Så har sju månader idag kommit sedan den dagen du dog framför mina ögon. Jag saknar dig så lilla gumman. Tänker på dig, och funderar ofta på hur livet varit om du varit här idag. Jag hade inte haft lilla Lizzla då, men om livet sätt ut som nu men med dig i det hade du hängt med din syster.

Jag vet att du är med oss, och även om jag inte ser dig är du alltid i mitt hjärta. Din död spelas fortfarande upp framför mig. Jag har börjat komma till insikt med att det är något jag kommer att få leva med.

Jag saknar dig Skilla!