Jobb och csn-tankar.

Jag får alltid lite ångest när jag tänker på mitt CSN- lån. Egentligen borde jag bara ta det som det är, jag har kommit hit idag och utan att ha tagit de lånen skulle jag aldrig varit den jag är idag, dock känns det ju ofta lite trist att ha ett lån att betala på i 25 år, fast man kan ju betala snabbare om man vill. Känner man för det kanske man kan lägga upp lite högre tempo och betala större summor istället för längre, jag är nog en av dem som hellre vill betala fort en i snigelfart. Vissa betalar ju grundbeloppet jag känner nog hellre för att betala in mer så man blir av med skiten snabbare.

Idag står det jobb på schemat, men det skrev jag ju igår. Var sjukligt trött igår, men antar att det är så livet ser ut man blir något trött under perioder. Nä om man skulle ta och börja fixa sig för jobbet då. William ser på cartoon och jag är egentligen klar. Tar bussen till Galgberget och går hem, tänkte att då slipper jag känna någon press och dessutom är det ett ypperligt tillfälle att gå hem när man slutar 13.00, då kan jag hämta William efter vägen.