Minns du tiden som barn? När man drömde om något och så fick man det inte. Kanske var det för dyrt eller så fanns det inte att få tag på längre. Just så var det med huset eller slottet Lady Lovely Locks bodde i. Jag hade en Lady Lovely Locks docka som barn, en pris, häst och hund samt en av hennes vänner med ljust hår. Men huset ägde jag aldrig, tills igår när min mamma hittade det på köp och sälj på Facebook för 300:-. Jag köpte det!

Alla fina pixitails och två vackra dockor. Båda fick mitt hjärta att hoppa jämfota! Jag var trettio år yngre när jag tog upp dessa igår och placerade dem i mitt ponnyrum. Visst de hör inte dit egentligen, men det är slutet av åttiotalet och barndom över dem.

Jag känner behovet av att samla ihop alla igen. Ha dem i mitt hem och vårda ömt, för det är något speciellt med leksakerna från när jag var barn. Även om det fanns mycket då är det inte som idag med allt. Jag antar att vi födda i mitten av åttiotalet är de sista som faktiskt lekte och uppskattade leksakerna på riktigt. Jag känner lyckan inom mig, tänk att jag efter 30 år äger mitt alldeles egna slott med Lady Lovely locks!

58 kommentarer

  1. Men vad härligt! Coolt att uppfylla barndomsdrömmar som vuxen – hoppas att det blir som du har drömt om 🙂

  2. Grattis till att du hittade något som betyder så mycket och gjorde dig så glad 😀 Mina döttrar älskade sitt Belville och kunde sitta och leka hur länge som helst med de olika delarna. Jag förstod aldrig det roliga för jag var mer den typen som klättrade i träd och byggde kojor. Kanske har du rätt i att nyare generationer inte leker lika mycket och i så fall är det jättesorgligt.

    1. Åh tack :D. Ja det var en sådan glädje :D. Åh Belville lekte jag också med några gånger, min lillasyster född 1988 lekte ofta med det :D. Var nog ungefär något år innan jag slutade leka som dessa var roliga för mig. Men du så kul att du byggde kojor och sådant, det är lek 😀

  3. Vilka flashbacks jag fick nu! Jag hade något liknande slott fast för My Little Pony tror jag. 🙂 Åh vad jag älskade det.

  4. Men åh, så fint! Trots att jag är 90-taliset hade jag faktiskt också turen att få uppleva den tid då man uppskattade och verkligen ÄLSKADE leksaker. Så sorgligt att det inte är så på samma sätt idag.

  5. Vilken lycka 🙂 Jag har kvar min Skrållan-docka som jag fick som liten tös och min allra första nalle. Är så glad att jag har dessa två saker kvar från barndomen 🙂

    1. Ja det kändes in i hjärtat :D. Åh så fint, jag ägde aldrig någon Skrållan själv, mest för att jag aldrig lärde mig uppskatta dockor i det formatet. Barbie och Lady Lovely Locks funkade men aldrig riktiga dockor :). Så fint tycker jag att spara sina leksaker från man var barn :D.

  6. Jag känner samma cravings ibland på leksaker. Jag hade ett jättefint dockhus då jag var barn på 90-talet. Men då jag vart äldre vart det mycket finare givetvis och jag ville så gärna ha ett sådant hemma men var för gammal. I dagsläget hade jag velat ha ett hemma haha ^^,

    1. Förstår dig precis :D. Köp dockhuset om du hittar det, jag känner att allt man vill ska man göra :D. Känner man får att köpa saker som vuxen så gör det. Man lever bara en gång 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.