Adopterad som vuxen.
Madeleine Stenberg 
Jag har inte skrivit något om saken i sommar, men det var för att jag ville att allt skulle vara färdigt innan jag berättade mera.
Idag ringde min mammas man Gunnar ocj berättade att adoptionen gått igenom för mig och sedan även min bror, nu väntar vi bara på min syster. Det är nu ni förmodligen undrar vad jag talar om? Vilken adoption och jag ska berätta det för er.
För ett år sedan frågade min mamma mig om jag kunde tänka mig att bli adopterad av min numera adoptivpappa. Detta då mamma och han är gifta och han funnits i mitt liv sedan jag var femton år. Han har varit Williams morfar i hela hans liv och ja det kändes självklart. Min biologiska pappa dog när jag var nio år, jag kommer alltid minnas honom men eftersom Gunnar funnits i mitt liv längre kändes det helt klart rätt. Att han dessutom ställer frågan om att adoptera sin frus numera vuxna barn tycker jag verkligen är så fint.
Att bli adopterad som vuxen har dock inte varit en lätt process. Nej först måste man ansöka om saken, betala 900 kr per person och min mamma som var ”målsman” trots att jag inte haft en målsman på 20 år var tvungen att skriva under att hon godkände saken. Men nu är det alltså klart!
Jag är numera adopterad!
