En sista torsdag i januari, och tankar om pensionsåldern.
Madeleine Stenberg 
Idag fyller min mamma år, 30 januari. Har skrivit till henne på Facebook och gratulerat eftersom det är torsdag och arbetsdag för min del. Sista för denna vecka, jag är ju ledig fredag, lördag och söndag. Det absolut bästa med att arbeta 75% att få mer tid till mig och mitt. Speciellt efter denna vecka kände jag mig ännu mer trygg i mitt val att arbeta 75%, jag har aldrig jobbat heltid och vill heller inte arbeta heltid. Jag såg nämligen att min ålderskategori kommer få gå i pension när vi är 68-69! Fattar du, 69 år! Och de stackare födda 1997 och senare ska få gå vid 70. Här kan man verkligen tala om att man ska jobba till graven… Att vi är friskare idag, och lever längre är ju en sanning med modifikation. Dagens unga är betydligt mer sjuka psykiskt, och kroppsligt lär ju folk fortfarande få diverse olika värk beroende på ålder. Man ska också kunna uttala sig om det faktum att man någon gång vill vara ledig också, få styra sitt eget liv. Ja absolut man kan få göra det som egenföretagare, men helt ärligt inget samhälle kan vara uppbyggt på att alla jobbar eget det funkar inte så.
Låter jag bitter? Det kan nog vara så, för det är jag. Varför ska inte vi inte få samma möjlighet att gå i pension vid 65 eller tidigare som andra? Hur som helst kände jag ett tack till mig själv som inte jobbar heltid. Då får jag ändå chansen till det fria livet 3 dagar i veckan istället för två. Om jag får mindre i plånboken varje månad skiter jag i. Det är mitt liv jag vill leva, och jag mår bäst av att gå hem på torsdagarna och tänka att: Nu är helgen här!