Jag har inte haft tiden att skriva, mitt fokus har legat på Lizzla efter operationen. Men tänkte ge er uppdatering nu så ni får veta hur allting gått. Lizzla fick alltså diagnosen epifysiolys vilket är en fraktur i tillväxtzonen. Den krävde samma operation som om hon haft leg perthes, som tur var så var det inte just det. Men blir ändå ledsen när jag tänker på att min lilla tappra tjej gått med en delad höftkula i över en månad. Bild på ärret samt höftkula kommer ni kunna se längst ner i inlägget så ni vet om det redan nu.
Jag fick hämta Lizzla lite tidigare än tänkt, hon var ledsen och hade ylat i kapp med en annan hund. Så jag hämtade henne så klart, hon hade inte sovit någonting förutom under operationen. Så när djursjuksköterskan la henne i min famn slocknade hon av ren utmattning. Lizzla har aldrig varit i bur innan, så det var ju inte konstigt att hon reagerade som hon gjorde tänker jag. I alla fall åkte vi hemåt så pep hon nästan hela resan. Tratten gillade hon inte alls, och var som en zombie när vi kom hem. Hon är normalt ingen hund som vill vara nära men efter operationen låg hon på mig och jag fick ha en hand på henne hela natten för att hålla henne lugn. Vi har sovit på soffan sedan operationen, eftersom hon inte får gå i trappor, hoppa och gå mer än nöden kräver.
Lizzla har gnällt en hel del, och jag har trott det varit tratten. Men hon har också luktat riktigt illa, upptäckte igår innan vi skulle åka och ta bort morfinplåstret att det bara rann ur henne efter att hon bajsat. Bajset har luktat riktigt illa, i alla fall så togs morfinplåstret bort och de visade sig att hon var alldeles röd där det suttit så hon har fått en allergisk reaktion av morfinplåstret. Fick med mig skonkost och canicur åt Lizzla hem från besöket. Lizzla har pipigt och varit gnällig sedan operationen, så jag har trott att hon haft ont efter operationen. Men direkt när plåstret var borta slutade hon gnälla och nu är hon som sig själv, idag var magen bra också och doften är inte alls densamma. Så förmodligen tål hon inte morfin tror jag, får prata med veterinären om sen.
Annars går det framåt, hon har fått dräkt som hon har dagtid och lyssnar när man säger till henne att inte ska lukta på operationssåret, och har tratt på natten när vi sover. I natt sov hon hela natten utan att gnälla och vara ledsen, vilket också som jag skrev tidigare tror beror på att hon nu inte har morfinplåstret. Min tappra lilla flicka!