Naglar, promenader och gråt.
Madeleine Stenberg 
Jag skyndade mig hem från jobbet igår för att bokstavligen plöja de tre nya avsnitten av The Handmaids tale på MAX. Jag grät floder mot slutet av första avsnittet, det var så känslosamt på många sätt. Hört flera efter det som gjort detsamma, jag tror det blir extra känsligt när det någonstans är så nära berättelser i serien. Är det en serie jag tycker alla borde se är det just denna, det finns mycket i serien som känns nära. I början var det mest: ”detta skulle kunna hända” året var då 2017 när jag såg den, mot nu när jag känner ”detta kan väl vara mycket väl vara nära”. Se serien om du har möjlighet!
Efter jag kikat på serien tog jag med Lizzla ner till Katrin för att fixa naglarna. De blev jättefina, efter det gick vi hemåt igen och begav oss mot sängen. Pratade lite med min ena syster i telefonen tills jag kände att nej nu kommer jag somna. Sov och vaknade runt 5:30, då jag strax efter gick upp och gjorde morgonbestyren medan Lizzla låg kvar och sov i sängen. Tog med henne ut 6:15, och gick runt en liten runda på dryga 2000 steg och sedan tog vi bilen, mot hundvakt och jobb.
Ikväll blir det någon liten promenad och sedan chill på soffan tänkte jag. Kommer förmodligen somna på soffan också, är riktigt trött. Men det är dryga veckan kvar till påskledigt och det ska bli riktigt skönt!