Äntligen känns det som jag börjar komma i fas, jävla intervjuer att tagit så lång tid. Det var jättesvårt att få tag på informanter till min intervju för examensarbete, det har därmed dragit ut på tiden. Nu ska arbetet lämnas in den 4 juni, och jag känner stress- och press. Dock nu när intervjuerna är transkriberade och jag har nästan skrivit klart allt på metoden kör resten imorgon, kan jag skriva resultatet och diskussionen under helgen, sedan sitta och finputsa hela nästa vecka. Jag är sådan som skriver snabbt, och jag har ju sidor så det är väl inte problemet egentligen. Problemet är att jag aldrig är nöjd med något och att jag hela tiden tycker att jag kunde gjort någonting bättre, dessutom så fanns eller finns det alldeles för lite litteratur och bra forskning i ämnet rakt av. Det är helt enkelt för FÅ som forskat om barn i sorg.
Hur som helst så blev jag ännu mera peppad idag efter att jag fick mitt drömjobb, jag har äntligen börjat smälta saken och jag känner lycka i själen!
TÄNK att jag fick mitt drömjobb! Jag blir så himla lycklig bara jag tänker på saken, efter 6,5 års slit är jag snart färdig som lärare och jag har fått jobb. Jag fick min drömtjänst på min absolut första intervju!
Nyss kollat på det senaste avsnittet av The secret life of the american teenager, nu ska jag ta och bege mig till sängen.
Föresten är jag sjukt sugen på att göra rabarberkräm och rabarberpaj. Björn har rabarber utanför sig så tänkte faktiskt passa på att plocka lite! Man kanske kan baka flera pajer och frysa in. Jag älskar verkligen hemmagjorda bakverk, på tal om hemmagjort längtar jag tills blåbären och lingonen börjar visas. Det är så kul att gå i skogen och plocka för att sedan frysa in och spara. Tänkte försöka få tag på äpplen i höst också för att göra eget äppelmos och äppelpajer.
Det känns som jag kommer ha mycket tid nu när jag väl börjar jobba, slippa känna dåligt samvete för att jag inte läst den där litteraturen. Tänk att bara kunna vara ute och plocka bär, baka och läsa bra böcker först i solen i sommar, eller sitta under en filt mörka höstkvällar och njuta av ljus och böcker! Vardagslyx kan det tänkas men för mig blir det LYX på riktigt, något sådant har jag inte haft tid med sedan jag blev student, eller där ljög jag inte innan heller eftersom William var bebis när jag började studera och medan han var bebis hade jag inte mycket tid över för vardagslyx heller.
Babbel babbel! Det känns som min blogg blomstrar igen, som den gjorde förr när jag var positiv och glad! Jag känner mig sådan igen nu så nu kommer bara en massa glada miner! Passa er alla pessimister för här kommer jag!
