Eftersom Wemby måste ha sele på grund av sina skador på hornhinnan, så har det uppstått nya tovor varje dag på bröstet, nacken och ryggen. Hört det förr från pudelägare att sele är rena skräcken för pudelpäls så det var bara att raka ner Wemby. Jag kardar, kammar och fixar med pälsarna varje dag. Men jag tänker inte låta någon av mina tjejer ha ont för det blir som en matta efter varje promenad. Dessutom kom regnet och verkligen var sista dödsstöten där i torsdags. Så trist hennes päls var jättefin, även om det fortfarande är en blandning av valp och vuxenpälsen, men snart ska hon väl ha lämnat ”tovåldern” helt hoppas jag.
Det är bara päls, och har jag tur kanske den blir perfekt tills i vår eller sommar. Då skulle jag vilja ställa ut henne.
Med ögonen då? Igår avslutade vi ytterligare en ögondroppe. Nu har vi bara två kvar, den ena avslutas på måndag. Sedan är det bara en kvar, samt kortisontabletten. Som nästa vecka går från en halv dagligen till en halv varannan dag.
Hoppas då Wembys mage ska bli bättre. Nu har hon varit dålig i magen i snart två veckor. Har provat: Skonkost på burk, skonkost i form av vit fisk, skonkost i form av kokt kyckling. Canicur i tablettform, mag och tarm från Svenska djurapoteket, Aptus attapectin. Allt utan framgång, hon har gått ner från 6,6 till 6,3 men veterinären verkar inte orolig. Hon är frisk i övrigt, äter gärna skonkosten och leker. Är inte slå eller hängig, och kräks inte. Men slemhinnorna är känsliga I baken på henne så hon blöder. Jag har ringt om saken men blir lugnad varje gång. Så får lita på dem, snart försvinner mer av kortisonet och jag hoppas då även magbesvär för Wemby.
Med Lizzla är allt lugnt i alla fall.
Jag gillar inte sele förresten, igår tog sig Wemby ur den hon haft sedan vi började vara hos veterinären. Fick panik helt plötsligt stod hon där utan sele och koppel. Hon kan inkallning, men det är en trafikerad väg och något spännande kan dyka upp. Såg Skilla framför mig, och fick tag på Wemby på en microsekund som kändes som timmar. Lyfte upp henne och drog åt selen ännu mer, hittade en valpsele hemma som hon nu har. Den passade, så den får hon ha så länge.
Det här är orsaken till att jag avskyr selar, Skilla hade sele och hon tog sig alltid ur dem trots att de satt åt mot kroppen. Med bra halsband verkar inte det bli så i alla fall. Usch, drömt i natt att både Lizzla och Wemby tagit sig lösa och sprungit ut på bilvägen.
