Så är jag på dag två med kursen i selektiv mutism. Det här är verkligen jätteintressant. Eftersom det handlar om ofrivillig tystnad hos barn och ungdomar, kommer jag på fler och fler barn jag mött som nog haft detta men inte helt tydligt. Det är onekligen ett viktigt ämne, sedan kan jag som specialpedagog ibland känna att många förväntar sig att jag är expert på allt.
Det ser ju inte riktigt ut så. Jag kan tipsa och ge olika redskap, men jag sitter absolut inte inne på alla svaren och vet absolut inte allt. Jag lär mig varje dag något nytt precis som alla andra, och jag lägger ner tid på att läsa in mig på sådant jag inte kan. Det jag lär mig kan jag sedan ge tips vidare till andra med, något som känns viktigt för mig. Men expert är jag inte, snarare någon som gör mitt bästa för alla människors rätt att klara sig i skolan, samhället och livet.
