I torsdags var det saga för rehabilitering för Lizzla. Hon har fått en fraktur I tillväxtzonen, och då hennes höftkula var av på mitten är den nu bortplockad. Det medför att hon inte har en höftkula längre och behöver jobba med att gå på alla fyra benen.

Det blir bättre och bättre för Lizzla med att röra sig, men i torsdags var även tanken att hon skulle gå i vattenbad. Det gick inte, hon saknar större delen av muskulaturen i bakbenet så de bara flöt upp för lilltjejen. Istället så fick vi andra övningar. Hon ska gå upp och ner från en pall så benet får komma ner i marken. Hon ska gå cavaletti, göra sitt och så, utöver det fortsätta långsamma promenader, trampa i snön, och få massage.

Det var dock kul ändå för fick höra att det verkligen hänt massor sedan förra rehabiliteringsbesöket för två veckor sedan. Dessutom får Lizzla otroligt mycket beröm för sin hållning, hennes trygga sätt och att hon har bra lynne. Folk som träffar henne brukar knappt märka att hon är unghund förrän hon gör något lekfullt. Hon både sitter och lägger sig där vi är, och lyssnar på mig.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

16 kommentarer

  1. Rätt fantastiskt tycker jag att man kan gå på rehab med sitt djur och ge det bättre förutsättningar, så bra att hon får lite hjälp och komma framåt i det där. Man vill kunder bästa för sina päsklingar och då är det ju så viktigt att kunna göra det tillammans.

  2. Med övning och tålamod kommer det säkert att sakta men säkert gå framåt med rehaben! Härligt att se att ni är på rätt väg!

  3. Åh, lilla Lizzla ❤ hoppas att rehabiliteringen fungerar bra så hon kan hoppa och skutta för fullt, ni är ju iaf på väg åt rätt håll ???? Så mysigt att se det där lilla ansiktet som är så likt min Margots ❤ Kramar från oss!

  4. Visste inte ens att det fanns rehab för hundar. Jättekul för Lizzla och dig förstås att se att hon gör framsteg. Sedan gick jag googla cavaletti, ett ord jag aldrig hört förut. Inte Google heller, då den rödkrullades – hahaha:-)

  5. Tycker det är så fantastiskt vad man kan göra för sina djur. Så bra att det har gått framåt med Lizzlas rehabilitering även om hon har mycket kvar för att få tillbaka styrkan. Snart kan hon säkert vara i vatten också. Roligt att läsa om att hon är så lydig trots sin ringa ålder.
    http://hannaskrypin.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa