Lycka är att springa fri på en åker.

Skilla fullkomligt älskar att springa utan koppel utomhus. Nu när det inte längre är koppeltvång har jag låtit Skilla springa lös i skogen och även på åkrar. Hon älskar känslan av att springa lös, och hon är jätteduktig på att komma när man ropar på henne.

Jag mår bättre idag, ska jobba imorgon. Men efter gårdagens smärta får jag medge att det var det värsta jag varit med om någonsin. Den smärtan var helt ohanterlig och jag har haft mensvärk under många år.

Flera skriver om Ipren, p-medel och annat. Jag är extremt allergisk mot Ipren och liknade substanser så kan inte ta det. Sedan p-medel har jag inte haft sedan en vecka 2004 och kommer aldrig ta igen heller. Dels för att utbudet är litet då jag haft blodpropp men också för att jag inte vill peppra kroppen med hormoner. Jag är helt enkelt emot hormoner tillsatta till min kropp sedan jag haft blodpropp, men även för att jag tror på att vara så naturlig som möjligt. Respektera er som tar hormoner, men vill absolut inte ha det själv.

Med rejäl mensvärk.

Igår kväll eskalerade smärtan och jag låg i sängen och vred mig från höger till vänster i fosterställning. William fick komma med citodon åt mig för jag tog mig inte upp, mådde så illa av smärtan att jag höll emot för att inte kräkas. Låg sedan hela natten och snurrade fram och tillbaka. Ett tag kändes det som att livmodern försökte borra sig ut genom buken på mig.

Jag har fött barn, och det här känns precis så. Sittandes på toaletten ville jag bara krysta ut mensen mer eller mindre. Det funkar ju inte så, man kan inte krysta ut blod. Istället har jag hela natten haft ont, knappt kunnat andas utan smärta som känts rejält.

Strax efter 6:00 gav jag upp och ringde 1177. Då hade jag tagit min tredje citodon på runt sammanlagd 18 timmar, och det har inte hjälpt. Sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa till mig att vara hemma idag. “Hade du haft tandvärk hade du varit hemma eller hur?” Det är ju sant, varför är ena smärtan pepprat med citodon något man ska skämmas för att ens tänka tanken att stanna hemma med? Medan den andra smärtan är helt självklar?

Det är ju en kvinnofråga så klart, mens kommer från kvinnans kropp och vi är lärda att allt kvinnligt ska man få lida för! Tack men nej tack!

Så jag är hemma, ligger fortfarande i sängen. Tar mig inte upp nämligen på grund av smärtan. Får se hur det blir med denna dag, det känns som den kommer spenderas liggande.

Ingen covid19 men PMSD från helvetet.

Fick provsvaren idag och har tack och lov ingen covid19. Dock har det dragit ner mitt humör ännu mer.

Har suttit och försökt förstå varför jag är så nedstämd, trött, ledsen, hetsäter, hatar mig själv och bara vill gråta. Tar åt mig av minsta lilla och känner mig värdelös. Så slog det mig, jag ska ha mens vilken dag som helst och har glömt ta mina tabletter mot PMSD. Jag hamnade helt ur fas när jag började nya jobbet, och nu sitter jag här med ont i nacken och världens PMSD.

Ser inte framemot att få mens denna månad. Det här kommer betyda extrema smärtor och att jag sitter och mår pest och pina. Hur kunde jag glömma att ta mina tabletter?!

För er oinsatta så tar jag alltså antidepressiva mot min PMSD, observera att jag inte har PMS utan PMSD vilket är mitt personliga helvete varje månad om jag som nu glömmer mina tabletter från ägglossningen fram tills mensen.

Så jag kommer vara deppad i runt en vecka nu, det lär märkas på mina inlägg. Jag vill ingenting, orkar ingenting och är ledsen för precis allting.

Huvudvärk en måndag.

Bok i seren Bland tomtar och troll, som jag köpte på Ta till vara för 3 veckor sedan.

Idag runt två tiden började jag känna av huvudet. Jag höll mig kvar på jobbet tills jag slutade och åkte sedan hem och stupade. Huvudet har pulserat hela eftermiddagen och kvällen. Jag fick mens i lördags och i natt vid två vaknade jag av att behöva skynda mig upp för att liksom byta, gick upp vid 6:00 samma då fick rusa till toaletten. Sedan har jag liksom fått byta varannan timme hela dagen. Brukar inte blöda speciellt mycket annars, men idag tycks det vara sådan där undantagsmånad. Kanske för att jag tog cellprov i torsdag?

Hur som helst idag har jag jobbat, sedan kom jag hem. Har läst lite bloggar och ska strax gå och lägga mig. Haft en bra dag förutom huvudvärken då, imorgon är det tisdag och jag har inget planerat för den dagen.

Svår mensvärk och illamående i flera dagar.

Som ni märkt har jag inte bloggat på flera dagar. Skriver mest nu för att uppdatera, jag mår skit nämligen. I måndags fick jag en hemsk mensvärk och jag blödde så jag fick tömma min menskopp en gång i timmen. Jag låg i fosterställning och mådde fruktansvärt illa det var första gången i mitt liv jag stannat hemma från jobbet på grund av mensvärk. Men jag kunde inte gå och illamående var hemskt på toppen av allt, lika var det i tisdags, men då gick jag till jobbet. Hade huvudvärk och frossa, var helt vinglig och eftersom William fyllde år så försökte jag för hans skull göra lite. Men mest av låg jag ner och var helt dåsig, mådde fruktansvärt med sprängande huvudvärk och illamående. Jag blödde hela den dagen så jag fick tömma en gång i timmen stora klumpar med blod dessutom. Jag bara blödde och blödde, det var hemskt. Så igår fortsatte jag att må illa, låg och sov hela dagen tills jag ringde 1177 för att rådfråga dem på kvällen vad jag skulle göra.

De tyckte det var dags för mig att åka in. Så det gjorde jag, klockan halv 4 fick jag åka hemåt. Vätskebrist har jag, men det är ju inte konstigt jag kan knappt äta eller dricka för jag mår ILLA. Annars var alla värden bra, fick väl bara veta att som jag haft i många år har spänningshuvudvärk men den lever jag ju med sen jag gick på högstadiet. Så gott som varje dag har jag den, migränen däremot den kommer inte så ofta. Så det jag fick göra var att gå hem och order om att boka tid på VCT för att man ska fortsätta kolla min huvudvärk, samt rekommendation om att boka tid hos sjukgymnast. Det senare har jag ringt om tid i tre år utan framgång, men provar väl igen då.

Så läget nu då är att jag ska fortsätta må illa? Till när då kan man ju undra? Jag har ätit idag men det hjälper ju inte direkt. Har ni några tips mot illamående så snälla ge mig dessa, det är hemskt att vara hemma och må så här. Jag vill till jobbet, jag trivs där det var längesen jag åkte till ett jobb och tyckte det var roligt. Det här känns liksom som en glädjedödare när man mår så här illa hela tiden. Tar gärna mot alternativa behandlingar för jag vill inte äta massa värktabletter. Har ångest idag för att jag är sjuk, man får väl det till sist när man mått illa i 4 dagar nonstop. Vem orkar det?!

Tröttast av dem alla.

Idag är jag riktigt trött, jag skulle nog egentligen bara vilja lägga mig ner och sova bort den här dagen men det kan man inte göra. Jag vet varför jag är trött också, jag väntar på mens. Jag får sån hemsk PMS precis innan mens så jag blir hormonell på en gång. Det värker i brösten, jag mår illa, får ont i nacken och andra muskler. Det kommer som små “enkla” förvärkar inför mensen och sen blir jag låg i humöret. Börjar tänka massor och börjar också ofta städa och rensa saker.

Mens är inte min starka sida, jag vet att jag ska gå igenom ledsamheten först för att sen efter en två dagar med mens bli gladare men istället kombinera dessa två dagar med extrem mensvärk som gör så himla ont att jag tycker förlossningsvärkar var skönare i jämförelse. Sen när det där två dagar är över då börjar också livet komma tillbaka igen. Eftersom jag haft blodpropp så kan jag inte ta saker med hormoner så då lär jag liksom bara genomlida att må sämre just innan mens. Det är alltså ingen rolig vecka just nu.

Vad har ni gjort idag?

Tankar om underlivet.

Har ni sett reklamen ovan? Jag höll på att skratta ihjäl mig i soffan hos Björn för några dagar sedan när jag såg den. Mitt torra underliv! Jag har sedan gått runt och skrattat inombords åt denna reklam. Typiskt min humor!

Eftersom jag är inne på ämnet med underliv så ringde skyddat nummer till mig idag. Förstod direkt att det måste vara barnmorskan från MVC så fick lite av ångest. Det var som jag misstänkte, hon presenterade sig och lät allvarsam så under ett par sekunder trodde jag att “nu ser det onormalt ut” men vet ni, allt såg bra ut! Mitt underliv är alltså glatt och friskt! Det gjorde min dag väldigt bra!

Så det var dagens tankar om underlivet.

Cellprov och morgonpromenader i Falun.

img_2997

Idag var det då dags för cellprovet, jag var sjuktnervös i natt. Det gick helt okej att gå ner på stan för att gå och ta cellprovet men väl där satt och i väntrummet och kände mig uppstressad. Så mycket människor och det är värst med panikångesten. Tyvärr måste jag säga, att träffa människor. Kändes som en evighet tills jag fick komma in till barnmorskan fastän det bara gällde några minuter. Det gick bra, vi kom dit och så fick jag svara på några frågor som fylldes i min journal och sedan var det dags för undersökningen då.

Alltid lika stressande, jag förstår inte varför det alltid känns som vägen man går till den där stolen är så evighetslång?! Det känns som man går flera mil, har ni någon gång drömt att ni varit nakna på ett köpcentrum eller i klassrummet? Att man står där inför en hel publik men ingen tycks ändå fatta att man är utan byxor?! Den där paniken, när man går från bord till bord eller klädstänger för att gömma sig. Hur man vill köpa ett par byxor men inte vet hur sjutton det ska gå till utan att folk ska se en naken?! Precis den känslan fastän det inte är en dröm upplever jag varje gång jag är hos barnmorskan… Även om man vet att de inte bryr sig och det är deras jobb, så är det jobbigt.

Hur som helst så berättade jag redan innan den här gången att jag blöder och att min slemhinna tydligen växer utanpå livmodertappen. Hon sa att det var bra att jag berättade den saken och jag började så klart blöda när jag låg där, hon sa att det är när man spricker hål på slemhinnan som man blöder när man har så här. Det är inte ovanligt, men fick frågan om jag funderat på att göra en operation då man kan blöda efter sex, detta har jag dock inte tänkt på och tanken på en operation där man skulle bränna bort slemhinnan känns inte högprioriterat om jag inte absolut skulle behöva det.

Efter cellprovet och undersökningen fick jag i alla fall höra att slemhinnorna såg normala ut och hon inte såg något avvikande, dessutom skickades mina prover för snabbsvar eftersom jag är oroad, det kändes jättebra. Verkligen omtänksamt och jag blev glad för den saken, fick även höra att eftersom jag gått på cellprov så ofta som jag ska är riskerna färre för varje gång att man ska upptäcka något. Sen ska man inte se cellprov som ett cancerprov som tydligen vissa kallar det. Utan det är en hälsokontroll precis som jag gör varje år med astman egentligen. Så jag ska försöka tänka att det är en hälsokontroll nu, och sedan hoppas att allt ser normalt ut. 

Efter jag gjort besöket så gick jag en vända ner mot stan, jag tänkte handla på Hemköp idag så det passade jag på att göra. Det var sån där härligt frisk luft idag ute och det enda som saknades var snön. Det hade varit perfekt idag med lite snö när man gick på stan där fönstren var julpyntade och man riktigt känner julstämningen. Såg dock att det ska bli snö nästa vecka så det får man hoppas på. Ser gärna att det blir en vit jul i år, ja vit jul med snö. Det där är svårt begrepp numera eftersom vit jul även hänger ihop med alkoholfri jul. På något vis önskar jag man kunde skilja på dessa två begrepp? Alkoholfri jul och vit jul, skriver man vit jul kanske folk tror man önskar en jul utan alkohol. Eftersom jag knappt ens dricker alkohol, och nu med medicinen inte alls dricker alkohol känns det liksom ännu märkligt att skriva vit jul för alkoholfri jul eftersom det ändå inte är alkohol på julen för mig. Nej nu blev det invecklat!

Nu ska jag ta och göra något annat, hoppas ni får en fin tisdag! 

img_2995

Varm choklad och att bli glad inför veckan.

img_2992

Igår tog jag och unnade mig varm choklad med grädde och minimarshmallows, så sjukt gott ju! Jag drack det och tittade på Gilmore Girls tills William kom hem ifrån Björn.
Alltså visst är varm choklad som godast på vintern? Tycker verkligen det riktigt blir så där perfekt med smak, lika gott som det är onyttigt verkligen! Älskar smaken och ja det är gott!

Under morgonen skrev mamma att hon får semester på torsdag! Hur roligt var inte det?! William har studiedag och därmed tar vi bussen upp till Orsa på torsdagsmorgon och träffar familjen. Det ska bli så himla mysigt och roligt, det var längesen vi sågs nu så det här ska bli roligt. Ser verkligen framemot saken, eftersom jag tänkt ta både en tidig och sen buss kommer jag förhoppningsvis som tidigare år slippa åka med massor med människor. Är det så funkar bussresorna bra, det är när det är fullt med människor på bussen som det inte funkar lika bra.

Imorgon ska jag på cellprov klockan 9:15 och det ser jag inte framemot däremot. Jag får sån galen ångest av cellprov, både före, under och efteråt. Först rädslan för cancer när man får brevet, sedan rädslan för själva gynundersökningen och sen som inte det är nog oron efteråt när man går runt och är rädd för att man kanske har cellförändringar… Jag har ju nu gjort detta några gånger, minns vart enda besök, rent spontant minns jag nog alla mina gynundersökningar genom livet. Jag har verkligen aldrig riktigt vant mig vid det där, men värst är cellprovet. Det gör inte ont eller så men jag blöder alltid efter cellprov däremot.

Nä nu är det middag här, idag står Björn för maten. Imorgon är det min tur, tänkte passa på att handla på stan när jag ändå befinner mig där imorgon. Får väl göra ett besök på Hemköp då, det är trevligt där med nu sen de gjort om.

Middag, mörker och godissug.

033

Idag stod William för middagen. Han lagade sötpotatis och potatis i ugnen och sedan hade han halloumi och gräddfil med olika kryddor i sås. Det blev verkligen jättegott! Björn jobbar över idag så idag är det bara jag och William hemma.

Det är så galet mörkt hela tiden nu, verkligen november. Saknar snön som gjorde det lite ljusare för nu känns det lite väl kusligt att titta ut för min del. Dock ser det inte ut som någon ny snö är på intågade så antar att man bara får ha det mörkt och rejält november ett tag till.

Blev uppstressad som sjutton idag när jag fick brev om cellprovstagning. Lika jobbigt varje gång, jag går så klart inget snack om saken men det ger mig samma ångest varje gång. Jag blir alltså livrädd på ett ganska jobbigt vis. Sen blir det väl inte bättre av att man har utmattningssyndrom och därmed redan är uppstressad och nya möten eller nya kontakter inte direkt ligger på listan över saker jag vill göra. Men jag kommer klara detta och det är bara att härda ut, fick dock en chock när det stod att svaret kan dröja upp till 3 månader! Kändes helt sjukt, tyckte jag fick vänta länge förra gången då jag fick vänta 3 veckor innan svaret kom till mig. Men är väl som med allt annat, det tar tid.

Jag är galet godissugen idag, en del av mig skulle vilja snöra skorna och gå ner på stan och springa in på Hemmakväll och köpa godis. Inte för att det på något vis är lördag idag, och inte heller för det är helt okej att smälla i sig godis mitt i veckan utan helt enkelt för att jag är sugen på godis, känner mig nedstämd och skulle verkligen behöva gå utanför dörren. Kanske jag får för mig att gå ner trots allt. Man behöver ju inte äta godiset idag, man kan ju spara till helgen eller hur? Jag gillar Hemmakväll för det oftast är ganska dåligt med folk där, jag gillar egentligen de flesta folktomma platser som finns. Då slipper man möta någon, framförallt slipper man känna sig granskad. Jag känner mig nästan granskad hela tiden numera, det är skitjobbigt.