Om du kunde starta ett nytt företag just nu, vad skulle det vara?
Åh spänannde fråga kanske något med hund och sedan specialpedagogik. Något blandat koncept med det. Men vet att saker inte går runt, så vågar inte ens prova.
Dagens Jetpackfråga #516
Dagens Jetpackfråga #515
Vilka är dina bästa hälsosamma matvanor?
Tror inte på hälsosam mat. Jag tror på att ligga i kaloriunderskott vilket är individuellt för var och en av oss. Genetikens påverkan spelar stor roll. Att pizza, pasta, ris, asiatiska rätter, fett och annat skulle vara boven till viktuppgång köper jag inte. Inte heller att äta godsaker. Allt handlar om att ligga i en balans med kroppen, och vad som är rätt balans i kosten för dig.
Om pasta, pizza och ris var så himla farligt för kroppen skulle alla i Italien och Asien vara extremt övervikta. Människor i fiskebyar som äter fisk och skaldjur i större grad än oss andra skulle ju inte ha en varierad kost.
Det är här jag tänker att viktminskningsmedicinerna funkar för så många, du får ta hjälp mot biologin som strider mot dig, istället för med dig som medicinen gör.
Är också så trött på folk som snackar om ”den lätta vägen”, ”ska folk äta medicinen hela livet ut”, ”jag gick minsanna ner” och så vidare. Vi har inte samma förutsättningar, och de som gick ner kanske inte heller hade genen. Dessutom är personer som får medicinen sådana som kämpat i många år, och provat allt. Har gått på träning utan resultat, och vips får de medicinen och träningen hjälper.
Vem säger till någon som får hjälp mot andra sjukdomar att det är den lätta vägen, eller att de ska äta den hela livet ut? En person med astma är ju självklart ska ha sin medicin, någon med diabetes eller adhd. Men inte om du lider av övervikt och provat allt. Då är man lat och alla har rätt att se ner på dig.
Det är så hemsk syn på människor. Självklart ska alla människor ha rätten till ett värdigt liv, och rätt till medicinering.
Psykisk ohälsa, tankar en lördagsmorgon.
Lizzla och Wemby mina fina underbara tjejer, jag nu är det tufft för mig. Jag har ångest och kan inte riktigt komma ur den. Sedan att magen är påverkad är hemskt, har ont i magen och mår illa hela tiden. Får springa på toaletten dessutom, hoppas det vänder snart. Har en aning om att kroppen är i ganska hög stress faktiskt..
Vi vaknade runt 6:00, gick upp och gav Wemby första av ögondropparna. Sedan fick dem sin frukost, när den ätits upp blev det mer droppar och sedan ut på morgonrundan. In för att avsluta med droppar 4 av 4 möjliga. Nästa kur blir klockan 12:00, då är det också 4 av 4. Sedan klockan 18:00, sista kuren blir runt 22:30. Hoppas allt ser bra ut på måndag, kanske magen, kroppen och stressen släpper då? Om inte helt så kanske lite grann.
Dagens Jetpackfråga #514
Har du några livsknep som du utövar?
Nej det tror jag inte. Är nog snarare så att jag alltid mer eller mindre kämpar för att hålla mig flytande.
Ångest, Wemby och Lizzla.
Insåg att jag inte tog några foton igår så får bli ett från förra veckan.
Jag har sådan ångest, magen är påverkad och utan att lämna trista detaljer kring den så är det inte roligt. Utöver det har jag en puls som slår snabbt hela tiden, glömmer vad jag sagt för fem minuter sedan och återupprepar mig gång på gång. Skäms gör jag också för begriper verkligen inte varför detta inte bara släpper just nu.
Wemby har ju en prognos som visar på att drt blivit bättre, jag ser det på henne också. Visst är pupillerna stora och röda (de ska vara så då hon får pupillvidgande), men det är inget kladd och synen är det inget fel på alls. Men det är som att jag inte kommer ur chocken? Jag springer runt och är som i ett inre krig för att vara ärlig. Är ljudkänslig, så hör allt! Menar verkligen allt, minsta prassel får mig att hoppa en halvmeter, och igår när de sköt på regementet slog hjärtat hårt på mig.
Sedan gråter jag hur lätt som helst, men framförallt skäms jag. Skäms för att min hjärna är skadad och inte kan släppa sådant normala människor går vidare med. Varför är jag så här? Kanske kan helgen få mig att varva ner, jag hoppas verkligen det.
Från och med idag är det ögondroppar var sjätte timme för Wemby. Fyra ögondroppar i båda ögonen med intervall av: 5 minuter väntan efter droppe i ögonen, och sista 15 minuters väntan. Men att gå från 3 timmar, till 4 timmar var ett jättekliv, och nu 6 timmar? Den saken känns som semester, och att vi fick sova hela natten uppskattade vi alla tre.
Lizzla är så mysig med som ska sitta med när Wemby får sina droppar. Dessa två älskar verkligen varandra.
Fem en fredag v. 39: Segt
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Vilken del av dagen är svårast att komma igång med?
- Vad skjuter du gärna upp?
- Vad är segt att vänta på?
- När är det skönt att ta det segt?
- Vilken dag i veckan känns längst?
Vilken del av dagen är svårast att komma igång med?
Eftermiddagen runt lunch och fram till typ 17. Då är min hjärna ”tom” och saknar klartänkande får jag väl medge.
Vad skjuter du gärna upp?
Att laga mat. Skittråkigt!
Vad är segt att vänta på?
Svar på saker, denna vecka har varit hemsk. Wemby har fätt en skada på hornhinnan på båda ögonen. Första dagarna var jag livrädd att hon höll på att bli blind, har sådan extrem ångest. Går att läsa om i inläggen här. Är så att jag knappt kan andas. Åt henne går det åt rätt håll, men för mig är det värre. Jag har hjärtklappning, påverkad mage och mår verkligen inte bra.
När är det skönt att ta det segt?
På semestern. Att bara ta det chill.
Vilken dag i veckan känns längst?
Tisdagar, man är redan trött för man börjat om arbetsveckan, och det är för långt till helgen för att njuta.
Dagens Jetpackfråga #513
Tror du på karma?
Alltså karma ingår väl en trosuppfattning? Jag tänker att alla någon gång får stå till svars för sina handlingar. Antingen genom ångest eller vid att bli påkommen. Främst är väl detta viktigt om man begått ett brott tänker jag. Men vissa människor står och övertänker allt i huvudet hela tiden, och är det karma för dåliga handlingar är det ju knappast ett schysst sätt att se på livet.
Wemby på Anicura Borlänge, hornhinneskada och mitt måendet.
Såg att flera av er undrat hur det gick. Men jag orkade verkligen inte skriva igår, jag var helt slut mentalt när jag kom hem. Kroppen skakar, jag hör min puls och har svårt att koppla av. Skulle säga att kroppen arbetar som den är jagad. Mår verkligen inte bra alls, och glömmer bort vad jag själv sagt för 5 minuter sedan. Samma sak kan återupprepa av mig flera gånger i samma samtal, och jag börjar gråta hur lätt som helst.
Idag ringde jag Kvarnportens vårdcentral för inser att jag behöver hjälp, fick läkarkontakt på tisdag så får se. Kanske detta lägger sig innan dess. Men just nu är jag verkligen inte kapabel att jobba och har därför sjukskrivit mig sedan i tisdags. Detta har inget med mitt jobb att göra, där jag jobbar nu är en fantastiskt arbetsplats men chocken med Wemby slog till hårt. Mycket för att jag kämpat med saker under sommaren på det privata planet, men sedan kom resan som var ett stresspåslag, och nu detta med Wemby. Jag tror glaset rann över helt svårt (tänker inte skriva helt enkelt, för detta är absolut inte enkelt). Det kommer bli bra, men jag måste få andrum. Så nu vet ni tänker jag.
För Wemby då? Tänker ni? Hon är ju viktigast så klart, men jag ville ändå berätta för er lite bakgrund till tystnaden.
Vi hade återbesökstid på Anicura Borlänge. Jag fick ett lugn på den kliniken, i Falun får jag alltid ett obehag och stress. Har länge försökt förstå varför, för personalen där jättegulliga där med, men insåg igår att jag nog kopplar ihop Anicura Falun med Skillas död. Att lämna in henne där och gå död efter bilolyckan där hon dog, det är som att jag känner att hon är kvar där på något vis. I alla fall hittade Wemby en leksak hon ville ha, så Björn köpte den åt henne i krya på dig present. Han var inte med dit, utan Swish:ade mig för den, efter jag skickat ett foto på hennes kärlek till den.
När det kommer till Skilla, blev Lizzla på dagen äldre än Skilla var när hon dog i måndags. Så nu har Lizzla levt längre än Skilla gjorde. Var så rädd för måndagen på grund av rädslan att Lizzla skulle dö på samma livslängdsdag som Skilla men blev inte så, däremot fick Wemby hornhinneskadan. Allt sånt där bekräftar ju min GAD, och PTSD. Men vad jag också att jag har OCD. Eftersom jag letar efter mönster i saken, vilken är en liten del av allt som stämmer in på mig.
Vi fick komma in och träffa en veterinär och hon kollade ögonen. Ganska snabbt kunde hon konstatera att allt såg betydligt bättre ut än i måndags utifrån den veterinär vi träffade då. Fortfarande skada men inte alls lika djup grop, jag fick massor av beröm och de var imponerade över vilket jobb jag gjort för Wemby. Många gånger lägga nämligen hundar med denna form av skada in, men jag har gjort detta själv och de var jätteduktigt sa dem. Lite undersköterskekunskap finns det nog ändå kvar i mig efter 19 år sedan avslutad utbildning.
I alla fall kom även veterinären från vi träffade i Falun in och kollade även han. Med samma slutsats och de var så imponerade. Dessutom bra att Wemby nu var lugn vid kollen av ögonen, sist fick hon dubbel lugnande för att somna. Nu behövde hon bara bedövning vid ögat och ingenting mer, så duktig tjej. Jag fick stå med henne i en inlindad filt likt en burrito som jag suttit med medan jag gett droppar sedan i måndags. Kvinnliga veterinären var kortare än jag så med böjda ben, Wemby inlindad likt en burrito stog jag och höll i Wemby på 6,6 kg genom undersökningarna. Men det gick, även det var dem imponerade av.
Wemby bildar tårvätska vilket de var glada över också. Nu ordination till återbesök på måndag är: Från hemgång tills vi går och lägger oss i kväll: 4 olika droppar istället för 3. Det ska ges var fjärde timme, de tre jag haft sedan innan med 5 minuters mellanrum, och den nya efter 15 minuter. Sedan kortison tills ikväll var 8 h, samt pupillvidgande innan läggdags en gång per dag.
Efter ikväll blir det var 6e timme istället med dropparna. Men vi får sova hela natten utan larm som nu. Tror Wemby kommer uppskatta det lika mycket som jag. Vi får går 15 minuters promenader mot enbart gå på gräsmattan för kiss och bajsning.
Det går alltså framåt, och jag hoppas det ser bra ut även på måndag så vi kan dryga ut dropparna ännu mera.
Lizzla var först med Emma medan vi var u Borlänge sedan med Björn. Hon såg ut att njuta på filmen Emma skickade. När vi kom hem sedan så sprang Lizzla först till Wemby, sedan mig. De båda var så glada att se varandra. Det är så fint att se!
Dagens Jetpackfråga #512
Hur skriver du vad folk faktiskt vill läsa?
Alltså jag skriver för mig inte för andra. Tycker folk inte om vad de läser här, så finns det bättre platser att vara på. Bloggen är min ventil, jag tycker så mycket om er som läser men vill folk sitta här för att uppfylla sitt behov. Då är det bättre att hitta en nischad blogg eller annan social media.
Sådan fruktansvärd ångest.
Jag har sådan ångest idag klockan 14:50 har vi tid för återbesök efter snart 2 dygn med medicinering för Wemby. Jag började på måndag klockan 17:30 med tre olika ögondroppar, sedan tre timmar senare fyra olika ögondroppar samt två tabletter med medicin. Sedan gick jag upp så var tredje timme hela natten.
Från klockan 7;00 igår har jag gett tre ögondroppar var fjärde timme, samt en tablett medicin var fjärde timme, och en tablett per dygn utöver det.
Fick tips om att linda in Wemby som en burrito inför varje droppning i ögonen, vilket fått henne lugn.
Men jag är så orolig, tänk om inte dropparna hamnat i ögat trots att det ser ut så. Tänk om hon råkat skada sig när hon lekt fastän hon inte får, denna tjej kommer springades ibland och tar sig ett skutt. Ute när hon luktat på gräsmattan.
De tänkte ju på Anicura om det är hårstrån som kommit in i ögonen. Men jag insåg igår att där hon brukar sitta har jag en kaktus. Aldrig reflekterat över saken, men hon skulle mycket väl kunnat kommit åt den trots att den var (har flyttat på den nu) på fönsterbrädan. Stoppade dit en annan blomma men insåg efter ett toalettbesök att den skulle Wemby gräva i… Så ja, kaktusen står nu som nummer ett på listan av orsaker.
Men jag är så rädd, speciellt då hennes ögon lyser så rött över pupillen, de var ju som en blå hinna i måndags nu är det rött. Enligt chatgpt skulle det kunna bero på att hon fått pupillvidgande droppar och när ljuset reflekteras ser man rakt in. Hoppas det, ska fråga idag, när vi har återbesök.
Jag har fastnat i saken och kollar hela tiden. Blir som besatt, detta är ju min psykiska ohälsa och jag kan knappt andas. Tankarna spinner bara runt, runt och jag kan inte koppla av. Rör mig, är hyper, är i chock och minns inte vad jag sagt för någon minut sedan. Det är svårt att förklara men jag är som att jag håller på att ska död. Detta är väl sviterna av PTSD antar jag, och hur mycket än folk säger: Sluta tänk på det nu, Det blir bra. Är jag fast som att jag befinner mig mitt i ett krig runt mig och flyr från faror.
Det går inte att andas och jag kan inget göra. Bara stå ut till 14:50 idag, hur står man ut?