när småungar kom hem och rev i mina barbies. Jag som då hade 2 yngre syskon! Jag var så fruktansvärt irriterad på att mina teckningar blev förstörda, att min lillebror en gång målade ett streck i min matematikbok, eller när mamma hade besök av en unge som slet ut en helsida ur en av mina berättelser jag skrivit. Jag var också sååå irriterad på min tretton år yngre lillasyster när hon klampat in på mitt rum och rivit runt bland mina saker, måla en bild i en av mina tidningar och rivit ner en affisch på mitt rum. Så många gånger retade småbarn gallfeber på mig som lite. Självklart så ansåg ju alltid vuxna att man överreagerade och kunde inte förstå varför det kunde vara sådan big deal. För mig var det en stor grej, vilket det självklart är för William också varje gång det kommer småbarn hit vilket sker då och då. Förra gången vi hade besök (när jag hade klädparty) hade en treåring sönder Williams lasersvärd, William var helt knäckt bokstavligt talat och bara grät och sa VARFÖR måste dom in på mitt rum! Den gången var William inte ens hemma, jag börjar förstå honom. Småbarn är inte så himla enkla, det är ganska jobbigt att ha småbarn hemma hos sig när man inte har egna, ja till och med SYSKON kunde vara en plåga. Barn uttrycker gärna starkt, som jag gillar inte eller jag hatar vi vuxna ryggar gärna tillbaka på sånt och tycker att det är så fruktansvärt fel, men egentligen kanske det är en naturlig reaktion precis som det inte är speciellt naturligt att komma ihåg att ljusstakar inte är speciellt smart att ha i småbarnshöjd när man inte har småbarn själv. Hur som helst var det spännande att ha småbarn här och få en flashback på hur det är med småbarn, när dom åkte hem så gick det endast ett par timmar tills William föreslog att han ville åka till sin farfar. Han åkte till honom och jag som har feber passade på att sova i två timmar, efteråt så gjorde jag amerikanska pannkakor (Williams var så nöjd) och sen åt jag och William godis och kikade på RIO, så rolig film. Nu har min son somnat och jag ska köra lite träning.

Barnen har morgonmys i soffan framför en film efter frullen.