Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Att jag har min underbara son William, att Skilla finns i vårat liv. Att jag har en så fin vän i Björn. Att jag älskar min mamma, bonuspappa och syskon. Att jag har fina vänner som betyder massor för mig och att jag imorgon gör min första dag på mitt nya jobb!
Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag var gravid med William direkt efter befruktningen. Jag kände att något skedde i min kropp, försökte verkligen att intala mig att det var inbillning men visste om det ändå. Så ja, jag hade det på känn.
Jag tillhör dem som är väl medvetna om att vi människor vill underlätta saker i våra liv. Det är ofta det diskuteras kring detta, får man verkligen anlita? Och sedan frågan om ditten och datten. Själv anser jag att om en tjänst erbjuds, och jag behöver den så ska jag självklart nyttja den. Att överlämna arbete åt proffsen sparar både energi och tid för min del. Jag avskyr att lägga extra tid på att stressa och oroa mig, ni som läser här vet ju någonstans hur jag går runt och oroar mig till maximum, så då känner jag verkligen att det här är något jag gärna slipper.
Därför skulle jag helt utan att tveka kunna anlita en cateringfirma om jag skulle ha en större fest. Jag har hittat en firma som håller till bland annat i Västerås, där har ju jag studerat och jag gillar att lyfta fram företag från orter jag aningen bor på eller har en koppling till. Så när det kommer till catering skulle jag inte tveka en minut att anlita ett företag från en stad där jag har en något så när koppling till. Efter fyra år som student på numera Mälardalens Universitet känns det självklart för mig att vilja ge tillbaka till den fina staden.
Så varför känns då catering som något jag skulle kunna använda mig av? Som du nog börjar ana närmar det sig hösten igen, ja jag vet det är inte jättekul men snart är den här. I augusti börjar William tredje året på gymnasiet, det betyder således att han endast har ett läsår kvar i skolan innan han är så pass vuxen att han lämnar det som ändå kan ses som en del av barndomen. Hur som haver han ska ta studenten, och alla vet ju vad det innebär. Mat, fest och allt där till. Det kommer behöva göras mängder eftersom det kommer komma gäster och jag önskar så för William skull att det är strålande solsken på hans student, speciellt då han slutade nian och inte fick någon riktig avslutning med föräldrar och liknande på grund av covid19. Självklart det finns inga garantier, men jag hoppas och det tänker jag fortsätta göra. Jag vill ju att hans dag ska vara perfekt, för så är det ju. Studenten är ju individen som klarar skolans dag, en milstolpe dagen mot frihet och känslan av att nu är jag klar ett steg in i vuxenlivet.
Slipper jag laga mat till den festen är jag glad, så catering skulle jag utan tvivel kunna tänka mig att använda mig av.
Det är så svårt att ibland skriva ner hur det går för mig så här på sommaren. Kanske speciellt då denna sommar varit en evinnerlig kamp mot friskheten. Det var varit ett steg framåt för att halka 20 steg bakåt, hela tiden med kroppen som fokus. Jag har vågat äta ute med en vän, vågat ära ute med min syster och hennes sambo. Har vågat äta både grillat och tacos de senaste dagarna tillsammans med andra förutom familjen.
Jag har petat i maten, tagit upp någon salladsskiva, fått känslan av att bli tittad på. Hjärnan som vill att huvudet ska tänka att folk ser på mig när jag äter, få mig att bli så liten. Eller som får mig att skaka för att jag lägger upp mat på tallriken. Rädslor som är svåra för andra att ta till sig, kanske speciellt om personen är sådan som älskar god mat.
Att stå ut i ångesten, och inse att okej jag lyckades med detta. Hur som helst, jag tänkte på det där med att väga söka hjälp att VÅGA bli frisk. Att inte längre tänka i banorna: När jag blir smal, eller jag har inte tid just nu. Eller jag är för gammal, inget stämmer det är ätstörningen som ger dig dessa tankar. Den vill ju ha dig kvar, för vad och vem är du utan den där rösten som dagligen berättat för dig vad du får och inte får äta? Som säger åt dig att du inte får äta ditten eller datten. Som gett dig någon känsla av att du på grund av din vikt, kropp eller inre inte förtjänar den där glassen i värmen så som någon annan gör. På grund av din kropp?
Att kämpa med vikten hela sitt liv, vad är det för liv egentligen? Att låta vikten ta alla ens tankar, få en att endast stanna med sin ätstörning precis som den vill tills man är helt isolerad. Bara du och den, bara för att kroppen är viktigare än välbefinnandet.
Det är sådana dagar jag tänker på hur viktig det är för mig att fortsätta kämpa. Jag vill inte längre missunna mig själv rätten till fina kläder, vänskap, skratt, resor, middagar. Jag vill leva! Jag vill skratta och jag vill orka! Jag vill inte svälta längre! Jag är trött på svälten, den gör mig bara trött och ledsen på livet.
Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Det där alla bävar att höra från någon, något vi ogärna vill erkänna känns bra när vi får tänka om andra. Jag erkänner, det är inte så schysst men många gånger när jag haft rätt om något som andra helt tyckt mig vara uppåt väggarna med så har jag glatt känt. ”Vad var det jag sa”!
Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Fan att folk inte kan bete sig. Då menar jag de som förstör för andra, som slår sönder saker och kostar samhället onödiga pengar på grund av skadegörelse. Här ingår även de som bränner diverse föremål…
Ny månad och ny daglig utmaning. Jag känner mig hedrad att ni är så många som deltar varje dag år ut och år in. Just du som liksom blivit veteran här, eller du som deltagit några gånger. Även du som deltar för första gången, det är jätteroligt! Utmaningen är och förblir för dina villkor och det är viktigt för att det ska vara roligt. Kom ihåg att du ska länka till utmaningen i dina inlägg så fler hittar hit.
Förra månadens inlägg hittar du här.
Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag tycker är så himlens kul. Åka i en finbil, titta på fina bilar. Umgås med människor och bara ha det trevligt. Det hör helt klart sommaren till.
Jag lagar ogärna mat. Mina ätstöringar får mig att absolut inte ens tänka tanken. Så när jag lagade detta ovan igår var det verkligen något unikt. William tycker det var gott han med.
Så här gjorde jag om du vill prova själv. Kokade upp pennepasta, och själva såsen gjorde jag så här: Hade i olivolja i stekpannan, sedan i med tomater och lät dem värmas, hade i en påse med babyspenat och lät detta stekas upp. Skar upp Laxfilé i bitar och hade ner lät sedan detta värmas på en stund med citronpeppar på. Hade i pasta vatten som fick dunsta av först och hällde sedan i grädde. Lät såsen koka upp och hällde sedan i pennepastan och lät dessa koka en stund. Serverade i mitt Mateusporslin och det var så gott! Enkelt så detta ska jag göra igen.
Jag kör en bloggutmaning i juli. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Tror jag definitivt på. Jag har själv upplevt en hel del med spöken och andar, har varit rädd stundvis men även fått vägledning av dem.