Satt och velade hur ärlig ska man vara, och landade i helt ärlig. Jag är så trött på den förskönade bilden på nätet av perfekta människor. Så perfekt som vi utmålar våra liv har vi det inte. Att vara människa är att lära, få krockar och smockar. Därför vill jag inte bidra till den fasaden alla på nätet har kring att göra allt perfekt, för det gör ingen. Nej inte ens du!
Så här kommer ett inlägg om gårdagen som var allt annat än ett perfekt hundägarskap.
Dagen började med att jag bestämt mig för att klippa Wemby. Hon är i tovåldern, vilket för dig undan hund och pudel är tiden då valpens päls övergår till vuxenpäls. Eftersom pudlar inte fäller sin päls så bara växer den. Ni var några som undrade över det när jag skrev klippte nosen för ett tag sedan, och så är det. Klipper man inte pälsen på pudelns nos? Ja då växer den så småningom igen.
Hur som helst, trots att jag håller efter pälsen insåg jag att här får vi klippa av en hel del så sagt som gjort. Wemby gick från fluff till en lite mer lättare sommarfrisyr. Resultatet ser ni ovan.
Jag har förvana att gå igenom mina hundar dagligen, och ser att Wemby fått en utbuktning vid ögonvrån! Fick panik och började kolla runt, men verkar vara en vagel. Hon har inte ont eller så. Kollade senare under dagen och då hade den börjat krypa!
Vi åkte till Björns farmor. Lizzla och Wemby brukar leka med en leksaksbil i plast där igår, men så rök de ihop över bilen. Jag fick tag på Lizzla som var lättast och märket få att hon blöder! Visar sig att hon tappat en av klorna som sitter på frambenen (sporre?), höll papper emot och sedan fick hon bandage när hon slutade blöda. Slutade blöda ganska omgående, kanske kom blod i 5 min om ens det.
Men ångesten jag bär på på grund av detta. Hela dygnet känt mig som en dålig hundägare för de rök ihop. Hela dygnet funderat på vad jag kunde gjort annorlunda. Det är inget mer tjafs på dem nu i alla fall, sovit bredvid varandra i natt. Lekte ute på kvällen igår och är nöjda i varandras sällskap. Detta var resursbråk helt klart.
Björn gjorde en likör 43 med mjölk till mig igår för jag var så ledsen och nere. Så satt jag sedan och undrade nu på morgonen. Ska man vara ärlig? Och ja det ska man! Varför ska jag bidra till bilden av det perfekt hundägarskapet som finns på nätet? Där folk ska få det att framstå som deras valpar föddes rumsrena, aldrig bråkar, aldrig skäller. Har hundar som aldrig fått en fästing, alltid har hundar som lyder likt en robot 24/7. Som går precis bredvid sina ägare alltid.
Nej det vill jag inte göra. För någonstans inom mig klingar en röst som säger: ”Hur mycket hund, får min hund vara?” Jag vill inte att mina hundar ska leva ett liv, där de inte får vara hund. Där det ska vara något fult med att dra ibland, eller stanna och nosa på kiss. Att det inte är fel att bli rädd och hoppa till, för att söka stöd hos mig, när någon kommer springandes bakom, eller cyklandes snabbt utan att ropa till först.
Jag vill inte ha hundar som inte får ha en röst ibland och tala om att: ”Det är någon på väg in” (mina hundar skäller väldigt sällan, men om de skäller någon gång måste de få göra det).
Det är så ofta hundägare ska skämmas över något med sin hund. Saker som: ”ursäkta men han/hon skäller så mycket.”, ”förlåt att hon/han är så energisk” så fortsätter det. Människor som ber om ursäkt för att ens hund är just en hund. Som stressar över att valpen kissar inne, och inte vågar berätta att det tar tid trots att man följer träningen man ska göra. För att andra inte ska döma dig. Ägare som känner sig dåliga för att de inte är perfekta. Men vem är perfekt? Ingen, och det måste vi prata om för hundarnas skull.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag tror de flesta av oss inser att ingen kan vara perfekt och att det vi ser på sociala medier bara är en del av verkligheten, men ibland glömmer man av det.
Tänker på vad ”min” hunduppfödare sa när vi hämtade Fendi: ”Du får vara beredd på att du kommer att få många synpunkter på både det ena och det andra som hundägare.” Han är min första hund så det har funnits många tillfällen då jag tvivlat på mig själv och min kompetens som matte, men med tiden, uppmuntran och bevisligen en välmående och glad hund har jag blivit mer trygg i mitt hundägarskap.
Dina hundar verkar få leva riktiga hundliv i begreppets positiva betydelse, med mycket utevistelse, lek och bus. Då kan sådana saker som att en klo skadas hända. Man kan inte skydda dem mot allt.
Man får klappa sig själv på axeln ibland och vara tillfreds med att bra nog räcker.
Ha en fin söndag med dina hundar!
Så är det nog, tror dock att det är lätt att någonstans tänka att allt är perfekt på något sätt. Det ser ju gärna så ut, alla äter efter kostcirkeln. Eller kan äta ute ofta, har ett välstädat hem och ett präktigt hus, djur som alltid sköter sig. I alla fall är det den fasaden många visar utåt. Men så är det ju inte verkligheten för någon egentligen.
Du är en bra matte, tror de flesta är det som föräldrar. De flesta föräldrar är faktiskt bra föräldrar, och så även djurägare. Kanske inte perfekta, men bra 😊.
Man är väl aldrig perfekt med nåt, samma med att vara förälder. Tänker att man är en bra hundägare (eller förälder för den delen) när man bryr sig och försöker göra bra. Tror inte att perfekt finns …
Visst är det så, håller helt med dig.
Klart att man ska vara helt ärlig för varken den perfekta människan eller den perfekta hunden finns. En del vill ge sken av det på nätet men då visar man bara det man vill visa.
Våra hundar har rykt ihop över småsaker och en gång fick Herr Hund ett jack i örat. Sedan var de såta vänner igen. Det händer alla hundägare förr eller senare. Sporrar och klor har trillat här med och en gång klippte jag för mycket på en klo så blodet forsade. Miss M kan skälla en del och är egentligen alldeles för ivrig i vissa situationer men hon är som hon är. Men jag tar hellre det än en låg och osäker hund. När hundarna klipptes hade Miss T en fästing som fastnat mellan trampdynorna vilket jag helt hade missat.
Sådana saker händer men vi är inte mer än människor och det duger gott tycker jag!
Visst är det så, jag tror många är rädda för att våga berätta. På nätet får så många hat när de är ärliga och öppna. Jag undrar om inte det är där mycket kan bottna sig i med de ”problem” vi idag ser med barn/unga och hundar som blir mer osäkra och utåt. Föräldrar vågar inte berätta när det är tufft, även om vi är mer accepterade idag med NPF som ett exempel har nu något skett med barn på lågstadiet som hotar sina lärare med järnrör, och hundattacker i tid och otid. Visst hände saker förr med idag har det tappats upp, kanske är en del i saken den perfektion vi ska eftersträva där ”sanningen” för varje individ är. ”Hos oss är allt perfekt”.
Är jätteskönt att läsa ditt inlägg förresten, att det trots att de blev osams blev vänner igen. Det gör mig lugn ❤️. Tusen tack!
Djur är som människor. De har också delade meningar om saker o ting. En riktigt bra mor – dagen till ära – är inte en misslyckad mor bara för att syskonen kivas ibland. Det gäller säkerligen också mattar och hussar.
Ja så är det absolut. ❤️
Förstår känslan av att känna sig som en dålig hundägare, det har hänt någon gång att jag råkat klippa klon för kort och då får man extremt dåligt samvete. Men så länge man gör sitt bästa och hunden mår bra så❤️
Ja jag tror nog alla känner så då och då ❤️
Det är så skönt att du är ärlig, för det är inte alltid så himla lätt att vara en bra hundägare. Och dom som säger något annat ljuger.
Förstår givetvis din känsla, det hugger i hjärtat och man känner sig som sämsta personen som inte lyckat hålla hunden säker, men det är inte möjligt att alltid vara 100% överallt. Hundar leker, brottas, bråkar, utforskar och bara sätter nosen på ställen de inte ska… och saker händer. Precis som med barn eller vuxna, man kan inte stoppa allt ont, men man önskar så klart att man kan det. Man kan bara göra sitt bästa och försöka undvika det värsta, hundar är tåliga och att det händer en olycka betyder inte att man inte älskar dem över allt annat i världen!
Ja och tror det är viktigt med fler ärliga människor i hundvärlden. Det är så många som är rädda idag för att berätta saker, där tror jag mycket av ”hundproblem” uppstår. När alla ska vara perfekta vågar ingen prata om det där helt vanliga. Samma med barn, katter, hästar. Folk har stora problem idag med olika saker men ingen vågar berätta om det, av rädsla att bli uthängd och hatad.
Det är inte lätt att varken ha barn, djur eller annat. För alla har vi olika tid, sinnen och protitering och allt kan inte vara,så bra som det framställs. Självklart ska man vara ärlig. synd att klo lossa, hoppas det läker fort. samt du har ju pysslat om dina hundar hur bra som så du ska inte ha dåligt savete.
Nej precis.
Du har så rätt! Ingen är perfekt!
Jag har ju kört med detta att visa verkligheten. För i mitt liv finns det psykisk ohälsa. Jag delar med mig när den är som jobbigast, men också när jag mår bra! Det är så viktigt!
Ditt inlägg fick mig att tänka på mina katter, Zelda har senaste tiden fräst åt Alice, när hon närmar sig tex om Zelda sitter hos husse.. Eller om hon bara ser henne.. Men ibland går det bra. Sen att avgöra om dem leker eller bråkar..
Brukar tänka, det är för dem är syrror. Man vet ju hur det kan vara som människa.
Så är det verkligen ❤️
Ja så är det nog 🙂
Med ärlighet kommer vi längst i de flesta relationer även om livet blir förskönat på Instagram och liknande för då är allt perfekt.
Mina hundar kan inte vara tillsammans när mat är inblandat på nått vis för Frost är kroniskt hungrig och säker på att han kommer att svälta ihjäl så han bråkar med Teddy, och det blir riktigt otrevligt. Nu är Frost 12 och börjar bli skröplig så jag undviker alla möten som kan trigga honom.
Så nej jag är inte perfekt.
Tror det är vanligt, mat är nog en trigger för många hundar tror jag.
Varför försköna tänker jag ?Tack det har i alla fall inte jag gjort i bloggen med dotterns valp och min hund jag har gnällt som attan tror jag 😅att det varit tufft med valp som inte ens är min .Ingen är perfekt med ngt men det är väl kanske osäkra människor som skriver att allt är frid o fröjd i hundledarskapet.så skönt att odlat inte fäller det är lite samma med Harry o Todd
Håller precis med dig. Ärlighet varar ändå längst 🙂
Jag tycker som dig att man ska vara ärlig. Jag tror att som hundägare kan man aldrig bli fullärd som med hästar då de är individer och alla fungerar olika. Jag tror det där var ett bråk som hade blivit ändå vad du än gjort. Men förstår ändå känslan du hade efteråt. Jag tycker du verkar vara en hundägare som verkligen bryr dig om Wemby och Lizzla och samtidigt vet vad som du som hundägare behöver göra för att dina hundar ska må bra. ❤️
Ja drt är viktigt tänker jag
Det är klart att ingen är perfekt trots att det finns många som tror att de är det,
som den vi mötte och som såg att jag flyttade Harry åt sidan då de kom, och bad de snällt att hålla sej på ”sin” sida av vägen de fräste överlägset åt mej -jag har inga problem med mina hundar! Det var förra sommaren men idag skulle det vara annorlunda.
Tänk vilken lyx för den hundägaren att få tag på valpar som är helt färdiga med allt vad socialisering och fostran är 😅
Harry bröt av en sporre när det var skare ute, jisses vad det blödde, då klandrade jag mej själv att jag låtit honom gå just där det var skare,
jag klandrar mej ofta för att jag inte kan träna bort att han skäller ibland på folk vi möter, men som du nämner, de är hundar och måste få vara det också.
Harry får nosa och gå lite som han vill på åkrar, det är inte jag som rastar honom, det är han som rastar mej, tänker att det är hans promenad inte min.
Visst är det så. Tror det är bra att fler vågar prata om saken. Haha precis!