Jag tror få missat debatten på nätet just nu kring Alexandra Nilsson, som sagt i Skavlan att hon skulle rädda sina hundar framför ett barn.
Människor som skulle valt barnet är verkligen i uppror och kallar personer som försvarar Alexandra för psykopater och allt möjligt. Bara att kalla någon för psykopat och störd, är enligt mig ett sätt att helt tappa sig i en debatt. Då har man redan förlorat sina argument för längesen.
Men hur som helst, det mest intressanta i detta är hur många som är chockade över saken. Har folk legat under en sten? Även om vissa fortfarande har en bild av att människan står över allt levande, så har vi andra som inte alls ser sig så. Vi har helt enkelt olika sett att se på saken.
När jag läste till specialpedagog åren 2017-2020, hade vi en föreläsare som med hjälp av studenter gjort en studie på människors reaktioner kring samma händelse men med olika offer. Där delarna fick se en film.
I första filmen var det en man runt medelålder som blev misshandlad. I andra filmen var det en äldre kvinna, i tredje filmen ett barn och i fjärde filmen en hund. (Ingen skadades på riktigt).
Vad man såg i studien var att majoriteten blev mest arga över misshandeln av hunden. Flera människor var mer benägna att ingripa mot att ett djur blev slaget än barnet, den äldre och sist på plats den medelålders mannen.
Gör detta dessa människor till psykopater? Skulle inte påstå det, snarare så att vi kan ställa oss frågan varför människor då är mer benägna att bry sig om djur framför våra egen art. Önskar så att jag hade källa på detta, det enda jag kan gå på är föreläsningen som jag tror att vi lyssnade på våren 2019.
Så med det kommer jag aldrig döma någon som väljer sitt djur framför ett okänt barn. Aldrig säga saker som: ”Du har ingen aning om hur det känns att förlora sitt barn” eller allt vad folk skriver. För även om man själv tänker, känner och tycker en sak är det inte säkert att någon annan gör detsamma. Vi är olika, det är okej.
Jag får dock medge att det är bra att någon likt Alexandra vågat säga detta rakt ut. För oavsett hur tabu det är. Så har bollen börjat rulla, och fler säger som henne. Det medför att alla de som bott under en sten och trott att människans värde automatiskt är högre än djuren hos alla inte blir lika självklart.
För oavsett vad man själv tror, och har som kompass är det inte säkert att din granne har samma.
Vad skulle du göra då? Undrar kanske du? Det hoppas jag aldrig, ska bli något jag ska behöva fundera på. Som en människa som lätt hamnar i ångest är det inget jag ens ska fundera över. För mitt eget välmående skull, för oavsett val hade jag fått leva med ångesten resten av livet över de liv som gick förlorat. För oavsett vem jag räddat hade livet som slocknat plågat mig.
Det är lite som att vid pågående dödligt våld, att man inte ska öppna dörren oavsett om man hör någon skrika på hjälp utanför. Då man ska rädda sig själv i första hand, att leva med vetskapen om att någon dödas utanför för att man aldrig ska öppna dörren. Att leva med den saken sen, resten av sitt liv. Man kanske räddade tio, men en dog.
Jag vill aldrig behöva uppleva det, aldrig någonsin.
