Var kom ditt namn ifrån?
Mitt tilltalsnamn är Madeleine, det var min biologiska pappa som gav mig det namnet. Mamma hade valt pojknamn och det var Mattias (som min lillebror heter). Det var nog bara att han tyckte om namnet som var anledningen till att jag heter Madeleine.
Mina andra namn är: Åsa (lagt till själv, är min mammas tilltalsnamn), Barbro (lagt till själv, var min mormors tilltalsnamn), Sara, var min mamma som valde det för hon tyckte det var/är fint.
Så glad över att Björn tog Lizzla över natten, men det betydde också att jag fick sova ensam i natt. Det hade inte funkat så klart att göra på något annat sätt med min migrän. Men det är ändå något speciellt att somna och vakna bredvid sin hund. Jag avskyr att sova ensam.
Jag började tänka på den första natten efter Skilla dog precis, den där vidriga känslan av att vakna upp och veta att hon finns inte mer. Att vakna upp och veta att hon är borta, att lägg min hand där hon skulle sovit och veta att du är inte längre där. Den där känslan av tomhet. Jag har alltid hanterat dödsfallsdagen bättre än dagen efter. Dag två är vidrig, det är då tomheten kommer och sanningen är brutal. Det var lika när mormor dött också. Sedan det där med att tiden läkar alla sår, är absolut inte sant. Det gör fortfarande lika ont att tänka på mormor och Skillas dödsfallsdagar.
Skillas gör sig påmind varje dag, jag ser olyckan spelas upp framför mina ögon flera gånger per dag. Jag skriver inte om det lika ofta men det finns där, och jag saknar henne. Tänker ofta hur fint hon och Lizzla skulle haft det tillsammans som systrarna fått leva ihop. Jag hade så klart inte haft Lizzla om Skilla levt, men ändå finns tanken där. Det medför också att jag vet att jag kommer skaffa en till hund, för hundar är en viktig del i mitt liv.
Inlägget startade med att förklara att sova ensam, till att bli ett inlägg om sorg. Det behövs ibland. Jag sörjer Skilla och jag sörjer min mormor. Jag tänker på er båda varje dag!
Alla med barn har hört det så många gånger. Namna era barns kläder, skriv vem som äger plaggen. Ändå nog alla med barn, med handen på hjärtat medge att man slarvat. Att vissa plagg inte varit namnade och därför försvunnit och skapat en viss irritation hos förskolan och skolans personal. För när du stått där i hallen, och frågat efter ditt barns jacka, kan du ganska snart se att jo men visst var det nog så att du glömt namna den trots allt.
Det är mänskligt, att glömma bort att namna barnens kläder. Därför måste jag verkligen slå ett slag för namnlappar, du kan helt själv designa dem efter eget önskemål och det är smidigt och enkelt att skapa.
Jag gjorde en egen namnlapp, och den här skulle verkligen vara rolig att ha eftersom den skulle göra reklam för min blogg. Men som specialpedagog och speciallärare rekommenderar jag dig så klart att sätta namn och telefonnummer på dina namnlappar. För ska du ha dem till ditt barn är det perfekt när dessa kommer till rätt familj igen. Det jag gillar med dessa namnlappar är att de är lätta att fästa, men även stort plus att de sitter kvar vid tvätt och värme.
Det är oftast så att kläder hamnar hos andra än där de hör hemma. Men jag kan också berätta att på alla skolor finns det berg med upphittade kläder. Samtliga skolor har frågat elever och vårdnadshavare att kolla upp kläderna, men de blir märkligt nog oftast kvar. Då är det fina plagg, nya märkeskläder som någon ändå borde sakna. Tänk då om kläderna varit märkta och fått komma hem istället för att till sist hamna på klädinsamling och eventuellt slängas. Så istället för att fina plagg ska slängas, och hamna på villovägar, kan vi väl alla köpa namnlappar så kläderna hittar hem igen.
Klockan är 00:24, och jag har precis kommit ur en hel eftermiddag och kväll med migrän. Jag märkte redan på förmiddagen att det gjorde lite lätt ont i huvudet på jobbet, men la ingen större värdering i saken. Jag tänkte att, det går nog över. Det gjorde det inte så att säga, det blev värre. Sov en stund på rasten och sedan bara tappades det upp, vid 14:00 började jag känna mig yr och fick massa prickar framför ögonen. Letade efter huvudvärkstablett hos kollegorna men ingen hade någon, jag brukar ha med mig men hade glömt.
Sedan vid 14:30 så började jag åka hem, jag mådde då så illa att jag kände flera gånger att jag kanske måste stanna efter vägen får att kräkas, det behövdes inte. Hämtade Lizzla, kom in i lägenheten och då blev det akut fick springa in på toaletten och kräktes, huvudet hade gått från 89% smärta till 100% och jag trodde ett tag att nu kommer jag behöva åka in på akuten. Dum som jag var, helt enkelt utan att tänka mig för tog jag alvedon istället för migräntabletterna dessutom.
Hamnade i soffan, och minns inte så mycket mer av dagen. Björn ringde och kom hit, där han tog en promenad med Lizzla. Jag ringde sedan upp honom efter ett tag och frågade om han kunde ta henne. Brukar aldrig lämna ivåg henne förutom vid jobb, men det kändes inte rättvist att ha henne hemma när jag låg helt utslagen. Fick mat av Björn som jag åt, och tog även godis jag hade hemma. Av någon underlig anledning så blir jag alltid sötsugen när jag har migrän, på sådan nivå att det är kroppen och inte huvudet som styr.
Började några minuter där lätta i huvudet, för att sedan ta om så begav mig till sängen. Har kräkts igen, och sedan har jag haft migrän och även restless legs. Det räcker inte med att ha en sak…
Vaknade för ett tag sedan, och ska försöka somna om igen. Det var min eftermiddag det, sängliggande med migrän.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Diverse olika tillbehör är ingenting för mig. Jag är känslig för fisk rent allmänt, och att tänka mig att äta surströmming går helt bort.
Vad motiverar dig?
Jag blir motiverad av att känna mig produktiv. Att få en uppgift som ska slutföras, jag brukar alltid vara som bäst när något läggs i mina händer för att lösas. Det där är någonting jag verkligen blir laddad och motiverad av, att vara lösingsinriktad.
Igår tog jag och Björn med Lizzla för att besöka Kalvsbäckens gruva som ligger i Vika utanför Falun. Jag hade läst om den dagen innan, och ville därmed se den. Sagt som gjort ut och kolla efter gruva. Den var spännande och kan absolut rekommendera ett besök dit. Lite minus för att gå i sly, det ville jag inte eftersom jag är rädd för huggormar så jag tog Lizzla runt på samma väg tillbaka. Vi fick i alla fall se en hel del, och jag tycker det är så coolt med gruvhål och vattnet i dem.
Efter det tyckte Björn att vi skulle åka över berget tillbaka till Kniva. Där vi stannade vid ett vattendrag med ädelfiskar. Vi åkte i min Hyundai i20 hemåt, det var ett äventyr. Dels så var det en backe som Björn fick kämpa sig upp över, han fick nämligen köra. Sedan på väg nerför sedan så var det ett stort hål bilen körde rakt ner i. Björn kunde som tur var få ur bilen snabbt och sedan fyllde han igen hålet. Vi kom hem efter resan, och jag satt och tänkte på att man kanske skulle haft en Jeep eller liknande om vi ska ge oss ur på liknande resor i framtiden. Men trevligt var det.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta.
Björn och flera blir det på lördag. Det ser jag framemot. Kräftor är gott, men gillar egentligen tillbehören ännu mera.
Vilka är dina tio bästa favoritfilmer?
Mycket konstigt rubrik, bästa favoritfilmer. Bästa och favorit betyder samma sak. Sedan är ämnet inte direkt min starka sida, tittar knappt på film. Tv-serier hade varit lättare för mig.
Igår åkte jag och Lizzla ut till Kniva, där tog vi en promenad med Emma. Lizzla fick sedan leka av sig på gården en stund, något som uppskattades. Det är skönt att dra ut i skog och mark med henne. Det blir en helt annan känsla när hon kan röra sig mer fritt än inne i stan.
Kan väl också medge att Lizzla går bättre utan koppel eller med långlina, än med vanliga. Hon har börjat dra massor och så fort hon sedan får lånlina eller gå med kopplet efter sig på marken går hon precis bredvid eller bakom. Blir totalt ointresserad av omgivningen och helt fokuserad på mig. Tycker det där är väldigt intressant och undrar vad det beror på? Vi fortsätter träna tillbaka att gå i koppel utan att dra dock.
Igår anmälde jag Lizzla för grundkurs i rallylydnad på brukshundsklubben. Får se om vi fick plats, det var en kvar när jag anmälde. Jag tror att hon skulle uppskatta träningen, och vet att hon behöver aktivering. Sedan var det dyrt, men det får bli så denna gång. Jag tänker att det är för en god sak för henne.
Idag ska vi dra ut till Kniva igen. Björn lämnade William i Linköping igår där han pluggar. Så Lizzla var besviken när han inte var hemma igår, så då blir hon extra glad idag med en dag tillsammans med Björn vi ska åka dit så fort jag fixat mig för dagen.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg