Ett negativt graviditetstest, som visade sig vara ett missfall.
Madeleine Stenberg Jag trodde att jag släppt känslan, men då jag vet att jag fick ett missfall förra månaden och jag ännu mera fick det på grönt när min mens kom i söndags känns mitt hjärta tungt sedan dess. Jag har försökt tänka att det nog var inbillning samtidigt ljuger ju inte test och samtidigt är inte min mens så sen. Men vad som fick det hela på klara var ju klumparna och slemmet i förra mensen som jag ändå försökte förtränga. Tills denna mens, denna mens som gjorde mig helt likblek.
Jag var hos Björn och känner hur det rinner till så går till toaletten och det kom blod. Herre jävlar va det kom blod. Det var var blod som rann genom mina trosor, ner för mina ben dränkte hela golvet med blodstänk och toaletten fylldes där jag satt. Jag fick panik ta en tampong jag köpt för flera år sedan och sparat i Björns toalettskåp. Det fortsatte rinna och jag slängde trosorna i handfatet i ett försök att rädda dem. Sprang ut till Björn och förklarade att jag blödde rejält och tog bilnycklarna och åkte hem. Väl hemma tog jag ut tampongen som var full! Det fortsatte forsa blod, jag stoppade in koppen som fylldes hela dagen. Jag hade fruktansvärt ont, men de brukar jag ha med mens så… Googlade i panik och läste att månaden efter ett missfall så ökas blodmängden rejält och många kvinnor åker in till kvinnoklinken av rädsla… Jag förstod varför jag blödde och fick svart på vitt ännu en gång att förra månaden var jag gravid och mitt hjärta blöder! Varför fick jag inte fortsätta vara gravid? Såg att en tjej jag känner lite ytligt skrev att hon var gravid i samma vecka som jag skulle varit och det högg i hjärtat när jag tänkte på det. Varför? Var det för att jag var ut med jobbet den där gången? Jag skulle gett fan i att gå, kanske jag fortfarande varit gravid då. Samtidigt vet jag ju att så inte är fallet för så tidigt påverkas inte kroppen av alkohol. Det var menat att bli som det blev, men mitt hjärta sörjer. De sörjer!