Har precis fått hem mitt presentkort från SIBA. Riktigt nice, fick det då jag är medlem i olika sajter där man genom att svara på lite frågor får poäng som sedan löses in mot presentkort. Tog nu ett på siba på 100 kr. Så nu har jag 200 kr att handla spel för på siba till exempel. Sonen kommer förmodligen få ett PS3 i julklapp, så då kan man ju handla lite kul spel till honom också, smart att använda presentkortet då.
Här är mitt presentkort.
Det finns saker som jag gör som är förbjudet. En av dessa saker är att jag INTE tycker om glögg. Det är egentligen bland det fulaste man kan erkänna. Julen och glögg hör ihop. Men jag gillar inte glögg, när jag var femton och fest galen knyckte jag en glögg ut mammas barskåp mitt i sommaren för det var det ända jag tänkte att hon inte skulle sakna. Inte sån där alkoholfri så klart utan med alkohol i. Den där glöggen satt jag sen med nere på bryggan och drack av för att bli full, och visst blev jag de. Men jag spydde även som ett as efteråt. Så här senare tror jag det var början på mitt glögg hat.
Jag har tyvärr supit sönder många saker, precis som dom flesta gjort som någon gång festat. Ett tag kunde jag till exempel inte dricka coca-cola för jag tyckte det smakade precis som hembränt. För sånt skit drack man ju i sina ungdomsdagar. Coca-cola hembränt och redlöshet var liksom a och o ett tag i livet. Jag hoppas min son blir lugn och inte ens hälften av vad jag var i ungdomen.
En annan sak jag inte kan dricka är portello. Hade aldrig smakat portello innan jag var sjutton år. Vi fick tag på vad jag tror var dålig sprit (läs hembränt) , jag drack och blev helt jävla kokko i krukan. Jag var inte snäll på en fläck den kvällen. Minns mest att folk bad mig gå hem och sova. Jag sov dock i baksätet på bilen så gott som hela kvällen och spydde ut genom bilen flera gånger under resan. SPYDDE portello. Hade tyckt den var sjukt god innan för den smakade som något men jag minns inte vad. Spydde som sagt som ett as när jag drack det så varje gång jag ser portello i butiker vänder det sig i magen på mig.
En annan sak jag supit sönder är san francisco, den drack jag sjukt mycket förr men spydde som ett av av. Apelsinjuice var också förstörd dryck efter de men nu går det bättre. Sen har vi också andra drycker som man spytt av som sist när jag drack med Linn och fick jäger. JAG spydde som ett as dagen efter så det stank jäger i näsan. Jag har också förstört solbacka körsbärsvin. Folk brukar minnas mig för den, dock blev jag helt shitzo i huvudet av det och idag vet jag varför den innehåller hasselnötter och jag är nötallergiker. SMART att dricka de va? Hehe.
Har ni förstört någon dryck och i så fall vilken?
Gah, kikade på en video från 90-talet där med me and my kan ha stavat fel, var med. VILKA jävla kläder och låten sen? Snacka om att man inte kan anklaga nittitalet för att ha svåra texter. Jag minns typ i fyran på klassfesterna alla lyssnade på dom, rednex och sen typ absolut dance 6. Det var liksom klassikern. ALLA tyckte det var så sjukt bra musik. Så här efteråt inser man att man inte ens fått lära sig musik på den där tiden. Minns dock i femman när jag hörde e-rotic första gången. Jag bara ÄLSKADE sex on the phone. Det är sant, jag brukade lyssna lokal radion varje lördag så ringde man och önskade låtar till varandra. Dock blev man alltid chockad när folk vågade önska den snuskiga låten sex on the phone. På det där stället kunde man också ringa och vinna saker. En gång vann jag över en kille som var 18. Minns att han var arton för jag var bara 12 år och tyckte det var riktigt KUL. Vann filmer till ett värde av 500, det var väldigt stort. Filmerna var mest barn/ungdoms filmer så jag var jätte glad för dom faktiskt. Var ju VHS på den där tiden hade ingen DVD tror inte ens det fanns, och fanns det var det nog en LYX-grej som normaliteten inte hade.
I alla fall så måste jag säga att nittitalet ändå skämde ut oss många gånger. Dom flesta har nån gång ägt tajts och då menar jag inte leggings i den bemärkelsen som är idag, våra var ofta i skrikiga färger + att man gärna skulle ha en toffs som var våfflad på huvudet typ. FULT som fan. Och strumporna mina kära läsare dom skulle man liksom först dra upp för att sedan dra ner så dom låg som tyckta korvar mot benen.
Sen fanns det också MIDJEVÄSKOR, alltså för er små som inte upplevt 90-talet så är medjeväska något man sätter i midjan och har dragkedja på. Denna ”praktiska” och glömde jag nämna FULA sak stoppade man sina tillhörigheter i för att slippa ha dom på armen, DÄR väskor ska sitta.
Förutom detta mode, så var jag en av dom som köpte silver-jacka alla robyn och jag hade även bomber-jacka *host host* , jag tyckte jag var SKIT frän. Idag otroligt pinsam.
Jag hade också självklart skor från TP med tjock sula, var liksom vinterskor med riktigt tjocksula och väldigt speciell snörning, ovan på dessa använde jag mig av marwin pants och sedan crocker eller fruit of the loom huvtröjor. Jag köpte också diverse olika färger på marwin tröjorna. JC var nämligen den ända affären som man handlade sina kläder på från hålan jag är uppvuxen i. Alla sprang i platåskor ÄVEN jag. Jag minns dock NÅGOT bra med 90-talets kläder, JC hade sjukt sköna trosor. String marwin pants hette dom. Dom var helt UNDERBARA, mjuka i bomull och väldigt bekväma. Sen FILA kläder. Det var verkligen slutet av nittiotalet. JAG älskade min fila tröja och fila skor. Fila tröjan var det en jävel som knyckte för mig, men skorna slet jag med hälsan. Jag tyckte FILA var det snyggaste klädmärket som fanns.
Fanns dock saker jag aldrig ägde och är glad över så här efteråt, skipants skiter i om dom är inne nu dom är AS FULA, wo tang clan kläder (tror mest karlar använde dom men fanns tjejer också) , buffalo skor, ÅH vad jag ville ha såna. TACKAR mig lyckliga stjärna att jag INTE köpte det. Hade varit förfärligt att ha såna bland mina beganade skor lista.
Det här blev ett litet nostalgi inlägg. Sånt är trevligt. Det bär mig ändå tillbaka 10 snart 20 år i tiden. KÄNNS skrämmande tiden går så sjukt fort!
Satt och diskuterade med Anna precis om kärlek. Jag sa då, jag vet seriöst inte om jag någonsin varit eller kommer bli kär. Jag har många gånger trott att jag nog varit kär. Men så här nu när jag funderar över det är det mer en nervös känsla. Sån som kan jämföras med när man ska på arbetsintervju eller första dagen i en ny grupp med människor. Rädslan inför att göra fel, rädslan över att förlora det som är bra och framför allt den där sorgsna känslan av att det här kommer aldrig bli bra. Jag har därför idag med facit i hand insett att jag nog aldrig varit kär. Jag har nog kanske trott att jag rent av varit de, men jag har nog inte varit kär. Som det ser ut idag kommer jag nog heller aldrig bli kär. Har man inte upplevt att vara kär vi tjugofem lär man inte uppleva det senare i livet heller.
Jag borde känna mig defekt nu? Jag vet inte, jag kanske är för kritiskt granskande som människa för att kunna känna mig kär.
Kärlek har jag upplevt, jag har fött mitt barn. En obeskrivlig kärlek. Men att vara kär har jag aldrig varit och kommer nog heller aldrig få uppleva. Vad jag varit finns det nog inte ord för? Orolig, rädd och drömmande kanske. Men kär? Tyvärr har jag nog aldrig varit detta.
Den här dagen brukar inte vara rolig för mig. Händer alltid något skit då, tror dock det är slumpen. En gång fick jag en bokhylla i huvudet och en gång råkade jag slå av hela lilltånageln. REJÄL smärta alltså båda gångerna. Jag försöker därför ta det lugnt idag. Fick min mens så klart idag, tur i oturen? Jag har längtat efter de så jag slipper vara PMS:ig men hatar mensen för den gör ont och gör en äckli.
Sonen kikar nu på Cars eller bilar som den heter på svenska. Innan dess kikade både jag och han på ko-gänget och åt fiskpinnar. Nu sitter jag här och tänker annars. Ska försöka skriva lite mera positiva saker idag, känns som hela dagen igår bara var massa surighet.
Annars känner mig mig trött. Tänkte faktiskt vila ikväll. Drömde i natt att jag var typ jagad av nån karl, han slog mig och höll mig fast försökte tvinga mig att ha sex med honom. Vaknade i drömmen och somnade om men fortsatte drömma om samma sak, han var efter mig över allt. Tog på mig höll fast mig, hotade mig. Jag befann mig ena stunden här hemma, sen nere på stan. Grinade till sonens pappa när jag berättade om honom (i drömmen alltså drömde att jag berättade för sonens pappa om den här killen). Jag vet inte vem killen är aldrig sett honom innan, drömde att han våldtagit en femtonåring också. Kände rejäla äckelkänslor när jag vaknade i morse och har gjort hela dagen. Det känns som någon faktiskt våldtagit mig på riktigt fast det var en dröm. Kände hur jag riktigt skrubbade mitt skinn i duschen. DET har ju inte hänt ändå mår jag dåligt av det. Hur kan man drömma om övergrepp som känns så verkliga att man dagen efter mår dåligt över det?
Var in på bloglovin och sökte på min blogg. Personer som gillar min blogg gillar också HÅLL i er nu Johan Palm?! Nu förstår jag att någon av mina läsare läser hans blogg men såg något komiskt i det där. Alltså jag kan inte se att jag skriva på något vis liknande Johan Palm. Så då blir man ju nyfiken på vilka som läser här. Sett att majoriteten som läser är i från Falun, vilket jag kan räkna ut cirka 4 eventuellt 5 som besöker min blogg härifrån, ni har lämnat kommentarer förut så jag misstänker vilka ni är för ni har nog följt mig i mina blogg vandringar lite. Men resten vet jag inte, jag har ändå väldigt många trogna som läser det jag skriver varje dag och har så gjort länge, länge. Vissa som sagt vet jag om men ni andra? Vilka är ni? Skulle vara så himla kul om ni bara skrev en kommentar. JAG lovar jag kommer inte bita er i örat och dessutom så behöver ni inte lämna namn om det känns jobbigt. Vet ni vem jag är? Hur har ni hittat hit? Berätta lite om er själva. Jaja, jag tjatar men så kul när folk faktiskt lämnar en kommentar på de man skriver och inte bara kikar. Jag har öppen blogg så det är helt okej, men kul om man får lite respons också.
Imorgon MÅSTE jag göra klart mina spypåsar i form av reflektion samt portfolio. Dom känns som två jävla svarta spypåsar som seglar runt i luften i väntan på att dimpa ner på någon. Yeak.
På tal om spypåsar, minns jag den gången jag var 18 år och bodde i min första lägenhet (flyttade hemifrån när jag var 17 och bodde i första lägenheten tills jag var 18,4) i alla fall, det hade varit sista april och jag följde glad i hågen med Anna, Lena och Jenny till Älvdalen för supar fest. DET blev en jävla till supar fest också. Först drack jag rödvin, sen begav vi oss till nån fest och där serverades hembränt. På den där tiden drack jag sånt där och hade inga problem med det heller. Jag tog ett glas (var rätt stort vill jag minnas) tog sprit och ett kryddmått apelsin juice och svepte skiten. Minns att Anna och Lena sa ”MEN Madde är du galen”, sen tog jag mig ett lika glas till men då tror jag det var rent. Sen gick jag ut på nån slags altan och stod och pratade och blev senimental för en gång skull, jag har kanske gråtit högst 15 gånger i mitt liv på fyllan. Alla gånger har det varit något som faktiskt hänt. Den här gången var jag helt enkelt berörd. Jag och Anna satt sen och rev ur bilar vi ville ha ur killarna som bodde därs motorbössen och proppade ner i våra väskor. Efteråt fick jag nån sjuk idé och försöke övertala Lena om att vi skulle knycka en av karlarna som befann sig därs skor. Lena sa NEJ Madde de ska vi inte. Så här efteråt kan man undra varför min berusade hjärna ville knycka använda äckliga skor, men har nått minne av en plan att slänga ut dom i snön. Annars har jag faktiskt aldrig varit sån som snott saker, jag har till exempel aldrig snattat eller snott kläder och parfymer från fester. Aldrig förstått såna där grejer. Dom där skorna var mer bus, jag ville som sagt slänga ut dom i snön ÄVEN om det var elakt.
I alla fall, jag följde med gänget ner på nått ställe? Var några slogbodar där och jag minns mest småsten mot fötterna och att det var värsta fjortis tillhållet. Sen hände väl typiska fyllefjortisgrejer. ANSER att fjortis inte är en ålder utan en livsstil. I alla fall så började jag spy som fan och en klasskompis och hennes dåvarande karl fick in mig i bilen. Sov hela vägen, och tror jag fick hjälp upp i lägenheten. Sen dagen efter hade jag lovat Anna att följa med till Falun. VISST tänkte jag, trots att jag legat och spytt i ett dygn. Hoppade på bussen med ica-kasse i högsta hugg och spydde hela resan i varje uppförsbacke samt nerför, varje krök. Anna satt och skämdes och skrattade, hennes kompis höll nog också på att dö av skam. Över madam som inte hade någon skam i kroppen och spydde en hel resa på 10 mil. När vi kom fram till Falun tog jag min jävla kasse och slänge i snön utanför Ica supermarket. Sen spydde jag vid falubron. Jag måste säga att jag nog gjorde namn för spypåsar. Tog mig två jävla dygn att bli helt återställd. Spydde kanske inte dag två men mådde fan som ett vandrande anus.
Idag fick både jag och sonen tidningar att läsa. Jag fick Glaumor och han fick Kalle Anka. Så nu kan vi njuta av lite tidningar innan vi somnar ikväll. Har ni tidningar som ni läser?
Tog mig ett bad, snart kommer sonen och hans pappa hem. Eller ja, sonen kommer hem, hans pappa drar tillbaka till sitt hem så klart. Undra vad man ska göra för nått skoj i helgen? Känns som jag har noll fantasi, även över mat och andra saker. Helger känns ofta långa, vet inte varför men torsdagen känns alltid lite ångestladdad. Dåliga erfarenheter av helger kanske? Nu är sonen hemma så det är en kul helg men tror den negativa känslan innan helgen beror på att man är ledig och då måste man liksom göra något av helgen. Egentligen gillar jag bäst att ta det lugnt, kanske se en film med sonen eller bompa på fredags kvällen, äta lite fredagsmys. Nu har jag noll fantasi känner jag. MÅSTE komma på nått skoj, imorgon ska vi förhoppningsvis måla gipsfigurer om inte jag råkat förstöra dom. De får vi hoppas att jag inte gjort. Höhö.
Sen lär vi ta en sväng ut också. Kan inte sitta inne direkt. Undra vart man ska bege sig då? Någon med roliga utomhus tips?
Har inte tänkt så mycket på det där med återträff för nian. Eller ja, jag har ju vetat att det kommer ske men inte direkt funderat så mycket på det. Idag ringde någon som ordnade klassfest och ville att jag skulle stå som namn för klassfesten, typ som ledare eller nått? Jag tackade nej då jag inte ens vet om jag kommer gå. Eller jag är rätt säker på att jag inte ska gå. Jag lever idag 10 mil bort med barn och ett helt annat liv. Det skrämmer mig nog så mycket att åka upp till mina barndoms/tonårstrakter ändå till julen. Jag känner mig inte ”hemma” längre. Jag har bytt dialekt det är jag rätt säkert på, eller ja i alla fall till 95%, jag märker själv att jag pratar annorlunda ofta. Jag uppför mig inte alls som jag gjorde då när jag bodde där. Det tror och hoppas jag visserligen ingen gör, man kan ju hoppas folk mognat på 10 år. Men alltså jag känner mig annorlunda på alla sätt och vis. Jag är liksom inte DEN sortens människa längre, nu är jag positiv, glad och mår bra när jag är hemma här i stan. För här är HEMMA. Men där uppe, även om folk kanske inte ens känner igen mig är jag ändå altid tillbaka i nån form av sån här var jag och det skäms jag över känsla. Jag skäms över vad jag gjort och sådant känns inte alls lätt att åka 10 mil för att festa. Förmodligen känner nog dom flesta nån form av ångest inför sånt här. De gör man nog bara för att liksom. Om jag visste att jag tog mig hem till mitt hem under natten kanske jag valt att åka upp, men det vet jag inte och nu har jag 5 månader på att bestämma mig. Får hoppas att jag vet när det är dags vad jag vill.
Här kommer bilder från mitt bad i lördags som jag skrev om. Men efteråt blev jag ju som bekant chaufför till sonens pappas dodge. Men nu så. Här får ni lite mysbilder från när jag skulle ha en njuta av livet kväll från början. Bad samt ugly betty på datorn.
Var himla skönt. Ett hett bad med bubbel och olivolja.
Var menat bli kvällens outfit. (nattlinne)
Ugly betty
Ett glas med vatten (var dock vara den obligatoriska isen jag knäppte kort på)
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg