Så i torsdags åkte vi till Gävle djurklinik med Lizzla för borttagning av stygn. Allt såg bra ut och nu är det rehabilitering som gäller för lilla tjejen. Allt var tipptopp för henne och hon är nog mest glad för att slippa tratten. Det där med tratt var definitivt inte hennes grej.
Jag är så glad över att hon nu kan börja fara runt som förut, leka med kompisar och få nytt och kul att se framemot.
Tog kort på hennes stygn dagen innan vi tog bort dem.
Jag kör en bloggutmaning i december. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Idag känner jag mig till motsats från igår ineffektiv. Det är lördag, skidor på tvn och kylan går mot värme.
Mitt bidrag till Kajsons Julkalender.
Självklart som mamma är det mitt barn. Han är 19 år, och bor flera timmar från mig då han numera är bosatt i Linköping. Men det finns faktiskt andra viktiga saker också, och det är dem jag för första gången upplever nu i en ålder av 39.
När jag blev oplanerat gravid 19 år gammal, trodde jag mig upplevt det mesta i livet redan. Jag var redo att bli mamma, och det är något som aldrig varit en tveksamhet i mitt liv. Tiden var rätt och jag är evigt tacksam över att bli mamma just där och då.
Om jag inte blivit mamma, hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade inte tagit tag i mitt avhoppade gymnasium, jag hade inte studerat vidare till lärare. Jag hade definitivt inte blivit specialpedagog och som nu studerat vidare till speciallärare. Det finns inte på världskartan att jag varit doula och hjälpmamma. Mitt liv skulle sett helt annorlunda ut, så är det bara.
Men nu är jag här i en punkt i livet. I en ålder av 39, där jag som fått bli vuxen tillsammans med ett barn är ensam vuxen. Jag står nämligen nu helt själv och får prova sånt jag inte gjorde mellan samma år som mina vänner var utan barn. Det är nu jag hittar mig själv, vem är jag? Det är nu jag funnit en kristen tro, det är nu jag vill skapa ett hem med fler hundar och kanske en katt? Det är nu jag får prova det andra gjort. I en ålder av 39, jag kommer kliva in i mina 40 i februari. Och det är då istället för i mina 20, jag kommer fortsätta att hitta mig själv! Mina hobbys och vem jag är.
Så jag har väntat på detta sedan jag fick vetskap om det i somras. Jag visste att det var som Twitter var när det skapades någon gång för längesen. Igår lanserades Treads i Sverige och nu har så klart alla dem stora gått dit för att kunna behålla sina jobb, och de som drömmer om att få jobba som influencers och därav bli stora slängt sig dit. Sedan är det vi, sådana som jag som bara måste se vad saker är. Betyder det att jag kommer bli fast? Troligen inte, nu är det samma fas av honeymoon som jag sett genom alla år på sociala medier. Folk försöker i sitt yttersta att fjäska sig till följare, och jag kan absolut följa en drös vettiga människor tillbaka själv.
Men det är så kul att se desperationen i att få följare från folk! Rädslan över att bli en av dem med under 5000 följare, rädslan över att INTE få samarbeten och produkter att ge reklam för som man egentligen skiter i. Känslan av att inte bli bekräftad, att inte få höra att du är snygg eller vad det nu är.
Värdet av dig på sociala medier är ytan faktor. Så har det varit sedan någon gång runt 2008, läskigt egentligen. Jag minns tiden innan folk var elaka på nätet. När man satt tillsammans och skrev roliga saker, Lunarstorm och allt det där. Sedan kom de som nu kallas influencers och tog plats och då kom elakheterna. Då skulle man trycka ner andra och det var coolt. Samma människor som började med detta skit, är idag stora förebilder och kämpar mot mobbning? Och skyller internets dåliga attityder på de som är 60+…
Men människors förmåga till att se sin egen del i saker är inte alls lätt, det vet vi. Man får den frukt man skördar brukar jag säga. Den kultur vi byggt upp på nätet är också den kultur folk vill ha.
Threads har en smekmånad just nu, alla är så snälla. I en drömvärld fortsätter det så. I en drömvärd kan vi som skapade sociala medier innan det fanns sociala medier, göra rätt från vara tidigare misstag och skapa en plats med trevlig attityd på riktigt. Kommer vi lyckas med det? Jag hoppas det, det händer på oss. Dig och mig, ska vi tillsammans bevisa att vi kan vara som en gång på Lunarstorm? Lets do this!
What skills or lessons have you learned recently?
Vad har jag lärt mig? Att leva i nuet och se framtiden som någonting gott!