Idag var det sista specialsöket med Lizzla. Så duktig tjej, hon tycker underlag är jobbigt och det visste jag ändå vågade hon mycket så är stolt över henne. Specialsök blir perfekt för henne som aktivering. Jag kommer inte tävla men tycker vi lärt oss mycket, och jag hoppas vi som gått kursen kan bilda en liten grupp för att träna vara hundar för våra olika mål.
Ikväll verkar det vara norrsken också, kände det på doften när jag stod på klubben. Det luktar speciellt i luften innan och under norrsken.
Annars har vi promenerat idag, tagit det lugnt en stund också. Jag behövde verkligen det, har känt mig trött i flera veckor.
Igår var det sista tillfället för agility grundkurs för mig och Lizzla. Verkligen så roligt, och vad vi lärt oss mycket på dessa 6 tillfällen. Vi kan verkligen kommunicera bra med varandra. Hon är också väldigt lyhörd och håller koll på mig, så fick tänka till på att hålla ena armen rak under tiden för annars kollar hon den med.
Eftersom hon började sitt fjärde löp i fredags var det tikskydd på denna gång. Gick hur bra som helst det med.
Det är roligt att se hur mycket vi vuxit tillsammans, man gör verkligen det med sin hund på kurs. Jag vill absolut fortsätta med detts får bådas skull. Ser framför mig att Lizzla mår bra av saken också. Hon kör på och älskar hoppen och rörelsen.
Efter agilityn hängde vi hos Björn. Idag är det söndag och vi får se vad dagen kommer att erbjuda, frågade Björn om vi inte kunde åka till Rottneby och gå där idag. Vill verkligen ut i skogen, behöver få varva ner lite då kroppen fortfarande inte är 100 trots melatonin.
Igår var det kurs igen på Falu Brukshundklubb. Agility stod på schemat och denna gång var det: balans och vipbräda som gällde. Vi började med att låta Lizzla gå över denna, minns inte vad den heter. Hon var skeptisk först, och när jag tog av kopplet fick hon ett så kallat pudelryckoch kutade iväg på planen som en galning. Hon brukar lyssna och drar inte men igår? Ja hon var nog övertaggad helt enkelt. Jag fick panik för där står man med en inkallning som hon kan, men ignorerar. Var rädd att hon skulle störa de andra deltagarnas hundar men hon var inte intresserad av dem hon ville springa. Som tur var! Hon kom tillbaka inom en minut ställde sig bredvid mig och var glad. Så vi fick försöka igen, hon var osäker. Underlag och en försiktig tjej, men med korv så gick hon uppåt och kom på att med lite fart glider man inte.
Instruktören sa att hon vid toppen skulle gå ner på samma sida i början eftersom hon försiktig eller ja hon egentligen är hon mer eftertänksam skulle jag säga. Hon vill se och tänka igenom saker först. Men när vi kommer till toppen och ska vända då går hon ner själv på andra sidan och vips var detta hennes nya favorit. Hon sprang upp och gick ner sakta som de ska i början, fram och tillbaka hela tiden. Hon ville inte därifrån, så vi fick gå runt med henne som ville dit igen.
Vi provade balansgången och det gick galant. Vi hade testat den en gång innan förut på klubben, samt att vi brukar gå balans på nedfallna träd i skogen så hon har bra koll på sina tassar. Den blev också en favorit med upp och ner.
Vipbrädan var dock ingen favorit ännu. Det var det heller inte med liknande underlag på BPH. Men så ska man också påminnas om att Lizzla brutit höftkulan efter ett fall på halt golv när hon var 8 månader, och är rädd för hala underlag. Det är ju bara snart två år sedan händelsn som skedde när hon var valp. Från då till nu har det hänt massor! Jag är sjuktimponerad ändå. Tänker på mig själv efter mitt fall I skogen 2020, när jag skar upp benet och fick sy 13 (eller om det var12?) utvändiga stygn och 3 invändiga. Jag är fortfarande livrädd för fall sedan dess, kropp och hjärna minns.
Sedan körde vi på med tunnel och hopp. I det sista har jag fått börja möta in att använda ”fel sida” och arm. Eftersom Lizzla redan var tränad i hopp från skog och marken där jag länge använt mig att kommandot hopp så kan hon saken. Så instruktören sa till mig att börja säga detta tidigare för Lizzla lyssnar och fokuserar på vad hon ska göra då, samt att hon kollar min arm. Nu måste vi bara jobba in fel arm, och det var svårt kan jag säga. Speciellt när jag ska komma ihåg var foten ska vara, säga hopp och ta fel arm för ledandet. Instruktören sa att Lizzla vet, men är omtänksam mot mig för hon väntar in mig, när jag gör fel så jag ska göra rätt. Hur gulligt?! Jag vet ju om det själv att hon kan men det blir att felet hamnar hos mig. Men detta ska jag så klart se till att fixa.
Är så imponerad av Lizzla, min älskade underbara tjej.
Igår var Lizzla och jag ut till Falu Brukshundklubb igen för att träna agility och tillfälle 2 av 6 på kursen vi går. Lizzla som var osäker på tunneln och fick jobba upp självförtroendet förr veckan var totalt på denna gång. Sprang igen som hon inte gjort annat. Hon fick också testa en längre tunnel, rak först för att sedan få den böjd och snart sprang hon igenom den också trots böjda och brydde sig inte ett dugg! Var så stolt över henne!
Ny nya moment var med denna gång, slalom som Lizzla fattade direkt och hon verkar vara smidigast åt vänster. Hundar är som oss vänster eller höger, andra momentet var en ring att hoppa igenom.
Ringen klarade Lizzla galant med, upp och igenom. Vi gick prova några gånger med ring, hinder och snart hoppade hon genom alla tre som hon inte gjort annat. Nu älskar Lizzla att hoppa så jag förstod att just den delen skulle bli en storfavorit vilket det är hon älskar att få hoppa genom, och över sakerna.
Hon var verkligen så taggad idag. Mer vild än hon brukar vara och totalt på. Så detta med agility verkar passa henne när det kommer till att få upp energinivån.
Skrev i fredags att jag gjorde mig av med byrån som var för stor för hallen. Det tog 8 min för den att försvinna från trapphuset efter att jag annonserat ut den på Marketplace.
Istället så hade jag på tisdagen varit till Ikea och köpt deras skoskåp Bissa som jag kände kunde bli bättre för ändamålet. Jag tänker nämligen använda det som byrå. I facken är Lizzlas grejer, mössa och vantar till mig och reflexväst. Mer än så behöver jag inte ha i byrån och detta kommer bli bra för mig eftersom den här smälte in bättre än en ”riktig” byrå.
Nu ska jag strax göra dagen. Agility står på schemat klockan 10-12:15 på Falu Brukshundklubb för mig och Lizzla. Tillfälle 2 av 6, det ska bli jättekul för oss båda så klart. Efteråt ska vi åka ut till Kniva, blir någon promenad i skogen och sedan får vi se vad som händer. Något roligt ska vi nog kunna hitta på hoppas jag. Blir Bingolotto ikväll som vanligt, och imorgon drar en ny vecka igång igen.
Idag klockan 10:00 startade Lizzla en kurs i agility. Ja det blev så klart jag med som fick starta den. Jag passade på att använda min friskvård från jobbet på hundkurs.
Lizzla har som ni vet ingen höftkula efter olycksfallet som valp, efter olyckan finner hon vissa underlag läskiga så jag förstod att tunnel skulle bli svårt för henne. Men under 2 timmars träning tog hon sig mot slutet igenom tunneln! Jag var så sjuktstolt över henne, och att se hennes självförtroende växa och hur stolt hon var själv efteråt att vågat sig igenom. Så himla duktig tjej.
Hoppa över hinder gjorde hon galant utan problem. Jag anade det sedan innan, vi brukar ju träna hopp.
Nu återstår 5 tillfällen till med träning i agility för Lizzla. Hjärtat poppar verkligen.
Igår tog jag med Lizzla ut på en promenad på 3 kilometer. Vi gick från Björn i Kniva till Lisselbo. På vägen blev vi utskällda två gånger och det är så spännande att se hur Lizzla alldeles obrydd går förbi med huvudet högt och tittar inte ens åt hundarna som skäller. Innan någon börjar om små skällande hundar var dessa hundar i större storlek.
Det finns vissa delar på internet när det kommer till hundar som jag tycker är uttjatade men som folk mal på med till leda. Det är flexikoppel, sele eller halsband, om man plockar upp efter sin hund eller inte, om man har hunden lös och framförallt att alla småhundar är skälliga.
Eftersom mina algoritmer har läst av att jag har hund, så är det sådant jag får upp på sociala medier. Jag förstår att människor brinner för vissa frågor, men vissa saker kommer förmodligen aldrig förändras ändå. Dessutom om man vill ha en förändring är inte gnälla på varandra vägen dit.
Förändring sker ju genom att man aktivt ändrar saker, om det så är sitt eget beteende och åsikter eller handlingar. Men att tro att andra ska vilja förändra sig själva är naivt. Man kommer inte förändra någon genom att klappa sig själv på bröstet och säga att: ”Jagplockar alltid upp efter min hund”, eller ”alla ouppfostrade småhundar, som skäller”. Ja det är inte kul med skällande hundar, men tror mig det tycker inte ägaren till dessa heller. Snarare skulle jag vilja påstå att de lider mer än du gör i 1 minut av ditt liv. Den med hunden som skäller lider varje promenad, och får alltid en känsla av panik vid hundmöten.
Jag vet för Skilla var sådan som tyvärr lagt till sig det beteendet. Helt enkelt för andra släppte fram sina hundar till henne tidigt och hennes sätt att vilja visa, hit men inte längre var skall. Jag hade godis, leksak, gick omvägar, sa ifrån till sist blev det att bära tryckt mot mitt bröst som visade sig vara det enda som hjälpte. Då var det så klart fel för man ska inte bära sin hund, och folk med stora hundar tog för givet att jag var rädd för deras hundar… Jag var inte ett dugg rädd, men jag ville låta oss alla slippa höra Skilla bli upprörd.
Lizzla är precis tvärtom. Hon kan pipa när hon ser andra hundar och då är det pip/gny. Med henne var jag tydligen med från början att nej hon ska inte hälsa på andra hundar! Jag vågade stå på mig mera, mot andra. Men sedan har hon haft en annan personlighet där hon inte är så speciellt intresserad heller. Hon älskar sin flock/familj och tycker att vi är de mest intressanta som finns. Det blir därmed inga skall i förebyggande syfte för henne för hon är trygg i att här går jag och du går där.
Jag dömer aldrig någon med en skällande hund, oavsett om det är hundar på sina gårdar innanför staket eller i hundgård, eller vid möten på gatan. Vem ger med rätten till den saken? Jag är inte bättre än någon annan. Jag tror inte heller att någon med flexikoppel och sele är sämre än någon med halsband och vanligt koppel. Jag dömer inte någon som glömt påsen, och inte plockat upp just den gången. Eller personen vars hund rymt.
Vem är jag att sitta på höga hästar och anse mig vara så förbannat duktig? Det är ingen person jag vill vara. Dessutom sätter man orimliga krav på sin omgivning, att vara perfekta bara för att man själv vill vara det.
Det är okej att fela säger många, men alla vet att så är inte alltid fallet. Alla gör vi något man inte borde ibland, men gör det oss till sämre hundägare? Absolut inte! Vi vet inget om en annan människa eller hunds historia. Vad bar dem hit?
Att vara ödmjuk inför varandra, och tänka att vi gör så gott vi kan bygger ett fint hundsverige där man kan hjälpa varandra med tips. Att skriva om hur bra man själv är, och dåliga andra är? Det bygger avstånd och svårigheter att växa och förändra. Jag vill ha förändringar, och förbättringar men inte genom att själv låta andra tro att jag är perfekt. För perfektion är ingenting att sträva efter.
Igår var det torsdag och efter jobbet gick jag med Lizzla en stund runt kyrkogården. Efteråt åkte vi och tog en promenad i Kniva. Hade tagit en promenad på morgonen på 3 kilometer också. Verkligen det bästa sättet att börja dagen på.
När vi var hemma så plockade jag fram en kong jag hade liggandes i en låda. Lizzla har aldrig sett en kong innan, men hon fick lukta på den så glömde jag den. Hon får iväg och letade upp den direkt samt stannade och markerade. Blir så sjuktimponerad av henne. Nu är jag sugen på att gå en kurs i specialsök eller börja träna det. Hon är sjuktduktig med nosen!
Idag är det fredag och jag fixade fransarna i morse, tog en promenad hem med Lizzla efter det. Björn lämnade henne på stan åt mig nämligen, vi gick runt lite och jag slängde iväg kongen så hon fick söka upp den i ris och liknande. Tror absolut på olika former av aktivering.
Så var sista helgen för februari mer eller mindre förbi. Visst klockan är bara tjugo i tolv ännu, men så mycket mer spännande lär inte inträffa.
Vakande till en mordplats. Lizzla har under natten plockat ut inälvorna ur sin leksakspudel… Hon den misstänkte fortsatte och att sova trots sitt brott.
Igår var jag och Lizzla till Falu brukshundsklubb, där det var årsmöte. Det bjöds på smörgåstårta och sedan blev jag invald som ledamot så det känns trevligt. Hoppas på att kunna bidra i styrelsen och sedan är min förhoppning att gå några fler kurser under året med Lizzla.
Efter mötet så åkte jag och Lizzla till Skedvi och åt pizza tillsammans med: Björn, Björns syskonbarn och deras pappa samt Björns syster, samt Björns farmor.
Lizzla var ganska trött på kvällen sen. Vi åkte hemåt och jag såg på lite dokumentär innan jag gick och la mig.
Nu är vi hos Björn idag. Ikväll blir det Bingolotto i vanlig ordning och mer vet jag inte ännu.
I söndags så var jag och Lizzla på en prova-på-dag på Falu Brukshundklubb där vi sök har i fokus. Det var sjuktkul! Och jag fick lite blodad tand känner jag. Visst Lizzla skrek i vanlig ordning i bilen och avskyr bokstavligt talat att vara själv, men annars gick det bra. Just detta med att hon inte vill vara ensam har två faktorer tror jag. Ett att hon satt bredvid andra hundar som ylade vid operationen förra året. Hon var bra 9 månader när operationen genomfördes, fick sitta i bur och ha andra stressade hundar runt sig. Tänker också smärta och rädslan i att höra alla runt sig. Hon sov bara under själva operationen om jag förstått det rätt, så jag tror hon helt enkelt symboliserar ensamhet med: smärta och stress. Sedan det faktum att pudlar överlag är en flockbunden ras, de vill inte vara utan sin flock utan föredrar att ha flocken samland. Nu funkar Lizzla med att vara med nya människor, men som Skilla var även den saken svår med.
Hur som helst, söket då. Vi kom dit klockan 10 och vi var 5 ekipage sammanlagt. En blandning mellan labrador/pudel, en schäfer, en sheltie, en bordercollie och så Lizzla. Sedan var även kursledarens schäfer med och fick visa hur man ska göra. Det var riktigt spännande att se.
Vi fick teori i början, och sedan gick vi ut i skogen och en hund hämtades och lämnades under tiden. Jag och Lizzla var ekipage tre. Lizzla fick se figuranten som följde med oss en bit med godsaker och leksak för att gå längre in i skogen med en kamouflagefilt, och gömma sig bakom en sten. Medan vi gick tillbaka en bit. Jag ställde upp Lizzla rakt framåt och hon sprang till figuranten.
Sedan gick vi åt motsatt håll, gick in i skogen och figuranten fick gömma sig igen på valfri plats och Lizzla iväg och leta upp. Inom sök ska figuranten vara den roliga. Där ska hunden vara helt fokuserad på att hitta och ha nosen uppe och aldrig ner i backen.
Jag var figurant vid flera tillfällen med kan tilläggas, vi turades om i gruppen. I spöregn så vi var blöta allesammans.
Vi gick in och hade lite mer teori, och tankar kring hur det gått. Samt även om vi kunde tänka oss tävling och liknande. Där och då kändes det långt bort. Men ju mer veckan gått sedan i söndags har jag känt att nog skulle jag kunna tänka mig tävla i sök, om jag får gå en längre kurs i saken.
Hur som helst vi gick ut igen, och då blev Lizzla och jag sista ekipaget. Lizzla hördes från bilen och en av de andra i ekipaget som var ägare till schäfern sa: Men är det min?! Hon brukar aldrig låta. Jag sa: Det är min. Ägaren: Men hon låter ju precis som en schäfer. Jag: Haha, jo jag vet! Hon brukar prata som en schäfer med… Alltså ibland tror jag Lizzla identifierar sig som en schäfer.
Hur som helst, sista momentet var att lägga sig i en låda och glömma sig för hunden. Lizzla fick se figuranten, vi gick då efter ta en liten runda för att hunden lite ska tappa bort var figuranten kan befinna sig. Vi går tillbaka, jag ställer upp Lizzla och pekar rakt ut mot skogen. Knäpper loss henne och hon springer ut, precis då kommer en av de andra deltagarna tillbaka (utanhund) och Lizzla tappar fokus på grund av störning. Hon stannar upp, tittar mot störningen vänder sig mot mig och jag hinner tänka att: Nu kommer hon inte fixa detta, utan komma tillbaka. Hon går något steg mot mig, sedan vänder hon om och springer mot lådan där figuranten befinner sig. Alltså det var så häftigt att se hur hon trots störning kunde behärska sig i arbetet.
Jag sa på vägen tillbaka till resten av gruppen, att detta trodde jag inte hon skulle fixa och resten sa: ”Det trodde ingen”. Instruktör sa bedömde där så det var jättekul.
Det här är det roliga med Lizzla hon är så arbetsvillig, och vet skillnaden mellan jobb och lek. Jag gillar det där med henne, speciellt roligt är det då många utan hundkoll tror att pudlar är en hund med roliga frisyrer som hänger hemma i soffan eller flänger på stan. Många tycks tro att en pudel inte kan vara i skogen, eller fixar ganska tuffa uppgifter. Så det är verkligen så roligt med denna tjej. Det är en tuff hund, speciellt utifrån det faktum att hon brutit höftkulan och numera inte har någon på en höften, och ändå rör sig obehindrat i skog och mark.
Jag är så imponerad av Lizzla, hon är min bästis, träningskompis, dotter och lyckopiller.
We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookies list
Cookie name
Active
Vem är jag.
Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.
Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem
Kommentarer
När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden.
En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.
Media
Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.
Kontaktformulär
Cookie-filer
Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år.
Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare.
När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort.
Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.
Inbäddad innehåll från andra webbplatser
Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen.
Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.
Analys
Vilka jag delar dina data med
Hur länge jag behåller dina uppgifter
Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning.
För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.
Vilka rättigheter du har över dina data
Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.
Vart skickar jag dina uppgifter
Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.
Din kontaktinformation
Ytterligare information
Hur vi skyddar din information
Vilka procedurer vi har för dataläckor
Från vilka utomstående parter vi tar emot data
Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter
Madeleine Stenberg 
