Visar: 1 - 10 av 187 artiklar
Bilar Ett dalaliv Evenemang & fester Skilla vår mellanpudel

Spontancruising i Hofors.

Igår tog vi Björns Plymouth till Hofors för att delta på den cruising som var där. Inget engagerat utan det var bara något någon kommit på. Vi var där till runt 20:00, helt lagom eftersom märket kom sedan. Nu går vi verkligen mot hösten när kvällarna blir kortare och kortare. Snart kommer man åka hem från jobbet i mörkret under flera månader igen. Jag ser inte framemot det, hösten och vintern är månader som är skittråkiga. Att hänga hemma med ljus som enda sällskap är inte min kopp med te så att säga.

Lizzla var i alla fall med på cruising och hon gillade saken. Hon gick runt lugnt och kikade där vi var. Inget konstigt med ljud eller liknande. Så cool tjej verkligen.

Idag får jag se vad som händer. Sista dagen på helgen innan ny arbetsvecka igen. Känns som veckorna alltid går så fort!

Lizzla vår mellanpudel Skilla vår mellanpudel Sorg & saknad

I sorg & saknad.

Så glad över att Björn tog Lizzla över natten, men det betydde också att jag fick sova ensam i natt. Det hade inte funkat så klart att göra på något annat sätt med min migrän. Men det är ändå något speciellt att somna och vakna bredvid sin hund. Jag avskyr att sova ensam.

Jag började tänka på den första natten efter Skilla dog precis, den där vidriga känslan av att vakna upp och veta att hon finns inte mer. Att vakna upp och veta att hon är borta, att lägg min hand där hon skulle sovit och veta att du är inte längre där. Den där känslan av tomhet. Jag har alltid hanterat dödsfallsdagen bättre än dagen efter. Dag två är vidrig, det är då tomheten kommer och sanningen är brutal. Det var lika när mormor dött också. Sedan det där med att tiden läkar alla sår, är absolut inte sant. Det gör fortfarande lika ont att tänka på mormor och Skillas dödsfallsdagar.

Skillas gör sig påmind varje dag, jag ser olyckan spelas upp framför mina ögon flera gånger per dag. Jag skriver inte om det lika ofta men det finns där, och jag saknar henne. Tänker ofta hur fint hon och Lizzla skulle haft det tillsammans som systrarna fått leva ihop. Jag hade så klart inte haft Lizzla om Skilla levt, men ändå finns tanken där. Det medför också att jag vet att jag kommer skaffa en till hund, för hundar är en viktig del i mitt liv.

Inlägget startade med att förklara att sova ensam, till att bli ett inlägg om sorg. Det behövs ibland. Jag sörjer Skilla och jag sörjer min mormor. Jag tänker på er båda varje dag!

Skilla vår mellanpudel

Ett år med dig Lizzla – The Triumph of Steel.

För ett år sedan körde Björn mig till Laila och Kennel First Axelle för att köpa en liten valp. En liten Lizzla, precis en vecka efter hennes storasysters Skillas plötsliga dödsfall.

Vi såg en älg efter vägen, och väl framme så fick vi komma in och träffa den lilla svarta pudeltjejen som kavat tog sig fram i köket. Hon över ett litet ben till en stol och skyndade sig fram till Björns skosnören. Mötet med deras mamma Liljah som glatt hälsade oss välkomna och hur fint det var att få klappa den tik som fött fram båda mina älskade tjejer.

Björn fick bära ut Lizzla till bilen efter köpet och hon fick åka i mitt knä med filtar på vägen hem. Självklart hade hon säkerhetsbälte för hundar på sig. Vi stannade efter vägen men hon ville inte kissa där, och vid Hemköp i Falun köpte vi lite mat. Jag hämtade min bror Mattias som fick åka med oss hem, och väl hemma tultade hon kavat runt i sitt nya hem. Hittade en av Skillas leksaker som fortfarande låg kvar på golvet, då detta var första tillfället jag var hemma på riktigt sedan Skillas dödsfall. Jag hade varit hem och duschat, och sett allt blod rinna ner i badkaret innan, men minns inte om jag eller Björn var den som hämtat mina saker? Kanske? Jag minns inte speciellt mycket av dagarna där efter Skillas död.

Men väl hemma med Lizzla så hade jag upp hennes första portion mat och det kände hon snabbt och kom springandes ut i köket och åt ur den skål som var dubbelt så stor som henne kändes det som.

Vår första natt tillsammans när jag la upp kuddar som att hon inte skulle ramla ner. Mitt lilla yrväder, denna kloka tjej som följer oss med blicken var en jag eller Björn går.

Tack för detta fina år med dig Lizzla, för att du fanns där! Mitt läkande yrväder!

Skilla vår mellanpudel

Ett år utan dig Skilla.

Ett år sedan du lämnade jorden för alltid älskade Skilla. Min egna ängel, min Send me and angel! Runt 9:20 tog du dig ur ett helt koppel och hel sele, du sprang mot skogen och någon gång runt 9:30-9:40 blev du överkörd. Jag vet inte tiden, exakt den var aldrig relevant. Men att bära dig kropp som ryckte i mina armar samtidigt som du kändes så lätt. Att säga till dig du fixar det Skilla, och att se allt blod och sedan rakt i i de ögon som visade att liv inte fanns längre det som rörde sig var bara det absolut sista av kroppen. Din själ hade redan lämnat jorden, och den känsla av att där ditt liv slocknade… Där slocknade även mitt. Mamma i telefonen och Björn som fanns där , hur mamma sa till mig att ta med Skilla till veterinären. Björn som lindade in Skilla i en handduk, resan till Anicura. Att komma dit med sin döda familjemedlem, att gå in blodig från topp till tå genom receptionen. Få frågor om kremering, urna? Ja allting som bara några minuter innan inte ens tänkt tanken på. Att lämna dig där på båren, pussa på din fortfarande varma kropp och gå. Gå ut i n vår som var totalt meningslös. Gå ut i vad jag visste var en dag i lugn, men som skulle bli värre dag två för så fungerar jag i trauman.
Sedan veckan som följde… Alla som slöt upp, erbjöd sig saker. Jag har aldrig varit den som trott att människor brytt sig om mig, vem är jag i en värld? Men så många som fanns där som brydde sig om mig. Det är jag fortfarande så tacksam över. Det finns mycket ondska i den här världen, men kärleken är större. Vi får aldrig glömma att det är mer kärlek i världen ondska, även om det är ondskan vi ser och hör om. För vem vill berätta om något så fint som kärleken?

Kärleken känner jag fortfarande för dig Skilla, jag kommer aldrig glömma dig. Du har nyckeln till mitt hjärta, en plats där du finns. Jag älskar dig och saknar dig. Ett år utan dig! Men du är alltid med mig och din syster Lizzla. 勺

Skilla vår mellanpudel Sorg & saknad

Dagen Skilla dog, ett minne som sitter fast på näthinnan.

Det närmar sig Skillas dödsdag. Jag får upp minnen från förra året på sociala medier, våran sista tid tillsammans. Om jag vetat vad som skulle hända, den tanken dyker upp i mitt huvud. Det hugger till i hjärtat att se henne och jag blir så ledsen. Jag saknar henne så hjärtat går sönder! Utöver det så drömmer jag om händelsen ofta, i natt var det Lizzla som rymt. Hon sprang efter vägen och ner mot en plats där det åkte massor av bilar. Jag skrek på henne och hon lyssnade inte utan fortsatte springa där medan jag kände skräcken! Återigen hör jag mig återupprepa samma mening, inte igen! INTE IGEN! Jag vaknar och mår så dåligt att hela dagarna blir förstörda.

Den 15 april klocka runt 9:30 är det tidpunkten olyckan skedde, en morgon med ungefär samma väder som idag. Vår i luften, och solen som lyser. Det var en sådan fantastisk vårdag, den dagen. Dagen när jag fick åka med Skilla i mitt knä i en handduk för att lämna henne i ett sterilt rum på Anicura. Pussa hennes nos för sista gången. Det gör så förbannat ont! Jag saknar henne, utöver det finns skulden där varje dag. Skulden i att hon bara fick leva i 3,5 år och trots koppel lyckades ta sig loss. Att jag kände irritation att hon lyckats rymma när Björn ropade på mig. Att jag ropade på henne, att jag inte var med rädd så som jag varit de fyra gånger tidigare hon rymt.

Jag saknar dig så mycket Skilla. Jag önskar så att du fått uppleva din syster, att du fått vara en del av familjen längre. Din död har fått mig att förstå en sak, att jag aldrig mer ska tvivla på att göra det jag vill. Det finns så mycket viktigare saker i livet än tvivel. Jag är ledsen idag, saknaden över dig kom över mig i natt när jag drömde om skräcken i en olycka igen. Jag glömmer dig aldrig, du fattas mig!

Skilla vår mellanpudel

7 månader utan Skilla.

Så har sju månader idag kommit sedan den dagen du dog framför mina ögon. Jag saknar dig så lilla gumman. Tänker på dig, och funderar ofta på hur livet varit om du varit här idag. Jag hade inte haft lilla Lizzla då, men om livet sätt ut som nu men med dig i det hade du hängt med din syster.

Jag vet att du är med oss, och även om jag inte ser dig är du alltid i mitt hjärta. Din död spelas fortfarande upp framför mig. Jag har börjat komma till insikt med att det är något jag kommer att få leva med.

Jag saknar dig Skilla!

Skilla vår mellanpudel

6 månader utan dig Skilla.

Idag är livet tungt, sex månader har passerat sedan du sprang ut i vägen precis när bilen kom. Sex månader sedan ditt liv slocknade framför mina ögon. Du låg där under bilen med kroppen som skakade, jag bar din lilla kropp och allt blod som fyllde mig från topp till tå. Hur jag la ner dig på gräset och sa: Kom igen Skilla du fixar det här. Hur din andning gick fort och hur jag såg i din blick att du var borta. Du fanns inte mera, jag som hörde Björns skrik när du blev överkörd. Jag som bara drog in till Björn i panik och ringde mamma, hur jag skrek att du var död och sedan bröt ihop. Björn som höll om mig, vägen från oss till Anicura.

Att ha dig där i mitt knä, din kropp som fortfarande var varm men där du inte längre fanns. Att mötas av personalen som tog med dig in. Och att sitta där och bestämma över din urna. Att lämna dig, och säga hej då. Jag förbannar mig själv dagligen över vad som hände. Ingen kan förstå hur hög den sorg och skuld jag bär känns. Hur jag dagligen bara skulle vilja ta tiden tillbaka.

Vi åt pizza kvällen innan du och smakade svamp, så kräktes du upp den på morgonen. Det får jag dåligt samvete över, för att du kräktes innan. Du hade fått gott av Björn på morgonen så jag vet att du var glad också. Men det gör så ont! Så förbannat ont att sakna dig, att sett dig dö!

Så många har sagt: Det var tur att du fick se… Men nej jag tror faktiskt det varit bättre om jag inte sett allt. Det är som en film som spelas upp i mitt huvud dag efter dag. Jag kan inte gå efter vägen där det skedde, jag kan inte se döda djur efter vägen eller på film.

Du är så saknad Skilla, så oerhört saknad! Jag vet att Lizzla inte varit hos oss om olyckan aldrig skett. Men jag önskar så att ni fått träffats, vilket fint radarpar ni skulle varit.

I sex månader har jag levt utan dig, du saknas mig!

Lizzla vår mellanpudel Skilla vår mellanpudel

Lizzla 24 veckor & 17 veckor sedan Skilla lämnade jorden.

Idag blir alltså lilla Lizzla hela 24 veckor. När hon blir 6 månader den 25/8 kommer vi ha middag med hennes bror Iors familj samt Ior så klart. Jättekul verkligen, och så roligt för den att träffas igen. Är verkligen jättekul att ha kontakt med Lizzlas bror och hans familj.

I natt sov vi över hos Björn. Vi såg på Länge Leve Bonusfamiljen på Netflix och jag skulle inte alls vilja påstå att den är så dålig som folk säger? Tycker faktiskt den var riktigt bra och hade en tydligen uppföljning på senaste säsongen.

Skilla ????

Idag är det 17 veckor sedan älskade Skilla dog. Tycker veckorna går alldeles för fort, och jag tänker på henne dagligen. Det gör så ont att hon skulle behöva dö så ung, hon var bara 3,5 år. Det är alldeles för kort tid för en hund att leva, men jag vet att hon är med oss här fastän vi inte ser henne. Du är saknas lilla gumman!