Jag har inte skrivit något om saken i sommar, men det var för att jag ville att allt skulle vara färdigt innan jag berättade mera.

Idag ringde min mammas man Gunnar ocj berättade att adoptionen gått igenom för mig och sedan även min bror, nu väntar vi bara på min syster. Det är nu ni förmodligen undrar vad jag talar om? Vilken adoption och jag ska berätta det för er.

För ett år sedan frågade min mamma mig om jag kunde tänka mig att bli adopterad av min numera adoptivpappa. Detta då mamma och han är gifta och han funnits i mitt liv sedan jag var femton år. Han har varit Williams morfar i hela hans liv och ja det kändes självklart. Min biologiska pappa dog när jag var nio år, jag kommer alltid minnas honom men eftersom Gunnar funnits i mitt liv längre kändes det helt klart rätt. Att han dessutom ställer frågan om att adoptera sin frus numera vuxna barn tycker jag verkligen är så fint.

Att bli adopterad som vuxen har dock inte varit en lätt process. Nej först måste man ansöka om saken, betala 900 kr per person och min mamma som var ”målsman” trots att jag inte haft en målsman på 20 år var tvungen att skriva under att hon godkände saken. Men nu är det alltså klart!

Jag är numera adopterad!


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

14 kommentarer

  1. Härligt! ❤️
    Min man har adopterat min vuxna döttrar. 🙂 Han har varit mitt o barnens stora stöd under deras barndom.

    Dock så lever barnens biopappa.
    Men han bryr sig inte om dem. (En lååååååång historia) Så under processen så blev han bara meddelad att barnen nu blir adopterade av min man. Iom att barnen är vuxna så hade han inget att komma med.

    ❤️

  2. Vissa saker känns liksom direkt rätt och naturliga. Sedan kan det också finnas praktiska aspekter som arv vid ett dödsfall. Det är nog inte helt ovanligt ändå men man pratar kanske inte så mycket om det.

  3. Grattis till att processen är klar. Gunnar måste vara stolt över att ha betytt så mycket för er att ni vill bli hans adoptivbarn.

  4. Har en kompis som adopterades av sin ”pappa” när hon var 15 år. Har aldrig hört om en adoption av en vuxen, eller två vuxna i ditt fall. Tycker det är otroligt fint av honom att göra det. Stor ELOGE!

  5. Inte helt vanligt, men hade en fd arbetskamrat som blev vuxenadopterad. Då din biologiska far inte finns med er här på jorden kan det säkert kännas bra för er alla. Ni är ju hans barn så är det bara. Mitt barnbarn säger alltid att hon har två pappor. En i himlen och en på jorden. Hennes bonuspappa säger att hon är hans och ser man dom kan mana inte tro något annat heller. Även hans mamma har tagit sig till henne och självklart är hon en del i familjen. Så skönt tycker jag.

  6. Så fint av honom att adoptera dig och dina syskon. Kan tänka mig att det är rätt mycket papper som ska fyllas i. Förstår varför du inte ville berätta något förrän allt var klart. Det skulle jag inte heller gjort.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa