Nu erbjuder Dalatrafik, ungdomar i Dalarna åka med gratis hela sommaren.

I sommar får alla unga från årskurs 6 till år 2 på gymnasiet åka gratis med kollektivtrafiken i hela dagarna. Jag blev så himla glad av detta. Som bussresenär har jag alltid uppmuntrat William att ta bussen med. Att ta bussen istället för att ensam gå från stan på kvällarna känns jättebra. Det här är något regeringen erbjudit om jag förstått det rätt och verkar gälla på flera platser i landet.

Lite önskar jag att detta utökades året om, men bara under sommaren är bra nog. Barn, ungdomar och pensionärer borde få gratis kollektivtrafik då dessa saknar inkomst. Men alla små steg kan bygga på ett stort. Hurra för gratis bussar till våra unga!

Free Aid så fint.

Igår var det Free Aid. Blir så imponerad av dessa unga människors musikaliska förmåga. Tänkte igenom hela showen att alla borde satsa på musiken, jag hoppas de inte slänger bort sina talanger.

Jag önskar så att jag fortsatt med musiken. Fortsatt sjunga och kanske lärt mig spela ett instrument. Här hemma sjunger jag nästan varje dag så sången är någonstans viktig för mig. Men jag skulle vilja börja i kör igen, få sjunga ut. Uppträda känner jag inte för men vill sjunga.

Jag träffade på en gammal vän på Free Aid igår. Har inte sett henne sedan våra söner var två år och hennes yngsta bebis. Det var jättekul, vi umgicks när barnen var små då vi bodde grannar. Hennes ena son uppträdde också. Var jättekul att se, de är så stora nu och tiden går så fort.

Nej nu ska jag försöka vakna. Idag är det torsdag och min korta arbetsdag, idag börjar även långhelg för mig! Så skönt och så mycket värt.

Bjursås skicenter.

Åkte till Bjursås skicenter med William och hans kompis tidigare idag. Jag vann ju en dag där och det passade perfekt för William att få göra detta. Han var helnöjd och det blir nog jättekul för honom idag tillsammans med kompisen.

Vi stannade på ena sidan men de skulle åka på andra sidan, men passade på att ta en bild. Var riktigt fint där tänkte jag på. Jag har nämligen aldrig varit där tidigare.

När jag lämnat killarna så åkte jag hemåt. Jag kanske ska berätta att vi fick en mössa och en handduk också utöver att han fick åka där en dag. Tog bilder på detta också, väl hemma så har jag mest tagit det lugnt. Sista dagen på sportlovet nu då. Sen drar allvaret igång igen imorgon.

Williams skelettinfektion, och ögoninfektionen idag.

Jag är hemma med den här ögoninfektionen. Det gör ont och rinner, vaknade i natt igen med öga som är kladdigt och grusigt, det gör ont. Värst är även synbortfallet jag har. Det är inte det minsta kul att inte se som man ska. Längtar tills morgondagens besök hos ögonmottagningen, kanske de skriver ut något för ögat åt mig. Man kan ju i alla fall hoppas.

Men rubriken då tänker ni, vad har Williams skelettinfektion med dina ögon att göra? Jo så här är det, William har sedan han fick skelettinfektionen haft ont i kroppen. Han är stel och klagar ofta på värk. Att ge honom massage brukar resultera i att han skriker rakt ut, han kan inte springa som förut och trots att han både tränar parkour och går och simmar med sin pappa, samt åker slalom finns smärtan med där. Så jag ringde vårdcentralen idag för att ställa frågor, de skickade mig vidare till barnmottagningen som skickade mig vidare till ortopeden, som i sin tur ville skicka mig vidare till barnmottagningen igen. Jag sa att nu har jag suttit i telefonen hela förmiddagen. Någon hjälp måste vi väl kunna få? Så om några dagar ska jag få ett samtal igen från ortopeden.

Williams skelettinfektion påverkade mig väldigt mycket. När han var så där sjuk, som han var då. Jag var så rädd, verkligen i hela kroppen livrädd. När ens barn inte kan gå och har så hög feber. Eller när man får en skylt på dörren att inga andra barn får dela rum med oss eftersom han var så infektionskänslig då antibiotikan inte tog så snabbt som det borde. Hela historien om hans skelettinfektion kan ni läsa om här.

Min tisdag och tankar kring dagen.

Idag känns det bättre än igår. Tycker att man får känna sig neråt vissa dagar, det är väl helt naturligt? Idag har det varit schemabrytande på jobbet så jag fick jobba med treor vilket var jättekul.

Sedan när jag slutade åkte jag ner på stan, jag skulle nämligen med William till optikern. Han har sagt att han ser lite sämre och klagat på huvudvärk. Han fick glasögon men dem ska han endast använda när han sitter i klassrummet och ska kolla på smartboarden eller sådant som är på långt håll. Han hade nämligen ett väldigt litet synfel, så vi köpte glasögon till honom. Blev ganska billigt eftersom det var gratis glas, någon rabatt och sedan det som Landstinget betalar för alla till 19 års ålder.

Efteråt gick vi till Carlings för att kika på lite kläder som julklapp åt William. Han hittade två plagg han gärna ville ha så det köpte vi. Dessa ska han få i julklapp, det som är skillnaden med att ha en tonåring och yngre barn är ju att man oftast berättar vad han ska få för honom.

Imorgon är det betyg som står på schemat hela dagen. Det ska diskuteras betyg och även prata om betyg. Känns lite smått skrämmande när jag aldrig satt betyg innan, det är lite läskigt att göra saker för första gången tycker jag.

Nu börjar snart sängen ropa mitt namn. Så det blir att sova snart, vad ska ni göra ikväll?

William fick biobiljetter för att han medverkade i en tävling.

Vi hyr vår bostad av Kopparstaden. Det är den största här i stan och de hade en tävling där man kunde vinna på en halloweenbild. Taggade dem på Williams pumpa och så fick han dessa två biobiljetter för detta. Så himla kul ju! Jag och William gillar bio båda två så vi ska försöka boka in ett biobesök snart bestämde vi oss för, det förtjänar vi båda. Jag har nämligen själv en biobiljett som behöver användas.

Så studerar du med en bebis och förskolebarn.

Ni som läst min blogg ett tag eller som läst min OM-sida vet att jag studerade från det William var tio månader tills han var åtta år gammal. Det var en väldigt spännande resa jag gjorde som studerande mamma till en bebis, och dessutom var jag ganska ung vilket gjorde att jag inte hade speciellt många vänner med barn under tiden. Jag tänkte med det här inlägget berätta lite om min resa som student och bebis/småbarnsmamma. Jag hoppas mina tips och idéer ska hjälpa er att våga ta steget ut och studera med barn. Det är ett äventyr jag aldrig kommer glömma och heller aldrig ångra.

Jag hade ingen gymnasiekompetens, eftersom jag ville få både jobb och utbildning insåg jag att studier var bästa vägen. Jag jobbade visserligen extra som timvikarie inom vården men jag ville något mer och gärna få en tjänst som var trygg för oss båda. Jag kollade upp mina alternativ och började studera hemifrån på distans. Med en bebis på tio månader krävs det planering. William sov middag så jag passade på att läsa när han sov middag, när han sedan somnade för kvällen läste jag igen. Jag skrev inlämningsuppgifter och arbetade med texter. På den här tiden hade jag ingen riktig studieteknik utan jag fick hitta en egen, jag hade skolkat så mycket på högstadiet och gymnasiet var så liten tid att jag hade luckor jag var tvungen att ta igen. Det var riktigt kul när jag insåg att jag faktiskt kunde, och att jag kunde få mer i betyg än godkänt. Det trodde jag aldrig, dessutom gillade jag flexibiliteten i att studera hemifrån, det krävdes inte av mig att gå upp en viss tid utan jag och William kunde sova och leka precis när det passade oss. Det var ett rent drömläge, och jag kan idag när jag tänker tillbaka på tiden vi fick tillsammans le. Vi hade så mycket tid ihop jag och han som jag aldrig skulle kunna få med fler barn, tyvärr.

Williams första två och ett halvt år studerade jag in gymnasiekompetensen på. Det gjorde också att William kunde vara hemma med mig, tills han själv började fråga om förskolan. Först då kände jag att nu kunde han börja på sina villkor. Vi hade det flexibelt även där och det var jätteskönt. Det året blev jag färdig med gymnasiestudierna och tog även körkort, jag var då tjugotre år gammal med en son som fyllde tre år och vi hade riktigt roligt tillsammans. Jag tror att konceptet för att lyckas med detta är att ha en plan, vad vill jag göra? Vart befinner jag mig nu? Vart är jag på väg? Vad är mitt nästa steg? Man får helt enkelt inte ge upp, utan det är viktigt att hela tiden blicka framåt och ta nästa utmaning på vägen, och det kan vara tufft ibland men vinsten du kan betala ut för mödan är dig väl värd i slutet.

Året då jag fyllde tjugofyra och William fyra år började jag på högskolan, något jag aldrig trott skulle vara möjligt. Det var heller ingen dröm för mig som barn och tonåring. Men som mamma kändes det som en självklarhet. Att studera med en fyraåring på högskolan innebar så klart att jag även här fick prioritera tiden. Jag satt uppe på kvällarna och läste, och skrev när William var på förskolan på dagarna. William fick som från när han var tio månader gammal följa med mig dit jag skulle. Till högskolans bibliotek och låna böcker, eller vara med på studiegrupper. Han växte upp med högskolan och jag med, för honom var mina studier och att mamma pluggar det naturliga. Det var perfekt på somrarna eftersom jag studerade även då. Jag och William fick långa härliga dagar tillsammans och på kvällarna och en del nätter studerade jag för att få den dyrbara tiden tillsammans med min son.

Med den här erfarenheten i ryggsäcken vågar jag säga att alla kan studera med bebisar och småbarn. Jag vågar påstå att viljan ligger hos dig, och du måste fundera på vad du är villig att ge för att våga följa dina studiedrömmar. Som ni vet läser jag på högskolan idag igen, som trettiotreåring studerar jag till specialpedagog. Nu som mamma till en tonåring, om allt går som planerat så kommer han sluta nian samtidigt som jag får min examen som specialpedagog. När jag tänker på den saken kan jag inte låta bli att le, för då har studierna funnit för honom nästan hela hans liv. En mamma som studerat och blivit något enbart för att ge honom precis det hon ville när han föddes, hon ville ge honom livet.

Dagen innan du fyller 13 år.

Imorgon är det dagen du äntligen fyller tretton år. För tretton år sedan låg du fortfarande i min kropp. Min mamma och mormor, samt mina syskon var på besök hos mig. Jag åt en Diamglass då jag var hemma på permission från BB.

Björn hämtade upp mig för att vi skulle äta heta räkor som jag var sugen på. Dessa åt jag och kände lite värkar men det var ju som jag gjort i 20 veckor tidigare så jag hade inga större förhoppningar om att du skulle födas ännu. Om jag då vetat att du skulle födas den 3 oktober 12:55. Att det imorgon gått prick tretton år sedan du lämnade min kropp för att finnas utanför.

Jag ser dig idag min stora kille, jag står bredvid dig och vi ser varandra rakt in i ögonen nu. Du som tittade upp på mina ögon förut, du som tagit dina första steg, hållit mig i handen och lärt mig så mycket om livet. Du är mitt liv och mitt allt, imorgon fyller du tretton år min älskade i tretton år har du funnits här med mig. Mitt hjärta känner allt för dig, du är allt för mig!

 

Att höststäda ett hem.

Det är september och jag kände verkligen att jag ville få det fint här hemma. Så jag slängde igång podd:ar efter jag lämnat Björn på stationen och städade. Nu är det glänsande fint här hemma. Jag har dammat, diskat alla ljuslyktor/ljusprydnader, jag har städat toaletterna lite extra noga och slängt kartonger på återvinningen.

Hämtade William och han var hungrig och jag behövde handla så vi åkte till Maxi, där han tog en korv och jag tog mig en prinsessbakelse och choklad till. Tycker gott jag fick unna mig det efter att ha städat i flera timmar. Men känslan efteråt när man städat så där lite extra mycket, så befriande. Känner ni också så? En befriande känsla när man städat?

Klockan är redan fyra nu, och jag ska bara ta och vila en liten stund nu. Den här veckan som kommer är inbokad om man säger så, på måndag är det utvecklingssamtal för Williams del och sedan två innedagar i Västerås. Det ska bli så spännande, att få se högskolan i Västerås och att göra någonting nytt. Sen att sova på hotell känns också härligt, bara att få lägga sig och sova i en renbäddad säng och få frukost på morgonen utan att göra något själv. Sånt är verkligen hur underbart som helst, som en lite semester mitt i vardagen.

Är det någon av er läsare som bor i Västerås eller i närheten?

Att vara med den man älskar allra mest.

Idag efter jobbet så hade jag extrem huvudvärk. Jag fick åka hem och sova, hade lovat William en mamma och son eftermiddag så jag sov i ungefär två timmar och sedan tog jag mig ut och så gick vi ner på stan för att äta pizza tillsammans. Det är perfekt huvudvärksmat och dessutom bra när man bara vill mysa tillsammans.

Det var så skönt att sitta där på pizzerian och prata tillsammans bara jag och han. Min älskade unge, när jag ser honom som mitt hjärta slår extra mycket bara för honom. Att man kan älska något så mycket som jag älskar detta barn. Det slår mig så ofta att det är helt galet hur roligt vi har tillsammans. Vi är så lika på både gott och ont, men mitt hjärta är för alltid hans. Jag tänker på det där vad man definierar sig som, jag ser mig som mamma alltid mamma. Det är det jag är, det är det jag lever för att få vara mamma. Jag lever för att få vara mamma till honom, han som är mitt allt mitt liv.

Vi kikade på stan, William ville ha en ny keps så det fick han. Vi gick sedan hemåt i regnet tillsammans och bara var. Nu är klockan halv nio, imorgon ska jag se till bara vara under dagen.