Sommar, vinster och spel.

Inlägget är i reklam för CampoBet.se.

Sommaren är kort sägs det, och det mesta ska regna bort. Jag hoppas dock att den låten har totalt fel denna sommar och att det nu fyra år efter värmen 2018 är tillbaka en riktigt varm och skön sommar igen. Jag älskar värme, så är det liksom bara. Vi är alla olika, men precis som vissa gillar sport så föredrar jag värme. Casino som https://CampoBet.se/sv/. Det är okej att vara olika, tänka olika och vilja helt olika saker. Själv vill jag absolut ha värme, sitta på balkongen eller ute hos Björn och bara njuta, Andra vill ha snö året runt, men det får ni ju också nästan. Det är en extremt kort period vi har värme och sol, så varför inte unna oss soltorskar den saken?

Många väljer att resa bort under sommaren, på vissa platser utomlands har jag förstått det som att man kan spela casino. Själv spelar jag knappt någonting, jag gick med i lotteri förut men vet inte tänker mest kanske att man förlorar mer än man vinner på saken? Hur tänker du där? Visst är det kul om man skulle vinna på spel, även om det inte är enkelt att vinna på spel? Fast vad vet man? Tänk ändå om man skulle vinna massa pengar trots att oddsen är emot dig, kunna köpa något specifikt som finns i ens drömmar och att bara få ha det roligt för en liten stund. Jag tänker någonstans att drömma kan man ju.

Att vinna eller förlora!

Om jag skulle vinna pengar på spel så har jag en tanke på att köpa en till hund, det här med hundar är verkligen min grej har jag insett och det är verkligen så kul att någonstans insett att jag åtminstone kan ha ett intresse när jag annars varit ganska svår på att hitta saker jag skulle vilja hålla på med utöver familjen och jobbet. Jag kan sakna att fotografera och nu denna semester har jag fått massor av fotoideér jag är inne på att prova. Men behöver bara någon som vill ställa upp och bli fotograferad. Tyvärr så satte lite pandemin käppar i hjulen med fotograferingen, jag vet att det beror på att det inte blev att träffa människor i samma utsträckning som innan. Det medförde någonstans att kameran blev mer liggande än använd. Men jag saknar att gå runt med kameran i handen, och fånga ögonblick som betyder något för mig.

När jag fotograferar hamnar jag lätt i en egen bubbla. Det är som att jag ser saker andra inte ser, den där blomman sticker ut eller vyn blir perfekt. Sättet någon rör sig huvud eller hur en hand lägger sig mot ett underlag. Hur ett leende blir så fantastiskt att det bara måste finnas med på bild, eller ögon som nästintill glittrar. Nog låter det fånigt på ett sätt men det är precis så där jag upplever världen när en kamera placeras i min hand. Det är ren och skär lycka, en känsla av att få uttrycka mig på ett sätt jag innan inte kunnat. Kanske är det lite som när jag skriver, att allt det där som är viktigt för mig liksom får lämna huvudet för en stund. Precis som alla bilder jag ser, får orden flöda i mängder och bli någon form av kärleksnäste till mig själv. Alltid tänker jag nog något djupare än andra, och kanske är det för att jag ärvt den konstnärsgen som finns på min mammas sida av släkten.

Så drömde jag mig visst bort, kanske blir det så när man drömmer om det materiella och saker som kostar pengar? Det blir lätt att bara släppa vidare på orden och livet. Man blir den drömmare man är, och vågar tänka på det man inte har men önskar att få.