Fullt ös hela dagen.

Det känns perfekt! VFUN alltså, det här kommer vara tio veckor som kommer svischa förbi i alldeles för snabb känns det som. Min handledare var så trevlig och resten i arbetslaget med, skolan var precis som jag hör att den ska vara. JÄTTEBRA! Barnen var så gulliga, jag blev verkligen helt varm i hjärtat där, kände att det är lärare jag vill vara. Jag har sedan våren knappt jobbat någonting, funderat om jag skulle trivas om lärare, är det här mitt riktiga yrke och sånt. Men efter idag kände jag att visst är det de, det är ju barn jag älskar. Låter kanske konstigt, men barn är det perfekta i denna värld anser jag. Deras nyfikenhet, deras känsla för livet deras ord och vilka de är, det är viktigt. BARN är viktiga, jag har så svårt att förstå människor som inte tycker om barn, förmodligen på samma sätt som de har svårt att förstå mig som älskar barn. Alla är olika och jag respekterar att folk inte tycker om barn, men jag kommer aldrig förstå er precis lika lite som ni förstår mig. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att barn borde få ta mer plats i samhället, att jag stör mig på att folk anser att barn ska vara små statyer som tidigt ska lära sig hålla käften, för jag håller inte med. Alla har varit barn, alla borde minnas att tiden som barn faktiskt var den mest glädjefyllda, men de bittraste människorna hatar barn. Förmodligen för att dessa människor aldrig fått uppleva den livsglädje som barnen bringar vår värld. Tänk om alla fick ha dessa lyckliga små ögon, dess nyfikenhet och vilja! Tänk vilken bättre plats denna värld skulle vara, om vi vuxna bara lät barnen tala och slutade tala så mycket själva.

Föräldramöte och VFU

VFUn kändes perfekt (mer finns att läsa ett inlägg ovan). Det kändes verkligen som jag kommit rätt!

Efter VFUN tog jag bussen hemåt, hoppade av vid Williams skola och gick dit 13.00 och hälsade på, först reagerade William med att bli blyg/sur. Han tyckte att jag skulle gå hem och att jag var DUM som kom dit, men det släppte fort och sen var han stolt över att ha mig där. Hans lärare tyckte det var jättekul och sa ÅH va roligt att du kommit hit! Träffade först rektorn som sa detsamma “ÅH, va roligt med en förälder som hälsar på. Vi vill ha hit fler sånt”. Det var ett roligt bemötande, Williams och 4 kompisar spelade bondespelet. De har tydligen skrivit en saga på svenskan “Boken om mig” eller något liknade. Först har de beskrivit sig själva och sedan sin familj, jag tänkte ta mig en titt i den imorgon.

I alla fall så gick vi hem och jag städade lite, Björn ringde och frågade om vi skulle äta ihop, så vi drog till max. Efteråt kom Björns mamma som var barnvakt åt William för vi skulle på föräldramöte, riktigt mysigt var det. Fick gå lite rundvandring i de nya lokalerna och det är så fint. Fick veta en del om pedagogiken, se materialet de använder var en mysig stund. De undrade även om någon var intresserad av att ställa upp i vänföreningen och jag funderar på saken. Ska prata lite med Williams lärare imorgon och se vad man brukar få göra och sånt. Först kände jag att jag nog inte har tid, och all min fritid känner jag att jag får ångest om jag lägger på annat än William, men då sa Björn något bra “MEN tänk på att om du är med i det där så får ju William något bra av det.” Så jag ska nog göra det, jag menar varför inte? Dessutom kanske man lär känna lite föräldrar där också kan vara värt det.

Nä nu måste jag gå och lägga mig.