Du som läst här under många år vet om hur jag fullkomligt älskar saker som är retro. Jag samlar på My little pony från 80-talet och börjar men kolla i mitt arkiv kommer du se allt från retroporslin till Fragglarna samt mupparna. Jag köper vinylskivor och tycker att tiden innan och runt när min födsel begav sig är den roligaste tiden. Jag kan fortfarande minnas hur en ny My little pony doftade när jag öppnade kartongen för att leka med den. Eller ljudet från skivspelaren när mamma spela LP-skivor när jag var liten, det där knastrande och mysiga ljudet som vi idag inte alls kan få till genom nätet. Därför blir sidor som säljer vintage prylar mig extra kärt.
Det är något speciellt med vinyl!
Jag har trots mina köp av vinylskivor ingen vinylspelare ännu. Men Björn äger en och när jag vill lyssna är det bara att låna hans. Dock tänker jag att en dag blir det självklart ett köp för min del, att lyssna på vinyl har en hel annan form av känsla, och att lägga på dessa stora plattor på spelaren. Inte bara det att man färdas tillbaka till barndomen utan det är också lite mer känsla bakom hela situationen. Det är härligt och det ger onekligen en glädje i alla fall jag inte upplever på något annat sätt. Det är ljud och det är nostalgi i ett. Alla borde köpa hem vinylspelare igen, om man inte redan har en.
Min bror och polaroidkameran.
Lite roligt är att min bror äger en polaroidkamera, något som jag finner extra kul eftersom som tidigare nämns så finns ett stort intresse för det som är retro. Min bror brukar ta med sin kamera till olika platser och får således ut riktiga fotografier direkt. När jag var liten fanns det en stor beundran för just denna form av kameror. Jag önskade mig en men fick aldrig någon, förstår därför att brorsan var nöjd dagen har köpte en och nu kan springa runt och vara modernt retro. För det är ju lite så, det retro blir ju liksom häftigt idag, man har någonting som inte alla andra har. Smartphones i alla ära, men nog finns det en del av mig som saknar det där med en framkallad bild. Jag minns nämligen fortfarande glädjen i att ligga och bläddra igenom fotografier i stora böcker där min mamma klistrat in bilderna med någon text på vad vi gjort precis där och då. De stora böckerna, som kallades för fotoalbum och som fint fanns i bokhyllan för att plockas ut och titta på. Jular, och allt där en bild förevigades för framtiden. Idag är det sällan man gör sådant, tänk då att ha en polaroidkamera och få ut den där bilden direkt. Den levande bilden! Det är onekligen någonting annat mot idag. Så för min del, hamnar allt i drömmarnas land över önskan kring det som var. Det vi idag kallar för retro!
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
